Cloacina

Cloacina tillbads som renhetens och smutsens gudinna. Hon ansågs vara beskyddare av Cloaca Maxima  och över kloak-/avloppsystemet. Namnet Cloacina kommer antagligen från det latinska verbet cloare,  'att rena', 'att rengöra' eller möjligen från substantivet cloaca, 'kloak'.

De gamla romarna trodde att en välfungerande kloak var viktig för stadens fortsatta framgång, särskilt då den var viktig för Roms invånares fysiska hälsa.

På Forum Romanum  finns en helgedom tillägnad Venus Cloacina,  'den renande Venus'. Denna hedrar gudomen som hörde ihop med Cloaca Maxima, 'den största kloaken'.  Cloacina var en etruskisk gudinna som kopplades till kloakens inlopp. Hon identifierades senare med den romerska gudinnan Venus av okänd anledning. Den etruskiska gudinnan kan från början ha varit sammankopplad med den bäck som senare kom att bli stadens Cloaca Maxima.
Helgedomen finns avbildad på mynt från ca år 42 f v t, men den omnäms redan på tidiga 100-talet f v t. På mynten är helgedomen avbildad som en rund plattform i sten med metallbalustrad och utan tak. Enligt avbildningen på mynten fanns där även två statyer med varsin pelare där det sitter en fågel. En av statyerna håller vad man tror är en blomma. Fåglar och blommor är båda symboler tillskrivna Venus.

 

 

Källa: Wikipedia
Bild: Wikipedia

Week 30 - O is for Oden (Odin)

(För svenska scrolla ner.)

For this week's Pagan Blog Project post I'm going to learn about Odin. Why? Because honestly I don't know so much about him and the little I do know comes from the triology of Johanne Hildebrandt, Sagan om Valhalla  (Valhalla saga, a great series which I don't know if it's been translated into English), and reading that series I thought he was portraited as a dick (pardon the expression). Ergo: let's do some research!


Odin was a god of war, a god of creation, a god of knowledge, and a god of death and all these of the moody kind. The ones worshipping him never knew if he would show mercy or if they would become his next vitim and he never did anything without his own winning being prioritized.

In war Odin was worshipped to secure victory. A tradition was to dedicate the enemy army to him by throwing a javelin over it. Though this did not secure victory since Odin was moody and if he saw a brave warrior in battle who he liked he could make sure he got deadly wounded and this way make sure he joined Odin's own warriors at Valhalla. Ergo Odin was the god to worship for those who wished for victory at any cost.

As a god of creation Odin was seen as the father of all and everything. He was believed to be the one who gave the lifegiving spirit to mankind when they were first created.

The god of knowledge Odin is the side of him that always strived for more knowledge and wisdom. This side of him was insatiable. Odin sacrificed one of his eyes to get permision to drink from the Mímisbrunnr, a well of wisdom. Odin also had two ravens, Huginn (thought) and Muninn (memory), which he sent off every morning to visit all the corners of the worlds. Every evening around dinner time they returned and told Odin what was going on, this way nothing worth knowing would escape him. He couldn't help but worry while they were away, because if the thought and memory disappeared no one would longer think of or remember the gods. And without thought and memory it would also be impossible to use the knowledge one have.

Odin was also a god of death. He could force the dead to return just to chat with him if it was something he was wondering about, this way not even the dead could escape his desire of knowledge. Especially those who had died at the gallows interested him. He could sit under the gallows and make the dead talk to him and this way he earned more wisdom about undivulged things. Because of this he was also called "the god of ghosts".

Source: Fornnordisk Mytologi - Enligt Eddans lärdomsdikter  by Lars Magnar Enoksen.

For a long time I have been thinkning I should read more about the Norse mythology since I don't remember much about it from school (if we even studied it, at least I can't remember it). Like as a sign from above I found a book in the shelf in my old childhood room when I visited my mum a couple of months ago. I realized I have thought about this before, more than once. I hope to find time soon to read this book, at least this was a start.

