September har passerat...

... och likaså mabon. Ja, inte har jag hållit vad jag lovat om en massa spännande inlägg den senaste tiden inte... Dagarna bara rusar förbi och mitt "sommarlov" var slut i en blinkning. Nu är det fullt upp med sista året som student (!). Jag känner mej lite besviken att jag helt missade mabon... Verkar vara helt i min egen lilla pluggbubbla.

Var ute och promenerade under de höstklädda träden idag. Underbart fint var det. Hösten är en av mina favorittider på året. När det ännu inte hunnit bli jättekallt, solen lyser ännu om dagarna och det är fritt fram för mys när kvällen och mörkret faller på. Lite kallt har det allt blivit, i morse var det bara 4 grader ute. Besökte Värmland förra helgen och då fick jag hemstickade tofflor av mormor så jag är redo. Vi hade så himla kallt i lägenheten förra vintern, 15 grader var det i köket en morgon när jag kom upp och skulle göra kaffe.

Nu ska jag faktiskt bädda ner mej i sängen. Tänkte unna mej en mysig lässtund.

Fridens liljor!

Årshjulet

 

Bild från: Wikipedia

September är kommen

Här har det inte varit så mycket aktivitet under ledigheten som jag hoppats. Det har varit så mycket annat att jag inte riktigt haft tid och ork ändå... Det blir aldrig som man tänkt sej.
Det har åtminstone blivit en del tarot den sista tiden. Gillar verkligen min nya Witches tarot och har nästan helt gått över till den från min Cosmic som jag haft så länge.

Ska njuta riktigt ordentligt av mina knappa sista lediga dagar.

Det känns verkligen att hösten har kommit. Det luktar höst. Träden utanför har blivit väldigt gula den senaste veckan och det känns kyligt på morgnarna. Busvädret tänker jag inte ens nämna.

Nu ska jag kika hur det går med kikärterna på spisen. Planerar att idag producera lite vegetariska biffar att ha i frysen.

Jag tror jag ska försöka planera lite riktigt firande inför samhain. Känner mej i ett riktigt samhain-mood. Kanske är det för att jag tillbringar så mycket tid på pinterest och där finns mycket boards med halloweentema.

Fridens liljor!

Tarot of the White Cats

Tarot of the White Cats är en helt underbart söt lek. Alla kort tronas av en vit liten skönhet. Som kattälskare blir jag helt till mej av att titta på bilderna. Så underbart söt är den. Bilderna är annars traditionella, i stil med Raider-Waite.

 

Klicka på bilderna så blir de större.

 

Baksida och första delen av major arcana.

Andra delen av major arcana.

Svärdsviten.

Stavsviten.

Bägarsviten.

Myntsviten.

 

Detta är en lek i miniformat. Min tanke är att jag ska ha denna i väskan så jag kan spontanspå om andan faller på.

Witches Tarot

Har unnat mej själv en ny tarotlek nu efter sommarens jobb.

Witches Tarot är en helt underbart vacker lek. Jag tycker om den jättemycket. Bilderna är väldigt fina och jag tycker verkligen att leken tilltalar mej på ett sätt jag inte upplevt med tarot innan.
Här återfinns mycket hedniska (paganska) symboler då det är ett genomgående tema genom hela leken.
Djävulen heter här The Shadow Side och Yttersta Domen heter istället Karma.

Klicka på bilderna så blir de större.

Baksida och första delen av major arcana.

Andra delen av major arcana.

Svärdsviten.

Stavsviten.

Bägarsviten.

Myntsviten.

 

Ett litet minus med leken är att baksidan avslöjar om kortet ligger uppochner eller inte. Lite trist tycker jag också att det är att det är manliga pager i två av sviterna. Dock det är i svärd- och stavsviten vilka ju faktiskt styrs av manlig kraft. Jag gillar som bekant när det är mer jämställt i alla sviterna med en prinsessa och en prins. Annars tycker jag som sagt väldigt mycket om den här leken. Det följde även med en hel bok (på ca 300 sidor) till den om hur den kan tolkas. Det är Ellen Dugans bok med samma namn som leken. I den finns även ett register för vad de återkommande symbolerna, som t.ex. rosor, betyder.

En liten snabb update

Nu har jag (äntligen) gått på sommarlov. Till alla andras besvikelse kommer det nog inte bli så varmt framöver, det brukar i regel inte vara superväder när jag är ledig. Mej gör det inte så mycket, jag älskar när det finns anledning att slappa ner sej totalt.
I helgen var jag i Oskarshamn. Tyvärr fick jag alldeles för sent reda på att Blåkulla ligger där utanför i Kalmarsund. Man kan tydligen ta båten dit på morgonen. Jag hade verkligen velat besöka denna mytomspunna plats, men förhoppningsvis kommer det fler tillfällen.

