Litha/Midsommar

Det är aningen stilla här på bloggen... Har inte riktigt haft tid det senaste. Har en del saker som måste prioriteras och bli klara så jag kan börja min drömutbildning så allt annat har fått stanna av lite så jag kan fokusera.

Hoppas alla haft en trevlig midsommar och litha!

Blessed be!

Week 24 - Lenormand cards

(För svenska klicka här.)

I got very curious when I first heard of Lenormand.  I had never heard of this particular divination cards before and thus neither of Marie Anne Lenormand. I got so fascinated by these cards that were made after her death.

Marie Anne Adelaide Lenormand (1772-1843) was a French seer and author working in Paris for more than 40 years. She was famous during her active time and Empress Josephine was one of her regular custumers. Lenormand used tarot cards in her readings and she's said to have made a fortune.

Mlle Lenormand

I found a lenormand deck in an online book shop (Swedish) and decided I was worth a gift after having passed a difficult exam. At the moment I haven't had time to use the deck or learn how to use it, I've just looked at the pictures. It seems interesting I have to say. The deck consists of 36 cards and is rather different from the traditional tarot deck. I think my deck is called Blue Owl.

Cards 1-18

Cards 19-36

Picture of Mlle Lenormand from: Wikipedia

43/44 A magical recipe

 Ett magiskt recept.

Det är ju så nära slutet på dessa frågorna så jag får väl ta tag i mej själv. Har inte riktigt haft tid att pilla med bloggen riktigt. Ingen riktig ork heller, har så mycket annat att fokusera på.

Men, till frågan. Jag anser att all bakning är en magisk handling. Speciellt sådan som kräver att man knådar deg, finner knådandet väldigt meditativt.
Andan föll på så jag bakade idag. En smarrig kaka med lime som nästan är nyttig, eller ja, fettfattig i alla fall. Inte så mäktig och rätt somrig. Magiskt gott helt enkelt.

Lätt chokladkaka med magisk limesmak

3 ägg

2 ½ dl strösocker

1 dl vetemjöl

½ tsk bakpulver

3/4 dl kakao

2 tsk vaniljsocker

2 krm salt

250 g Kesella lätt

rivet skal av 1 lime

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj och bröa en form med löstagbar kant, ca 21 cm i diameter.
2. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda mjöl, bakpulver, kakao, vaniljsocker och salt och rör ner blandningen i äggsmeten.
3. Tillsätt kesella och finrivet limeskal.
4. Häll smeten i formen och grädda i 15-20 minuter beroende på hur kladdig du vill ha den. Låt kakan svalna.
5. Garnera gärna med skivad lime och servera med en klick grädde.

Cosmic Tarot

Har haft fullt upp senaste veckan så jag har knappt hunnit med någonting annat känns det som. Hoppas det ska lugna ner sej lite snart. Bli nästan stressad. En liten tarotstund kanske lugnar lite ;)

Cosmic Tarot  är min absoluta favorit som jag varit i kontakt med. Bilderna är vackra och välarbetade. Jag och en väninna, som tyckte tarot verkade spännande efter att ha sett mina andra lekar, valde ut varsin lek. Vi köpte sedan varandras lek och bytte. Ni har väl hört sägas att man ska få sin lek i gåva? Vi valde visserligen likadana lekar, men det var speciellt ändå på något sätt.
Den här leken är den jag använder mest. Den är enkel men ändå mystisk och den har prinsessor och prinsar på hovkorten vilket jag tycker är det ultimata.
Det enda minuset är att man på baksidan kan se om kortet ligger upp och ner eller inte. Man får alltså låta bli att smygkika.

Baksida och första halvan av major arcana

Andra halvan av major arcana

Stavsviten

Myntsviten

Bägarsviten

Svärdsviten

Lenormandkort

Jag blev så nyfiken när jag stötte på Lenormand.  Hade aldrig hört talas om dessa speciella spådomskort förut. Inte om Marie Anne Lenormand heller för den delen. Blev väldigt fascinerad och ytterst nyfiken på dessa kort som skapades efter hennes död

Marie Anne Adelaide Lenormand (1772-1843) var en fransk sierska och författare som verkade i Paris i över 40 år. Hon var väldigt känd under sin verksamma tid och Kejsarinnan Josephine tillhörde hennes stamkunder. Lenormand använde sej av tarotkort i sina spådomar och hon lär ha tjänat en förmögenhet.

Mlle Lenormand

Hittade en lenormandlek på adlibris som jag gav till mej själv som present efter att ha klarat en svår tenta som jag kämpat med. Man måste ju tillåta sej lite uppmuntran. Har än så länge bara bläddrat igenom korten, men det verkar spännande. Leken innehåller bara 36 kort och skiljer sej en hel del från en klassisk tarotlek.

Min lenormandlek 1-18

19-36

Bild på Mlle Lenormand hämtad från: Wikipedia

Celtic Tarot

Är inne i en tarotperiod för tillfället. Blir så med jämna mellanrum. Fortsätter således att visa mina lekar.