*******************************************************************

Jag tänkte ge mej kast med att lära mej lite om Oden till denna veckas Pagan Blog Project-inlägg. Varför? För att jag i ärlighetens namn inte kan så mycket om honom och för att det lilla jag faktiskt vet kommer från Johanne Hildebradts triologi Sagan om Valhalla  (grym serie) och i den tyckte jag att han framställdes som ett riktigt praktarsel (ursäkta uttrycket). Alltså: här ska studeras!


Oden var en krigsgud, en skapelsegud, en kunskapsgud och en dödsgud och alla dessa av den lynniga sorten. De som tillbad honom kunde lätt bli hans nästa offer och han gjorde inget som han själv inte vann någonting på.

I krig tillbad man Oden för att försäkra sej om seger. En tradition var att viga motståndarhären åt Oden genom att kasta ett spjut över dem. Detta försäkrade dock inte seger då Oden var nyckfull och om han såg en duglig krigare i strid som föll honom i smaken kunde han se till att denne sårades dödligt för att på så vis kunna sälla sej till gudens egna krigare i Valhall. Oden var alltså guden som tillbads av dem som åtrådde seger till varje pris.

Som skapelsegud sågs Oden som allt och allas fader. Han sågs som den som gav människorna den livsgivande anden då de först skapades.

Kunskapsguden Oden är den sida av honom som ständigt strävade efter mer kunskap och visdom. Denna sida av honom var omättlig. Oden offrade sitt ena öga för att få dricka ur Mimers brunn, en visdomskälla. Oden hade även två korpar, Hugin (tanke) och Munin (minne), som han varje morgon sände ut till världarnas alla hörn. Varje dag vid middagstid återvände de för att berätta för Oden om vad som försiggick så att inget av värde skulle gå honom förbi. Han kunde dock inte låta bli att oroa sej för dem medan de var borta, för om tanken och minnet försvann skulle ingen längre tänka på eller minnas gudarna. Och utan tanke och minne kan man inte heller tillgodogöra sej den kunskap man besitter.

Oden var även en dödsgud. Han kunde tvinga de döda att återvända för att prata med honom om det var något han undrade, på så vis kunde inte ens de döda undslippa hans vetgirighet. Särskilt de som dött i galgen intresserade honom (hänging räknas som ett dödssätt i de rituella Odensoffren). Han kunde sitta under galgar och tvinga de döda att tala med honom och på detta vis förvärvade han visdom om fördolda ting. Han kallades således även "gengångarnas gud".

Källa: Fornnordisk Mytologi - Enligt Eddans lärdomsdikter av Lars Magnar Enoksen.

Jag har länge tänkt att jag borde läsa lite mer om fornnordisk mytologi då jag knappt minns något av det lilla man läste i skolan (om man nu ens läser något, jag minns det då inte). Som på beställning hittade jag en bok i bokhyllan i gamla flickrummet när jag var på besök där för några månader sedan. Jag insåg att jag har alltså tänkt tanken mer än en gång förut. Jag hoppas på att snart kunna ta mej tid att läsa denna bok, det här är ju åtminstone en början.

Week 18 - I is for Idun

(För svenska - scrolla ner.)
I must say I am not so well informed when it comes to Norse mythology. We do not read as much about it in school as we could, or should. At least I think we should study it a little more since it's our heritage.

Idun is the scaldic god Bragi's wife in Norse mythology. She is the goddess of youth and has in her possession an eski,  a box made of ash wood, in which she keeps apples. Idun is the keeper of the rejuvenating apples that keeps the gods of Asgard young.

A story about her tells of how Loki makes her wander away from Asgard. She is abducted by a jötunn  disguised as an eagle and while she is missing the gods are starting to grow old. Thus they force Loki to bring Idun back, which he does by turning himself into a falcon and her into a nut.

Buckets of nuts and apples have been found in old Germanic graves and these things have had associations with fertility in Germanic paganism. The tribe of Vanir, which consisted of several fertility gods have also been associated with apples.

The name Idun is believed to mean "forever young", "the rejuvenating one" or "rejuvenator" and has been in use since pagan times, the 10th century.