Jag har belönat mej själv efter sommarens jobbslit med lite nya, spännande böcker. Dessa ska jag försöka fördjupa mej i nu när jag är ledig är tanken. Annars ska jag försöka vara så ledig och slö jag bara kan innan det är dags att sätta sej i skolbänken igen. Ska passa på att mysa en massa med missarna, de har ju fått vara själva ganska mycket på dagarna när jag har jobbat. Nu när jag kom hem efter min miniweekend har det varit lite rivalitet emellan dem. De vill väl båda ha uppmärksamhet kan jag tänka mej. De sov så gott i sängen med mej i natt.

Förhoppningsvis kommer jag ha tid (och lust och inspiration) att skriva lite intressanta inlägg på bloggen nu när jag inte måste gå och lägga mej kl åtta på kvällarna. Känner att det kliar lite i skrivarfingrarna.

Boken om kristaller

Boken om kristaller av Judy Hall (2006).

 

En bok som tar upp över 200 kristaller; var de finns, vilka utföranden de kommer i och vad de kan användas till. Här tas det mesta från chakran och healing till hur man gör kristallelexir upp tillsammans med intressant information om de olika formernas olika egenskaper. Man hittar även skötselråd och mycket mer. Ett måste för stenfantasten helt enkelt.

Ringhistoria

Min sambo friade nyligen på det mest romantiska manér. Efter att ha funderat över förlovningsringar blev jag nyfiken på historien bakom denna tradition:

Det hela kan ha börjat i forna Egypten där cirkeln var en symbol för den evigt varande cykeln och mellanrummet i den såg som en port. Romarna använde trolovningsringar men denna sed togs inte upp i västvärlden förrän på 1200-talet. Romarnas ringar inkluderade ofta en nyckel som skulle symbolisera upplåsandet av rikedom.
De gamla grekerna satte ringen på vänsterhandens fjärde finger eftersom de trodde att där fanns vena amoris, kärleksvenen, som gick direkt till hjärtat. För romarna var ringen inte en kärlekssymbol utan mer ett tecken på ägande; mannen gjorde anspråk på sin fru. Under det andra seklet f v t fick den romerska bruden två ringar: en i guld att bära offentligt och en i stål att bära hemma medan hon skötte hushållssysslorna.
De gamla grekerna kan ha varit de första att tillverka förlovningsringar men de var då mer sedda som trolovningsringar och gavs oftast, till skillnad mot dagens tradition, efter att man faktiskt ingått äktenskap.
Under kolonialtiden i Amerika brukade man ge en fingerborg som tecken för evig partnerskap. Kvinnorna brukade ta bort toppen på fingerborgen och gjorde således om den till ring. Den första väl dokumenterade diamantringen som getts som förlovningsring var från den tysk-romerske kejsaren Maximilian I till Maria av Burgund 1477. Detta ledde till att de högre klasserna och andra rika började ge sina älskade diamantringar. 1870 upptäcktes guldgruvor i Afrika vilket bidrog till ökad spridning. Länge ansågs diamantringar vid förlovning tillhöra adel och aristokrater. Traditioner främjade oftast de enklare ringarna/banden som fanns från början. Att förlovningsringar med diamanter skulle vara för alla är ett amerikanskt påfund som uppkom så sent som på 1930-talet.

Historiskt sett var trolovningsringarna, like de romarna använde sej av, inte alltid en symbol för äktenskap. De var ofta ett tecken på tillgivenhet och vänskap.
Förlovningsringarnas kommer från 1215 då påven Innocentius III införde en väntetid mellan tidpunken då man lovade att gifta sig och bröllopet. Under denna tid symboliserade ringarna parets tillgivenhet för varandra. På den tiden visade ringarna även ofta på bärarens sociala rank då det endast var tillåtet för de rika att äga eller bära ringar med juveler.

Före 1900-talet var det vanligt med andra sorters förlovningsgåvor. I slutet av 1800-talet, bland religiösa människor som undvek smycken, var det vanligt att bruden fick en fingerborg. Det blev inte standard i väst med förlovningsringar förrän i slutet av 1800-talet.

Aloe vera- och kokoshudkräm

Har under en tid införskaffat lite grejer för att kunna göra egen hudkräm och idag gjorde jag slag i saken och tillverkade min första egna.
Jag har en hel del aloe vera-växter här hemma som verkar vilja ta över världen. De växer så det knakar. Jag planterade om dem för inte så länge sedan och nu behövs det en del nya krukor för dem igen för det har kommit upp flera miniplantor på sidan om den ursprungliga. Jag ska väl inte klaga. Aloe vera ska ju vara väldigt bra för huden och jag är en storkonsument av hudkräm i och med att jag varit psoriatiker i 25 år.

