Lughnasadh - Augustiafton

Lughnasadh, även kallad Lammas, firas den 1 augusti och är en skördehögtid. Lughnasadh (uttalas 'Loo-nassa') firas vid sommarens första skörd. Den enklare stavningen Lúnasa  är iriska för augusti månad. Högtiden har fått namnet efter den keltiska sol- och eldguden Lugh. Man tror att namnet Lugh kan ha samma rötter som det latinska lux  vilket betyder 'ljus' (Farrar, 1981: 102). Lammas är den kristna benämningen på denna högtid och kommer från 'Loaf-mass' (brödmässa). Det var nu man bakade det första brödet gjort på mjöl av årets första skörd. Brödet togs med till kyrkan för att välsignas av prästerna innan det delades ut. Att fira denna högtid säkerställde att det skulle bli gott om frukt och säd under de kommande månaderna. Den första plockade frukten eller den första sädeskärven som skars ansågs vara helgad åt den gamla religionens gudar och behandlades därför på ett särskilt sätt (Lady Sabrina, 2006: 145).
Guden förlorar sin styrka ju längre åt söder solen går upp och nätterna blir längre. Gudinnan ser på detta med både glädje och sorg. Hon ser honom dö samtidigt som han växer i henne sköte (Cunningham 1992: 90). Guden offras nu för landet och för att folket ska få sin skörd och Gudinnan är den som tar hans liv.
Lughnasadh lovar fullbordande av skörden. Ofta bakar man en brödgubbe och offrar den som symbol för Gudens offer.

Säd symboliserar vid firandet av denna högtid jordens bördighet, livets uppvaknande och livet som kommer från döden (Lady Sabrina, 2006: 145).

Jag benämner gärna denna högtid som augustiafton  eftersom Lugh för mej inte känns särskilt bekant. (Nu skulle väl augustiafton egentligen firas 31 juli om man ska vara petig i användandet av 'afton', men augustidagen låter helt enkelt inte lika tjusigt.)



Källor:
Cunningham, Scott, 1992. Wicca - vägledning för den självständiga utövaren. Tallinn: Vattumannen.
Farrar, Janet och Stewart, 1981. Eight Sabbats for Witches. U.S.A.: Hale.
Lady Sabrina, 2006. Exploring Wicca. U.S.A.: New Page.

Många bollar i luften

Jag upptäckte att jag har en hel del utkast som ligger halvfärdiga bland mina inlägg, bland annat inlägg om några av högtiderna. Jag ska försöka färdigställa dessa och publicera dem här. Dessutom har jag börjat översätta lite av Gardners gamla texter, till exempel The Legend of the Descent of the Goddess, som jag så småningom tänkte posta. Förhoppningsvis kommer jag ha mer tid (och lust) till detta bara allt skolarbete för terminen blir färdigt, något som är tämligen närstående. Jag vill nämligen inkludera de mest klassiska av de wiccanska texterna i min Skuggornas bok, men då ska de vara på svenska eftersom det är mitt modersmål. Större delen av texterna verkar inte finnas på svenska, inte i vedertagen översättning i alla fall, alltså krävs det en liten insats om jag vill uppfylla min lilla önskan.

Fridens liljor!

Yule - Jul

Yule infaller vid vintersolståndet (mellan 20-23 december) och är ett löfte om att årshjulet vänder och ljuset börjar återvända. Midvinternatten är årets längsta men när den är över påbörjar ljuset sitt återintåg. Gudinnan kan ses som den Födande modern eller den Gamla som låter solguden vila under vintern. Solguden föds vid denna tid och dagarna börjar bli ljusare. Kristendomen omvandlade denna blotfest till Jesu födelse, en typ av kristen solfest där Jesus kan ses som kristendomens solgud som för ljuset åter.