**************************************************************'

Jag måste säga att jag vet inte så mycket om nordisk mytologi. Vi läser inte så mycket om det i skolan som vi skulle kunna, eller borde. Jag tycker i alla fall att vi borde läsa mer om det, det är ju vårt arv.

Idun är i nordisk mytologi skaldguden Brages hustru. Hon är ungdomens gudinna och har i sin ägo en eski  som är en trälåda gjord i ask i vilken hon förvarar äpplen. Idun är förvaltaren av de ungdomsäpplen som håller gudarna i Asgård unga.

En berättelse om henne handlar om hur Loke lurar henne att gå iväg från Asgård. Hon blir då bortförd av en jätte som tagit örnhamn och medan hon är borta börjar asarna åldras. De tvingar således Loke att hämta hem Idun vilket han gör genom att förvandla sig till en falk och Idun till en nöt.

Kärl med nötter och äpplen har hittats i gamla germanska gravar och dessa ting har i germansk hedendom haft associationer till fertilitet. Vanerna, som bestod av många fertilitetsgudar, har även de sammankopplingar med just äpplen.

Namnet Idun tros betyda "evigt ung", "ungdomsgivare" eller "den föryngrande" och har använts sedan hednisk tid, 900-talet.

Week 17 - I is for Isis

(För svenska scrolla ner.)

And so it's time for The Pagan Blog Project again. As I have mentioned earlier this project is for takning time to read and learn about stuff you want to know more about. I had a period in my teen years when Egypt was very alluring to me. I read a lot about ancient Egypt, but Bast and Tutanhkamun caught most of my attention. That's why I this week is going to concentrate on the goddess Isis.

Isis is a goddess from ancient Egypt. She was worshipped as the perfect wife and mother and was the protector of nature and magic. She was considerd the friend of slaves, sinners, artisans, and the downtrodden and she answered to the prayers of the wealthy, maidens, aristocrats, and rulers. Isis is often represented as the mother of Horus and often depicted breastfeeding him. This could be seen as an earlier version of Virgin Mary and the Child Jesus. Isis is also known as the goddess of the dead and the goddess of children.

The name Isis means "throne" and her headgear was a throne. Due to the throne on her head she personifies the power of the pharao which makes her an important symbol of his. The pharao was considered her child who sat on the throne provided by her. She was worshipped throughout Egypt.

The first references of Isis in writing which we have today dates back to the Fifth dynasty of Egypt (lasting for about 3500-2500 BCE).

The traditional myth of Isis goes as follows: She was the daughter of Geb, god of the Earth, and Nut, goddess of the Sky, and she was born on the fourth intercalary day. She married her brother Osiris and gave birth to the son Horus. Osiris was then killed by Seth. Isis had the principal role in the resurrection of Osiris. Seth had spread the parts of Osiris' body all over Egypt but Isis gathered the body parts and with her magical skills she brought him back to life. This myth was of great importance during the Greco-Roman period since then it was believed that it was because of Isis the Nile flooded every year. She cried, so full of sorrow over Osiris' death, that her tears flooded the river. Annual rituals were held to relive the death and resurrection of Osiris. The cult of Isis spread with time thoughout the Greco-Roman world and continued until Christianity came and along with it the suppression of paganism.

At the beginning Isis was seen as the spouse of the departed pharao. She was associated with funerals and her name is mentioned 80 times in the funeral text of the pharao. Later, when the funeral texts were beginning to be used by Egyptian society and not only the royal family, her popularity grew.

Even later she became known as the mother of the pharao and was often depicted breastfeeding him. Isis had been paired with Horus who sometimes was identified with Ra, who on his behalf was paired with Hathor, thus Isis got identified with Hathor and became Isis-Hathor. Isis then became the wife of Horus as well as his mother. The mother role took over and the place of the spouse was filled with Osiris. In this way the myth mentioned above was born.
After being associated with Hathor Isis headgear in the shape of a throne was substituted by the horns of a cow with a solar disc between them when depicted.