Aloe vera sprider sej gärna. Och snabbt.

Idag har jag gjort en Aloe vera- och kokoskräm. Den doftar ljuvligt av kokos kan jag ju nämna.
Jag tog hälften aloe vera och hälften kokosolja och mixade ihop med stavmixer och hällde ner i glasburkar som jag kokat någon minut.
Att skörda aloe vera är enkelt: Ta ett av de köttigare bladen och klipp av med en sax långt ner på bladet. Skala med en bordskniv av den platta sidan av bladet. Därefter är det bara att gröpa ur kletet direkt ner i en skål. Det är som sagt kletigt, men vad gör det.

Jag gjorde inte så mycket eftersom jag vill prova den först och se hur den blev. Det blev en och en tredjedels liten burk så den med mindre ställdes i kylen för att se hur det blir med konsistensen. Den blev dock väldigt hård när den stod kallt så det kanske är bättre att låta krämen stå i rumstemperatur. Man kan säkert ha i lite E-vitamin för att förlänga hållbarheten en aning. Har smörjt in mej lite så nu doftar jag piña colada. Den påminner om fet lotion i konstistensen och den gick in i huden tämligen snabbt.

Fullmånens olika namn

Fullmånens namn härstammar från de gamla indianstammarna i Amerika. De höll koll på årstiderna genom månens olika namn. Hela månaden fick då namnet efter den fullmåne som inträffade i den aktuella månaden. Namnen kunde variera något beroende på område men överlag så användes samma namn bland de olika stammarna. När nybyggarna kom tog de efter denna sed men ändrade en del av namnen. Eftersom en måncykel är 29 dagar ändras datumen då fullmånarna infaller.

Vargmåne (januari) - Kommer från att mitt i vintern ylade vargarna hungrigt utanför indianbyarna. Kallades också gammalmåne och månen efter yule.

Snömåne (februari) - Under denna månad föll oftast mest snö. Vissa använde även namnet hungermåne eftersom det hårda klimatet ofta försvårade jakt under denna period.
Kråkmåne (mars) - De nordligare stammarna kallade denna månad för kråkmåne eftersom kråkornas kraxande nu hördes som ett tecken på att vintern var på väg att ta slut. Andra namn är maskmåne som syftar till att jorden börjar tina och maskarna gör att fåglarna börjar återvända. Skarmånad var ett annat namn då snöytan blev hård till följd av töande på dagen som sedan frös under natten. Savmåne kallades den också eftersom det var nu det var dags att tappa lönnarna. Nybyggarna kallade den magermåne, vinterns sista fullmåne.
Äggmåne (april) - Även gräsmåne var ett vanligt namn på denna fullmåne då naturen började vakna till liv. Rosa måne efter floxväxter som är bland de tidigaste vårväxterna var ett annat vanligt namn. Stammar som bebodde kusterna benämnde denna fullmåne vid namnet fiskmåne.
Mjölkmåne (maj) - Eftersom blommorna började blomma denna månad var även blomstermåne ett vanligt namn på denna fullmåne. Även majsmåne förekom.
Honungsmåne (juni) - Algonkinstammarna kallade denna månad jordgubbsmåne. I Europa kallades den rosmåne.
Hömåne (juli) - Eftersom juli var den månad då småhjortarna oftast fick sina horn kallas denna fullmåne för bockmåne. Även stormmåne var ett namn som användes då stormar var vanliga under denna månad.

Rödmåne (augusti) - Vissa stammar kallade denna fullmåne vid detta namn eftersom den när den steg verkade rödaktig genom dimman i den kvävande hettan. Fiskarstammarna använde namnet störmåne eftersom denna fisk fångades mest under denna månad. Andra namn är kornmåne och grönmajsmåne. Grönmajsceremonin infaller på sensommaren och firas i samband med att majsen mognat.

Skördemåne (september) - Denna fullmåne infaller oftast i september nära höstdagjämningen, men vissa år infaller den i oktober. Denna måne steg lite tidigare än i vanliga fall runt dessa dagar, vanligtvis stiger månen ca 50 minuter senare varje natt men inte runt denna fullmåne. I ljuset av denna fullmåne kunde man skörda till långt inpå natten. Majsmånad var även ett namn på denna månad som indianerna använde eftersom de denna månad skördade sin majs.

Jaktmåne (oktober) - Denna fullmåne, även kallad blodmåne, inföll efter skörden. Jägarna kunde på de tomma fälten lätt se rävar och även i skogen underlättades all typ av jakt då löven fallit från träden och inte skymde sikten. Det var nu dags att jaga de efter sommaren välgödda hjortarna och börja spara upp inför den stränga vintern som stod för tröskeln.

