tisdag 13 november 2012

Eight Sabbats for Witches

Eight Sabbats for Witches  av Janet and Stewart Farrar (1981).

Detta är del ett av A Witches' Bible  som innehåller två böcker av paret Farrar (andra delen är The Witches' Way, 1984). Denna första del behandlar, som titeln avslöjar, de åtta högtiderna. Här finns lite bakgrund till varje högtid, kuriosa om namnet, olika traditioner knutna till högtiden i fråga samt en exempelritual som följer parets wiccatradition. Man får också en liten introduktion till wiccaning (namngivelseceremoni), handfästning och rekvieritual. Även till dessa finns förslag på hur ritualen kan gå till. Paret Farrar var ju översteprästinna och överstepräst i sitt egna coven och de verkar ha utformat en hel del eget material som är ganska intressant att läsa. Det finns dessutom en del bilder med bland annat Janet i full färd under ritualer med bägaren i högsta hugg.

Boken är på engelska och någon översättning till svenska finns inte. Boken har ju 30 år på nacken så språket är inte det modernaste alla gånger, ibland blir det nästan lite svårbegripligt. Som språknörd gillar jag dock utmaningar. Är man intresserad av att fördjupa sej lite i högtiderna och deras historia är detta en bra början.

Ser fram emot att börja på del två.

2 kommentarer:

Ariadna sa...

Nu har du hittat fram till den alla första bok om wicca som jag skaffade och det är min absoluta favorit som jag återkommer till gång på gång på gång.

Jag tror att många avskräcks av boken på grund av språket och kallar den först just "omodern" av den anledningen men jag håller verkligen inte med. Däremot har den ett mer intelligent och akademiskt språk än vad de flesta är vana vid. Den kräver något av läsaren. Jag har ju läst boken ett antal gånger och första gångerna fick jag naturligtvis sitta med en ordbok. Nu behövs inte det längre allt som oftast. När man har tränat sig i den typen av språk så förstår man vilket oerhört rikt och elegant sätt som Stewart Farrar uttryckte sig på. Läser man böcker av Janet Farrar och Gavin Bone så inser man att det måste ha varit Stewart Farrar som satte den främsta prägeln rent språkmässigt i deras gemensamma böcker. Jag ser mig också som en språknörd, uttrycksmässigt om än inte grammatiskt och uppskattar därför också den utmaningen. Just av anledningen att boken är så oerhört välunderbyggd, med en stor inriktning på historia och tradition, så finner jag att den är väldigt tidslös. Sedan tar den ju inte upp de mer moderna strömningar främst från USA som har påverkat wicca såsom New Age och feminism.

Det här är min absoluta favoritbok som jag rekommenderar till alla så jag kommer försvara den till sista andetag tror jag ;)

Märks det att jag blir helt lyrisk när den boken kommer på tal? ;) Kul att du nämnde den!

Var Välsignad!

Elena-Maria sa...

Ja, jag gillar den också. Jag vill ju läsa om historiska fakta. Dessutom gillar jag att den, som du säger, inte har så mycket influenser från allt det "nya". Den känns lite som ett original. =)
Har inte hunnit läsa nån av de nyare med Bone, men jag kommer väl dit när jag får tid över från studentlitteraturen som hopar sej ;)

Blessed be, ljus och frid!