Like many other Egyptian deities the cult of Isis spread outside of Egypt and temples were built to her honour in many locations. In many places her devotees considered their local goddess to be Isis under a different name. This way Mediterranean goddesses as Aphrodite, Astarte, and Demeter were identified whit Isis.
Sailors spread her cult around the Mediterranean sea.

During the first years of Christianity many converters from all over the Roman Empire were drawn into the cult of Isis. In Italy Egyptian religion was strong. In Pompeii archeologists have found that the worship of Isis was very prominent. In Rome temples and obelisques were built to honour her. In Greece her cult took over many traditional centres dedicated to other deities and traces of her worship has been found in Arabia, Spain, Germany and Britain among others.

There isn't much information about how the rituals of worship of Isis were performed, but it's clear that there were both priests and priestesses serving her. Under some periods these were considered as healers and they were believed to have special gifts such as dream interpretation and the ability to control the weather, which they did by braiding or not containing their hair. Knots had magical powers for the Egyptians. Therefore the Knot of Isis  which stands for welfare and life.

After the Greco-Roman conquest of Egypt Isis became the most important deity in the Egyptian pantheon due to her magical skills. It was said that she with these skills had tricked Ra into revealing his secret name to her. To know a deity's secret name was the same thing as having the power of the deity.
Following Alexander the Great's conquest of Egypt, with time Isis came to be known as Queen of Heaven.

The male fist name Isidore, which in greek means "gift of Isis", was a common name during Roman times. The name survived the suppression and remains popular till this day, and several Christian saints goes under the name Isidore.
The cult of Isis in Rome was a template for the Christan Madonna cult.

Isis had many titles; these are a few of them:

• She who gives birth to heaven and earth
• Great Lady of Magic
• Moon shining over the sea
• Mother of the Gods
• The One Who is All
• Isis of Ten Thousand Names

Sources: Wikipedia
Photo from Wikipedia

Temple of Isis in Pompeii (I just realised I've been here. Twice.)

(Isistemplet i Pompeji (Jag insåg precis att jag varit här. Två gånger.)

*******************************************************************

Så var det dags för Pagan Blog Project igen och som jag tidigare nämnt så är det ju bland annat till för att ta sej tid att läsa på om sådant man vill veta mer om. Jag hade en period i tonåren när Egypten lockade otroligt mycket. Läste mycket om forna Egypten, fastnade dock mest på Bast och Tutankhamun. Därför tänker jag denna veckan gräva ner mej i gudinnan Isis.

Isis är en gudinna från forntida Egypten. Hon dyrkades som den perfekta makan och modern och var naturens och magins beskyddarinna. Hon ansågs vara slavarnas, syndarnas, hantverkarnas och de förtrycktas vän och hon lyssnade på de rikas, jungfrurnas, aristokraternas och härskarnas böner. Ofta framställs Isis som Horus mor och avbildas ammandes honom, vilket kan ses som en tidigare variant av Jungfru Maria och Jesusbarnet. Isis är även känd som de dödas gudinna samt barnens gudinna.

Namnet Isis betyder "tron" och hennes huvudbonad var en tron. I och med att hon har en tron på huvudet visar hon även på faraons makt och var därför en viktig symbol för dessa. Faraon ansågs som hennes barn som satt på tronen hon försåg honom med. Hon dyrkades över hela Egypten.

De första referenserna till Isis som vi har idag är från Egyptens femte dynasti, som varade någon gång omkring 3500 -2500 f v t*.

Den typiska myten om Isis lyder enligt följande: Hon var dotter till Geb, Jordens gud, och Nut, Himlens gudinna, och hon föddes den fjärde skottdagen. Hon gifte sej med sin bror Osiris och fick sonen Horus. Osiris dödades sedan av Seth. Isis hade en viktig roll i Osiris återuppståndelse efter att han mördats av Seth. Seth hade strött ut delar av Osiris kropp över Egypten men Isis samlade ihop delarna och med sina magiska kunskaper återväckte hon honom till livet. Denna myt var under den grekisk-romerska perioden mycket viktig då man trodde att det var på grund av Isis som Nilen svämmade över varje år. Hon grät och var så förtvivlad över Osiris död att hennes tårar svämmade över floden. Årligen hölls ritualer i vilka man återupplevde Osiris död och återuppståndelse. Isis dyrkan spreds så småningom i den grekisk-romerska världen och fortsatte ända tills kristendomen och dess förträngning av paganismen gjorde sitt intåg.