Yule är från början en inhemsk midvinterfest som firades av germanska och nordiska folk. Enligt den nutida kalendern löpte den över cirka två månader från mitten av november till början januari. Namnet lever ännu kvar i vårt ord jul. Paret Farrar skriver i Eight Sabbats for Witches  att ordet yule  ursprungligen kommer från fornnordiska iul  som tros betyda 'hjul', men denna betydelse stämmer inte enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB). Enligt SAOB har hjul  varit en alternativ stavning under 1600-talets senare del. På fornsvenska hette det i singular iul och i plural iula (jul ansågs innefatta flertalet dagar). Andra stavningar som förekommit är bland andra hiuul, juul, jwl, iull, med flera. Den fornnordiska midvinterfester, 'midvinterblotet' eller 'julblotet', är vad man i förkristna tider förknippade med denna högtid. Den kristna julen är förlagd till den 25 december medan den förkristna ofta anses börja den 24 december. Man skiljer således på den kristna och den förkristna, även kallade den hedniska, julen. I de nordiska länderna behöll man det gamla ordet för firandet efter kristnandet. Att den kristna julen firas den 25 december har inga belägg i evangelierna utan det var ett datum romarna valde under 300-talet i kampen mot hedendomen. Att vintersolståndet infaller lite tidigare i kalendern än dagens jul har med ändringar i kalendern att göra. Meningarna har gått vitt isär om julen först och främst ska betraktas som en sol- och fruktbarhetsfest eller som en dödsfest.

Själv föredrar jag att fira enligt de lite mer fornsvenska traditionerna. Jag vill inte dra in för mycket keltiskt eller annat i något som faktiskt finns här sedan lång tid. Den svenska julen har vuxit fram under lång tid och man kan helt sonika välja att utesluta de kristna inslagen. I Sverige har vi ju dessutom lyxen att kunna kalla högtiden för jul  som det är vad den kallats från början.

The Tarot Bible

The Tarot Bible - The definitive guide to the cards and spreads  av Sarah Bartlett (2006).


En bok för alla tarotfantaster. Här tas tarotlekens historia upp, hur tarot fungerar, vad man bör tänka på och allt däremellan. Dessutom tas varje kort upp för sej med nyckelord och tolkningshjälp. Här finns även ett ganska omfattande kapitel med olika läggningar; allt från varje-dag-stjärnor och relationsstjärnor till ödesstjärnor.
Som så mycket annat läsvärt inom ämnet är denna bok på engelska. Jag rekommenderar den i vilket fall till alla som är intresserade av tarot och vill lära sej mer. Kapitlet med olika läggningar var väldigt intressant tycker jag. Flera av dem har jag aldrig stött på innan och det kändes inspirerande.

Natural Magic

Natural Magic  av Doreen Valiente (1975).

Ännu en bok av Doreen Valiente som jag verkligen kan rekommendera. Välskriven och intressant. I den här boken tar Valiente upp naturmagi: De fyra elementens magi, magi i siffror, örter och blommor, färger, talismaner och amuletter, väder och mycket, mycket mer. Den var rolig att läsa och trots att den är skriven på engelska för ganska många år sedan är den inte särskilt tung eller svårläst. Det är något välkomnande över Valientes böcker tycker jag, och det gör dem extra trevliga att läsa. Dessutom kan det vara värt att ha i åtanke att Valiente gjort väldigt mycket för wicca. Hon benämns ibland som "den moderna wiccans moder".

 

 

Samhainaltare

Samhain har passerat. Den var väldigt mysig. Köpte hem majsbröd istället för pumpa. Pumporna brukar tyvärr vara så dyra att det tar emot lite att köpa dem. Men till nästa år kanske jag planerar något att tillaga av innanmätet, då skulle det nog kännas mer okej. Nu hade en glaspumpa istället för en riktig. Gjorde i ordning ett altare med lite saker jag tycker om. Jag planerade inte altaret efter gudinnans och gudens respektive sidor utan körde helt på känn hur jag ville ha det.

Duken är svart, dock ser den lila ut på bilden av någon anledning. Det kändes väldigt högtidlig med lite samhaindekoration måste jag erkänna. Höll det ju enkelt, men det är ju känslan som räknas.

 

Nu ska jag försöka varva ner, har känt mej lite väl stressad senaste veckan. Samhainlugnet fick inte vara så länge tyvärr.

Hoppas ni andra hade en fin samhain!

 

Fridens liljor!