Celtic Tarot  var min andra lek. Jag valde i all evighet och kom hem med denna. De blider jag hade sett tyckte jag om men när jag väl satt hemma med hela leken så gillade jag den inte lika mycket som jag först trott. Korten i stora arcanan har namn undertill som jag aldrig förstod. Jag antar numera att det är keltiska namn eller liknande. Det är egentligen stora arcanan som inte tilltalar mej så mycket då jag tycker mycket om lilla arcanans bilder.

Jag håller på att läsa lite om kelterna och deras kultur så kanske kommer jag kunna se denna lek i ett annat ljus när jag lärt mej mer om det mytomspunna folk som finns representerade på korten.

Baksidan och major arcana

Andra halvan av major arcana

Svärdsviten

Myntsviten

Bägarsviten

Stavsviten

Royal Tarot

Royal Tarot  var den första leken jag köpte. Jag var 13-14 och som vi alla vet så kostar ju lekarna en slant så det fick bli den billigaste. Jag har aldrig älskat den här leken. Lilla acranan har inga bilder på korten 1-10 och hovkorten ser likadana ut i alla sviter förutom att stavar/mynt/bägare/svärd skiljer dem åt då förstås. Det gör det svårare för nybörjaren att tolka och minnas vilket kort som står för vad. Dessutom innehåller leken pager och inte prinsessor. Jag tycker bättre om när det är prinsessor, eller att pagerna till utseendet kan tolkas som både och, det känns mer jämställt på något sätt.
Stora arcanan tycker jag är lite tråkig, mest för att den inte innehåller så mycket symboler. Dock är bilderna ganska trevliga och snälla att titta på då de är lite "söta". Leken har aldrig tilltalat mej särskilt mycket, den är kanske lite för enkel i sin utformning. Som sagt, ingen bra lek att börja med enligt mej. Det skulle i så fall  vara om man kanske vill börja med bara  stora arcanan.

Korten är lite mindre än standard och det kan ju vara både bra och dåligt. Jag har låtit den här leken bli en lek som andra får prova att spå med om de känner sej lockade. Alla mina andra lekar ser jag som privata och ser helst att ingen rör vid dem.

Major arcana

Svärdsviten

Myntsviten

Bägarsviten

Stavsviten

Week 22 - K is for Kelter (Celts)

(För svenska scrolla ner.)
Recently I've been feeling an interest for the Celts and their culture and mythology come over me so I borrowed a book about the at the library. I find them very fascinating.
It's debated about when the Celts reached Britain. The most accepted dating is around 800 B.C.E., though there are historians who claim that the Celts might have reached the island as early as 1500 - 2000 B.C.E. Archeological evidence have shown that they came in smaller groups in waves and disembarked on the shores of Ireland and Britain. This process lasted for a period of a several hundred years and this way they slowly inundated the island with their culture.

Not much is known with certainty about the Celts since they did not leave much eccept for their fantastic mythology and artwork. What we do know is that they were a fearless people who did not hesitate to go into battle. In their culture the warrior class was the most privileged caste and both men and women were trained in the art of war. From the warrior caste the leaders were chosen and also women became rulers. Though there is no evidence of any women being a High King. The leaders were chosen by their ability in battle and their sense of fairness. Other than this they had the reputation of being a people of attractive appearence.

The Celts also made war on each other and this quarrel, made worse by dialectic differences, individual clan customs and local variations of oral traditions, have resulted in what we today incorrectly call "The Celtic Pagan Tradition". These wars, seeming rather small, which derived from these differences created divisions in their society and this on the other hand opened for invasions from the Vikings and the Church.

The Celts were amazing artisans, especially in metalcraft, and they lived in clans based on blood ties to a clan matriarch. They took their family names from a clan patriarch.

Between the second century B.C.E. and the second century C.E. the Celts had a caste of priests, known as Druids and this caste was male-dominated. The Druids valued knowledge and education.

We know that the Celtic religion was, as other Pagan people's, a nature or earth religion celebrating the changing of the seasons and the phases of the moon. The central figure was a goddess, a mother, a symbol of the life giving earth. Her consort was a god who each year had to be sacrificed so that his blood could spill on the earth and fertilizing it in manner for new life to spring forth. He then would be reborn to the goddess as her son and the cycle would continue.

The Celts loved everything which highlighted and honed their war skills and bravery and their children were introduced to this in an early age. Most often the children were raised by foster parents, usually maternal uncles and aunts, who trained them in the skills they would need as adults. These skills were determined by the caste they had in the society. Around puberty they were returned to their parents' house and was considered as grown ups by the clan. An ancient believe was of power being transfered by gender and because of this believe girl warriors was trained by men and boy warriors by women.

Today we believe that the Celts had their origins in the Caucasus or the upper Middle East. What we do know is where they heavily settled. They settled and dominated the southern parts of the Germanic region and Gaul as early as 1800 B.C.E. and that they from this area made war against neighbouring countries. We also know where they ultimately settled. They populated and ruled the regions which we today call England, Ireland, Scotland, Cornwall, Brittany, the Isle of Man, and Wales.