Från början hade Isis setts som den avlidne faraons maka. Hon associerades således med begravningar och hennes namn nämns 80 gånger i faraons begravningstext. Senare, när begravningstexterna började användas inte bara av den kungliga familjen utan även övriga överklassen, växte hennes popularitet.
Ännu senare blev Isis istället faraons mor och avbildades ofta ammandes honom. Isis hade ibland parats ihop med Horus som ibland identifierades med Ra (som parades ihop med Hathor) och således identifierades Isis med Hathor och blev Isis-Hathor. Isis blev då Horus maka, och hans mor. Sedan tog modersrollen över och platsen som make fylldes med Osiris. Det var på den vägen myten ovan föddes.
Efter att ha associerats med Hathor har Isis huvudbonad i form av en tron ersatts av kohorn med en solskiva emellan när hon avbildats.

Liksom många andra egyptiska gudomar spred sej Isis dyrkan utanför Egypten och tempel byggdes till hennes ära på flera andra ställen. På många håll ansåg hennes anhängare att deras lokala gudinna var Isis under ett annat namn. På detta sätt identifierades medelhavsgudinnor som Afrodite, Astarte och Demeter med Isis.
Sjömän spred hennes kult runt Medelhavet.

Under kristendomens första år togs många konverterande upp av Isiskulten från Romerska rikets alla hörn. I Italien var egyptisk religion stark. I Pompeji har arkeologiska fynd visat att isisdyrkan var framstående. I Rom restes tempel och obelisker till hennes ära. I Grekland tog hennes kult över flera traditionella center tillägnade andra gudar och spår av hennes tillbedjan finns bland annat på Arabiska halvön, i Spanien, Tyskland och även i Storbritannien.

Hur de egyptiska ritualerna för tillbedjan till Isis gick till finns det inte så mycket information om, men det är tydligt att det fanns både präster och prästinnor i hennes tjänst. Under vissa perioder ansågs många av dem vara healers. De sades också behärska andra speciella gåvor såsom drömtydning och förmågan att styra över vädret, vilket de gjorde genom att fläta eller att inte samla ihop håret. Knutar hade för egyptierna magiska krafter. Därav även Isis knut  som står för välfärd och liv.

Efter grekiska och romerska erövringen i Egypten blev Isis den viktigaste gudomen inom det egyptiska pantheonet på grund av sina magiska förmågor. Det sades att hon med dessa förmågor lyckats lurat Ra att avslöja sitt hemliga namn för henne. Att veta en gudoms hemliga namn var samma sak som att ha den gudomens makt.
Efter Alexander den stores seger över Egypten kom Isis så småningom att bli känd som Himlens Drottning.

Mansnamnet Isidor, som på grekiska betyder "Isis gåva", var mycket vanligt under romerska rikets tid. Namnet överlevde förtrycket av isiskulten och är populärt än idag, och många kristna helgon bär namnet.
Isiskulten i Rom har även stått modell för den kristna madonnakulten.

Isis hade många titlar; här är några av dem:

• Hon som ger liv åt himmel och jord
• Great Lady of Magic
• Månen som skiner över havet
• Gudarnas moder
• Hon som är Allt
• Isis av Tio Tusen Namn

*(f v t = före vår tideräkning)

Källa: Wikipedia

Bild från Wikipedia

Week 11 - F

(För svenska, scrolla ner.)
Friday has gotten its name from the goddess Freya so she'll be the topic today. She is my favourite Norse goddess.
Freya is the most important goddess of the Vanirs. Freya is a big fertility goddess and the cat was her favourite animal. Her chariot is drawn by two cats.
The name Freya means "the Lady", synonymous to "the Mistress".
Freya has in her possession the powerful necklace Brinsingamen  which she carries around her neck. One myth tells that she got it by spending a night with each of the dwarves who made it. One needs to keep in mind the fact that Freya came to be the hate figure of Christianity and was posed as utterly promiscuous. In Christianity there was, and is, not any room for goddesses so she became the target for huge mud-throwing.
As a goddess of fertility she, of course, also has the role as a goddess of love. The myths talk about her status as a sex symbol and the giants went to extrems to impress her competing for her favour.
Freya is often seen as the goddes of seers and seid women since she was the one who taught Odin seid and also brought this knowledge to the people (and the other gods/goddesses). Freya is also associated with death and is believed to have a close realtionship with the goddess of the lower world, Hel. Freya takes half of the souls (and Odin the other) that enters Valhalla.

In both Norway and Sweden there are many place names that show the devotion of Freja, often compunded with words for lakes, meadows, fields and other natural objects. One example is the urban area in Sweden Frövi  which derives from the name Fröja (another version of the name Freja) and "vé" (old Norse for shrine) and means "Freya's shrine".

*****************************************************************

Fredag är Frejas dag så det är väl naturligt att hon får bli dagens tema. Hon är min nordiska favoritgudinna.
Freja är vanernas viktigaste gudinna. Freja är en stor fruktbarhetsgudinna och katten var hennes favoritdjur. Hennes vagn dras av två katter.
Namner Freja betyder "fru" vilket förr var synonymt med "härskarinna".
Freja har i sin ägo Brisingamen, ett kraftfullt halsband som hon bär om halsen. En myt säger att hon kom över det genom att ligga med var och en av dvärgarna som tillverkade det. Man bör dock ha i åtanke att Freja blev kristendomens hatobjekt och framställdes som ytterst lösaktig. I kristendomen fanns, och finns, inte plats för gudinnor så hon blev målet för mycket smutskastande.
Eftersom hon är en fertilitetsgudinna är hon även kärleksgudinna. I myterna berättas det även om hur hon hade rollen av en sexsymbol, jättarna gjorde sitt yttersta för att imponera på Freja och på så vis vinna hennes gunst.
Freja ses ofta som spå- och sejdkvinnors gudinna då det var hon som lärde Oden att sejda och även förde kunskapen till människor (och de andra gudarna/gudinnorna). Freja associeras även med döden och tros ha haft en nära relation med underjordens gudinna Hel. Freja tar hälften av själarna (Oden andra halvan) när de ska stiga in i Valhall.

I både Norge och Sverige finns i flera ort- och platsnamn spår av Frejas namn, rester från tillbejan till henne, ofta i kombination med ord för sjöar, ängar, fält och andra naturobjekt. Ett exempel är Frövi som fått namnet från Fröja (ett annat namn på Freja) och "vi" (som återfinns i "viga") och betyder "vigd åt Freja" eller "Frejas helgedom".