Frostmåne (november) - Denna måne har även fått namnet bävermånad då det nu var dags att sätta bäverfällor innan träsken frös. Detta för att försäkra sej om att ha varma pälsar till vintern. Man tror också att namnet bävermånad kommit från att bävrarna denna månad är aktiva och förbereder sig inför vintern.

Köldmåne (december) - Nu har vintern allting i sitt iskalla grepp och nätterna är långa och mörka. Andra namn på denna fullmåne är långnattsmåne och månen före yule.

Andra benämningar värda att nämna:

Blåmåne (trettonde månen) - Detta är namnet på den andra fullmånen som infaller i en kalendermånad. Vartannat eller vart tredje år infaller en blåmåne (sju gånger under den 19-åriga metonscykeln). Termen blåmåne används inte särskilt ofta på svenska, den är vanligare på engelska bland annat i uttrycket "once in a blue moon" vilket betyder 'mycket sällan'.

Ovanstående benämning, som användes i 1946 i marsnumret av Sky & Telescope Magazine, har visat sig vara felaktig. Blåmåne är egentligen den tredje fullmånen i en årstid med fyra fullmånar. En årstid har i regel bara tre fullmånar, men när det infaller en fjärde kallas den tredje för blåmåne. Dagens användning av engelska ordet "blue moon" tros alltså komma från ett nästan 70 år gammalt misstag i ovan nämnda tidning.

 

Svartmåne - Svartmåne har inget med astronomi att göra utan är en term som uppkommit inom häxkonsten. Denna term syftar inte till själva fullmånen. Det finns två fenomen som kallas vid detta namn varav det ena är när det förekommer två mörkermånar i samma kalendermånad och det andra när det inte inträffar någon fullmåne i en kalendermånad. Dessa två benämningar är motsägelser då den sistnämnda bara kan inträffa i februari och den förstnämnda i alla månader utom februari. Inom wicca brukar svartmåne anses som en astrologiskt kraftfull period då uträttat magiskt arbete gynnas.

Det har förekommit minst fyra definitioner på vad svartmåne är för något:

1. Den andra nymånen i en kalendermånad (detta kan inte inträffa i februari).
2. Den tredje fullmånen i en årstid med fyra fullmånar. Denna benämning blir då likvärdig med vad Farmers' Almanac kallar blåmåne.
3. När det inte förekommer någon fullmåne i en kalendermånad (som tidigare nämnt kan detta endast inträffa i februari).
4. När det inte infaller någon nymåne i en kalendermånad (vilket endast kan inträffa i februari).

Källor: Farmers' Almanac och Wikipedia.
Bild från: Farmers' Almanac

Valborgsmässoafton

Idag är det valborgsmässoafton och ikväll kommer brasorna flamma högt. Ungdomarna förbereder sej för fylleslag (enligt tidningarna). Där jag kommer ifrån finns en tradition denna dag. Hela byn går tipspromenad (alltid med sjukt svåra frågor) byn runt, kastar hästsko med mera på fotbollsplanen och vid brasan senare på kvällen presenteras vinnarna. Man sjunger naturligtvis även den klassiska "Vintern rasat ut bland våra fjällar".

Den första maj infaller beltane som var kelternas startskott för sommarhalvåret (de hade ju bara två årstider). De firade denna högtid med eldar som symbol för solens växande kraft. Den svenska benämningen, valborgsmässoafton, kommer från den Heliga Valborg (ursprungligen Walpurgis) som är den kristna högtid som lades ovanpå den hedniska. Valborg var en anglosaxisk prinsessa som missionerade i Tyskland på 700-talet där hon senare blev abbedissa. Den hedniska traditionen härstammar från Tyskland där man ursprungligen tände eldar och förde oväsen för att skrämma bort både rovdjur och övernaturliga väsen innan man släppte djuren på den första maj. När Valborg helgonförklarades den första maj 870 kom dagen att sammankopplas med henne. Kulten som uppstod efter hennes död 779 kom att handla främst om skydd mot häxor och onda andar.
I Sverige firar många valborg men man associerar inte längre högtiden med helgonet. Man firar istället att våren och ljuset har kommit tillbaka. Alltså kan man säga att firandet har gått tillbaka till den en gång hedniska traditionen. Från början tändes inte brasorna för att skrämma bort häxor utan för att bränna bort det gamla och på så sätt ge plats åt det nya. Att bränna bort gammalt för att ge plats åt nytt passade även kyrkan som knöt an till detta när den tog över högtiden efter att Sverige kristnades på 1000-talet. Kyrkans tanke var här att valborgseldarna symboliskt skulle representera döden och livet efter påskens tema.


Källor:
Wikipedia
Nordiska museet