A trace of the Celtic culture can be found by looking at the surnames which today are considered typically Scottish and Irish. Mc and Mac are Celtic patronymics and mean "son of". Also O' is a Celtic patronymic meaning "from" and indicated the name of the father's clan. Another variety of this phenomenon is Ni (pronunces Nee), with the meaning "daugher of", but this has disappeared like in many other cultures. Though in some old cultures patronymics are still used, as in Icelandic, Russian, and Jewish cultures.

Source: Celtic Myth & Magic  by Edain McCoy

***************************************************************

På senaste tiden har jag känt ett intresse för kelter, deras kultur och mytologi så jag lånade en bok på biblioteket. De är väldigt fascinerande tycker jag.
Det tvistas om när är kelterna egentligen nådde Storbritannien. Den mest accepterade dateringen går tillbaka till år 800 före vår tideräkning. Dock finns det de som hävdar att de kan ha kommit så tidigt som 1500 - 2000 f v t. Arkeologiska fynd ha visat att de kom i vågor, i mindre grupper efter varandra, och landsteg på Irlands och Storbritanniens stränder. Denna process pågick ett hundratal år och de översvämmade så småningom landet med sin kultur.

Man vet inte så mycket om kelterna då inte lämnat efter sig så mycket utöver sin fantastiska mytologi och deras utsmyckningar. Dock vet vi att de var ett folk utan rädsla som gärna gick i strid. Deras krigarklass stod högst i rang och både män och kvinnor lärdes upp i stridskonst. Ur denna klass valde kelterna sina ledare och även kvinnor hade höga ledarroller. Dock har man inte hittat bevis på att någon Högkung varit kvinnlig. Ledaren valdes med hänsyn till sin känsla för rättvisa och sina färdigheter i strid. I övrigt hade de rykte om sig att vara ett till utseendet attraktivt folk.

Kelterna krigade även sinsemellan och denna osämja, förvärrad av dialektala olikheter, individuella klanseder och variationer i lokala, orala traditioner, har resulterat i vad vi idag felaktigt kallar "den keltiska paganska traditionen". Dessa till synes små krig som uppkom på grund av dessa olikheter skapade delningar i deras samhälle vilket öppnade upp för invasioner av bland annat vikingarna och kyrkan.

Kelterna var duktiga hantverkare, särskilt i smide, och de levde i klaner baserade på blodsband efter en kvinnlig matriark inom klanen, dock valde man efternamn efter en av klanens patriarker.

Från 200 f v t till 200 år e v t hade kelterna en klass bestående präster, kända som druider, och denna var en mansdominerad klass. Dessa värderade kunskap och utbildning.

Vi vet att kelternas religion var, som andra hedniska folks, en naturreligion som firade årstidernas växling och månens faser. En central gudom var en härskargudinna, en moder, symbol för den livgivande jorden. Hennes gemål var en gud som varje år måste offras så att hans blod kunde flyta över jorden och befrukta den så att nytt liv kunde spira. Han återföddes sedan via gudinnan som hennes son och cykeln fortsatte.

Kelterna älskade sådant som visade upp samt finslipade deras skicklighet och mod och deras barn introducerades till detta i tidig ålder. Vanligast var att barnen uppfostrades av fosterföräldrar, oftast morbröder och mostrar, som tränade dem i de färdigheter de skulle behöva som vuxna. Dessa färdigheter bestämdes via den rang de hade i samhället. Runt puberteten återfördes de till sina föräldrars hem och sågs då som vuxna av klanen. De barn som skulle tränas till krigare sändes iväg för ytterligare träning i särskilda stridsskolor. En gammal tro om att kraft överfördes via kön såg till att pojkkrigare tränades av kvinnor och flickkrigare tränades av män.

Vi tror idag att kelterna hade sitt ursprung i Kaukasien eller övre Mellanöstern. Däremot vet vi att de slog sig ner och dominerade den södra germanska regionen och Gallien så tidigt som 1800 f t v och att de härifrån förde krig mot grannländerna. Vi vet även var de slutligen slog sig ner. De befolkade och styrde de regioner som vi idag kallar England (vilket var platsen de nådde först), Irland, Skottland, Cornwall, Bretagne, the Isle of Man och Wales.

Det finns idag lämningar efter den keltiska kulturen om man tittar på efternamn som idag anses som typiskt skotska eller irländska. Mc och Mac är nämligen keltiska patronymikon och betyder "son of" (som vårt -son med andra ord). O'  betyder "from" (från) och indikerar namnet på faderns klan. En annan variant var Ni (uttalas Ni), vilket betyder "daughter of" (-dotter) men det försvann precis som i många andra kulturer, även den svenska. Det finns dock gamla kulturer som fortfarande använder sig av patronymikon som delar av sina namn och bland dem hittar vi bland annat isländska, ryska och judiska kulturer.

Källa: Celtic Myth & Magic  av Edain McCoy