tankar om Guden

Jag vet inte hur det är med er, men jag har lite svårt för kontakt med Guden. Det känns inte lika naturligt som med Gudinnan på något sätt. Av vad jag har läst har jag förstått att det inte är helt ovanligt för wiccaner att känna så. Speciellt inte nya vandrare på vägen. Vare sej man växt upp i ett religiöst hem eller inte så har man ändå någonstans i bakhuvudet att den manliga guden är en straffande och dömande gud som mest värnar om männen som sina likar medan kvinnan hyssjas och inte uppmuntras att utveckla någon djupare andlig relation. Det kan ses tydligt i vissa grenar av religioner där kvinnor exempelvis inte får bli präster. När man som kvinna då först kommer i kontakt med wicca där man dyrkar en gudinna som beskyddar och värnar om inte bara världen och alla på den utan även representerar det ytterst kvinnliga faller det sej natuligt att bygga upp en relation till henne. Guden faller gärna i skymundan då man under hela livet fått lära sej att det finns bara en enda gud som kommer sända alla som inte faller honom på läppen till ett liv i evigt lidande.
Den wiccanska Guden är inte en avundsjuk krigsgud som kräver att alla ska ligga vid hans fötter och dyrka bara honom. Den wiccanska guden är istället en fertilitetsgud, en solgud och en härskare över vilda djur. Han är Gudinnans uppvaktare, älskare och son. Varje år dör han för att återfödas vid Yule och växa sej starkare under våren för att vid Beltane förena sej med Gudinnan.
Jag har som sagt lite svårt för att närma mej Guden och jag anar att det har att göra med den kristna. Även om jag inte uppfostrades i en religiös familj så är kristendomen den religion man får lära sej mest om i skolan och så vidare och någonstans inom mej har jag ett litet förakt, eller kanske en motvilja mot den kristna guden som för mej är en gud som ser mej som mindre värd än mina bröder. Jag vill inte underkasta mej en gud som anser att jag inte är lika mycket värd för att jag är kvinna och som straff för det fått möjligheten att bära och ge liv; speciellt då jag inte ens ser mej själv som en livbärerska. Jag vet att den wiccanska Guden ser helt annorlunda på det här, han dyrkar Gudinnan vid Beltane och vinner hennes gunst. För de wiccanska gudomarna finns ingen synd i att dyrka varandra, tvärtom, de uppmuntrar till att leva i njutningens tecken.
Jag har bestämt mej för att koncentrera mej på Gudinnan tills jag känner mej redo att närma mej Guden. Tills dess behöver jag ge Guden ett namn som tilltalar mej då namnet Guden liknar det kristna tilltalet alldeles för mycket. Namnet 'Pan' tilltalar mej ganska mycket men jag ska undersöka och läsa på lite om de olika aspekterna av Guden så jag har lite att jobba med. Men tills tiden är inne är det Gudinnan och hennes många sidor som får bli i fokus. Allt har sin tid och saker får ta tid. Djupa relationer växer inte fram på en eftermiddag.

6/44 A favourite God

Här kör jag fast lite då jag inte har någon favoritgud. Jag är nog lite mer dianisk wiccan än vad jag insett när jag tänker efter. Jag har dock nyligen upptäckt en ny gudinna vid namn Aradia som jag blivit mycket fäst vid. Hon ska ha dyrkats mycket inom Stregheria, den italienska häxkonsten (på italienska även kallad La Vecchia Religione: Den Gamla Religionen). Enligt traditionen var hon Dianas dotter som sändes till jorden för att befria de fattiga från de rikas slaveri och det katolska prästeskapet samt för att återuppväcka den gamla religionen.

5/44 A favourite Goddess

Jag har egentligen aldrig tänkt på om jag har en favorit eller inte. Men kanske skulle det nog vara Bast i så fall. Det finns nämligen ett djur jag älskar lika mycket om inte mer än delfiner och det är katter. De är så mystiska och det verkar ibland som om de vet så mycket hemligheter.
Kattgudinnan Bast härrör från den antika egyptiska religionen och var beskyddarinnan av först Nedre Egypten, som en försvarare av farao och sedan som beskyddarinna för solguden Ra, därför fick hon även namnet Lady of Flame och Eye of Ra. Hon avbildades först som lejoninna eller en kvinna med lejonhuvud. När katter blev populära husdjur milleniet före Kristus blev hon istället favoriserad som kattgudinna och avbildades som en kvinna med katthuvud och katten blev hennes heliga djur. Katter hölls högt i det forna Egypten då de höll möss och liknande skadedjur borta från förråden samt bekämpade ormar, särskilt kobror. Kungligheters katter kläddes i guld och juveler och tilläts äta från sina ägares tallrikar. En bortgången katt sörjdes av hela familjen och de som hade råd lät begrava dem på särskilda kattkyrkogårdar. Hundratusentals fynd av balsamerade katter har gjorts vid utgrävningar, en del begravda bredvid sina ägare, andra på dessa speciella kyrkogårdar.

Denna har jag målat, hon vakar tillsammans med huskatten över detta hushållet.