måndag 12 november 2012

Week 45 - W

(För svenska - scrolla ner.)

In this weeks post I'll write a few words about wiccaning.
The wiccaning is a lot like a christening or baptism though the purpose is different. While the goal ot the christening is to save the baby's soul and for the parents to promise a Christan upbringing, choosing the religion of the baby, the wiccaning, also called saining or Paganing, focuses on bringing divine protection over the baby; One welcomes the baby to the family while in no manner trying to impose some kind of religion upon it. Wicca is a nature religion and the parents are free to share the joys of the religion with their child if they want to but the wiccaning is also a promise to the baby about its opportunity to choose when it gets older. The believe in reicarnation within Wicca makes for no tries to save the baby's soul. Instead that is something every single person is responsible for in their own life through lifetime after lifetime. The experiences stays within one's cosmic memory.
It's possible to name godparents during a wiccaning. If they're Wiccan or not are up to the child's parents to decide.
The ceremony may take many forms. If the parents are members of a coven usually the High Priestess leads the ceremony for a girl and the High Priest for a boy. Some present the child to the elements or draw something on its forehead with charcoal. The parents can feel free to choose how they want the ritual to turn out.



*********************************************************


I den här veckans inlägg tänkte jag skriva någrarader om  wiccaning.  (Har funderat över en bra översättning här men inte riktigt funnit någon. Namngivningsritual eller välsingnelseritual möjligtvis. Det senare kan dock föra tankarna på mer religösa vägar och då åsyftar jag kristna först och främst och det är kanske inte riktigt det man vill som hedning. Förslag någon?) Jag kommer använda namngivning i betydelsen wiccaning i detta inlägg.
Namngivningsceremonin är ungefär samma sak som det kristna dopet. Dock skiljer de sej lite i syfte då syftet med ett kristet dop är att rädda barnets själ samt lova att barnet i fråga får en kristen uppväxt. Man väljer religion åt barnet. Den wiccanska ritualen, och även hedniska i allmänhet, handlar mer om att man kallar in gudomliga makter att vaka över och beskydda barnet samt för att välkomna barnet till familjen. Inte på något sätt försöker man välja religion åt det, snarare tvärtom. Wicca är en naturreligion och det är fritt för föräldrarna att visa det positiva som kommer med deras religion om de så skulle vilja. Med ritualen lovar föräldrarna även barnet friheten att väla religion när det blivit äldre. Då man inom wicca tror på reinkarnation så finns i ritualen ingen tanke om att rädda själen, detta är istället något var och en jobbar på under flera livstider då man samlar på sej en massa erfarenhet i sitt kosmiska minne.
Det är möjligt att ha gudföräldrar även vid en wiccansk namngivningsritual. De måste inte vara wiccaner eller hedningar, det är upp till barnets föräldrar att bestämma.
Ritualen, eller ceremonin om man så vill, kan gå till på flera sätt. Är man medlem i ett coven brukar översteprästinnan leda ritualen för en flicka medan översteprästen leder för en pojke. Vissa presenterar barnet för de olika elementen eller tecknar något i barnets panna med kol. Här är det fritt för föräldrarna att själva bestämma hur de vill att det ska gå till.



1 kommentar:

Ariadna sa...

Det är väldigt fint med en välkomstceremoni för ett nyfött barn och också kul att det finns någonting sådant med en wiccansk prägel. Sedan får jag erkänna att just ordet "wiccaning" (wiccanisering?) ger mig kalla kårar eftersom det påminner för mycket om dop. Det är ok att välkomna ett barn och be om gudars beskydd för det, men att dedikera ett hjälplöst barn som ännu inte kan föra sin egen talan tycker jag är fel. Sedan är det ju många "wiccaniseringsritualer" som inte har någoting med att man dedikerar barnet till wicca och lovar att uppfostra barnet till den religionen, men jag tycker att ordet alltför mycket för tankarna i de banorna. Orden välkomstceremoni eller namngivningsritual känns väldigt mycket mer bkvämt för mig.

Intressant inlägg som du tog upp! :)

Var Välsignad!