Mabon, höstdagjämningen, infaller mellan 21-24 september och nu är dag och natt åter lika långa. Efter denna natt blir dagarna kortare och solen svagare. Om vårdagjämningen är en tid för initiering, är höstdagjämningen en tid för vila då naturen förbereder sej inför sin vintervila. Namnet mabon kommer från en walesisk gud och det var Aidan Kelly som gav högtiden namnet på 70-talet.
Den sista skörden är nu bärgad och detta ska firas. Guden påbörjar sin resa till dödsriket och Gudinnan blir den gamla/dödshäxan som följer honom dit. Vi firar livet och tar farväl av Guden.
Ett löfte om tid av vila ligger i luften och mörkret kommer att växa sej allt starkare. Detta är en tid för att konservera och vårda det man skördat och det man har uppnått. Vad är det för mening med att nå ett mål om man inte kan upprätthålla det man skapat? Det är således även en tid för tacksamhet över det man fått samt åstadkommit under säsongen som gått.
Även om dagjämningarna är tidpunkter för balans är det även då slöjan mellan det synliga och det osynliga är extra tunn. Det är även under dessa årstider som människor växlar om till en annan fas vilket resulterar i en period för psykisk och fysisk turbulens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar