Week 45 - W

(För svenska - scrolla ner.)

In this weeks post I'll write a few words about wiccaning.
The wiccaning is a lot like a christening or baptism though the purpose is different. While the goal ot the christening is to save the baby's soul and for the parents to promise a Christan upbringing, choosing the religion of the baby, the wiccaning, also called saining or Paganing, focuses on bringing divine protection over the baby; One welcomes the baby to the family while in no manner trying to impose some kind of religion upon it. Wicca is a nature religion and the parents are free to share the joys of the religion with their child if they want to but the wiccaning is also a promise to the baby about its opportunity to choose when it gets older. The believe in reicarnation within Wicca makes for no tries to save the baby's soul. Instead that is something every single person is responsible for in their own life through lifetime after lifetime. The experiences stays within one's cosmic memory.
It's possible to name godparents during a wiccaning. If they're Wiccan or not are up to the child's parents to decide.
The ceremony may take many forms. If the parents are members of a coven usually the High Priestess leads the ceremony for a girl and the High Priest for a boy. Some present the child to the elements or draw something on its forehead with charcoal. The parents can feel free to choose how they want the ritual to turn out.

*********************************************************

I den här veckans inlägg tänkte jag skriva någrarader om  wiccaning.  (Har funderat över en bra översättning här men inte riktigt funnit någon. Namngivningsritual eller välsingnelseritual möjligtvis. Det senare kan dock föra tankarna på mer religösa vägar och då åsyftar jag kristna först och främst och det är kanske inte riktigt det man vill som hedning. Förslag någon?) Jag kommer använda namngivning i betydelsen wiccaning i detta inlägg.
Namngivningsceremonin är ungefär samma sak som det kristna dopet. Dock skiljer de sej lite i syfte då syftet med ett kristet dop är att rädda barnets själ samt lova att barnet i fråga får en kristen uppväxt. Man väljer religion åt barnet. Den wiccanska ritualen, och även hedniska i allmänhet, handlar mer om att man kallar in gudomliga makter att vaka över och beskydda barnet samt för att välkomna barnet till familjen. Inte på något sätt försöker man välja religion åt det, snarare tvärtom. Wicca är en naturreligion och det är fritt för föräldrarna att visa det positiva som kommer med deras religion om de så skulle vilja. Med ritualen lovar föräldrarna även barnet friheten att väla religion när det blivit äldre. Då man inom wicca tror på reinkarnation så finns i ritualen ingen tanke om att rädda själen, detta är istället något var och en jobbar på under flera livstider då man samlar på sej en massa erfarenhet i sitt kosmiska minne.
Det är möjligt att ha gudföräldrar även vid en wiccansk namngivningsritual. De måste inte vara wiccaner eller hedningar, det är upp till barnets föräldrar att bestämma.
Ritualen, eller ceremonin om man så vill, kan gå till på flera sätt. Är man medlem i ett coven brukar översteprästinnan leda ritualen för en flicka medan översteprästen leder för en pojke. Vissa presenterar barnet för de olika elementen eller tecknar något i barnets panna med kol. Här är det fritt för föräldrarna att själva bestämma hur de vill att det ska gå till.

Week 32 - P is for Past lives

(För svenska scrolla ner.)

I have thought about past lives  a lot. I have never met anyone who've told me about my past lives and frankly I don't know what to believe if I did. How could somebody else tell? Wouldn't it be me who had to go back in time to find out?

I once read about a woman who collected pigs in all shapes. She had a huge collection of knick-knack pigs. It turned out, after research, that she had a relative way back in time who had worked as a butcher, specialising in pigs (if I do remember correctly). I thought this was very interesting and I have a bad feeling of me having been a baby farmer  in one of my past lives. In Sweden we called them "angel makers" (änglamakerska) since they often made "angels" out of the children through mistreatment.

Surely now you wonder how I can believe this. In Sweden they existed as late as in 1930 when an "angel maker" in Stockholm was convicted for her business. This means that if one believes in past lives there are people out there who has been these people in a past life. This doesn't mean you have to be bad in your present life. Everybody seems to have been Indian princesses and pharaos in their past lives, you never hear of anyone having been something not so pleasant. Isn't that strange? Someone has to have been these persons too.

I collect angels. And foremost a special kind of angels; hand painted, ceramic ones that almost look like little children. And now you think "So?". I want these angels in a special way, and I paint them myself, I want to create them. I have never seen myself as a lifebringer. As long as I can remember I have wanted to adopt. There are millions of children out in the world who have no parents and it is very important to me to one day be able to give some of these children (two hopefully) a wonderful home. You're supposed to learn something in each life it's said. What do you think, may I be on to a past life here?

Some of the angels I've painted.

Några av änglarna jag målat.

Jag har funderat mycket på det här med tidigare liv.  Jag har aldrig träffat någon som talat om vad jag levt för liv innan, och jag vet inte vad jag skulle tro om jag gjorde det heller. Hur ska någon annan kunna säga det? Det måste väl vara nåt jag själv reser tillbaka för att ta reda på, eller?

Jag läste en gång om en kvinna som maniskt samlade på grisar i alla former, hon hade en gigantisk samling prydnadsgrisar. Det visade sej sedan att hon hade en släkting långt bak i tiden som varit slaktare. Och specialiserad på just grisar om jag inte missminner mej. Jag tyckte detta var intressant och jag har en liten ond aning om att jag själv har varit änglamakerska i ett tidigare liv.

Nu undrar ni hur jag kan tro något sådant. De har funnits till så sent som på 1930-talet (då en änglamakerska i Stockholm blev dömd för sin verksamhet) och det betyder att tror man på tidigare liv finns det människor därute som traskar omkring och faktiskt har varit dessa i tidigare liv. Det betyder inte att man behöver vara ond i detta livet. Alla har alltid varit indianska prinsessor och faraoner i sina tidigare liv, aldrig otrevliga saker. Är inte det märkligt? Någon måste ju ha varit även de människor ingen vill kännas vid.

Jag samlar på änglar. Och gärna en särskild typ av änglar; handmålade keramikänglar som nästan ser ut som små barn. "Jaha, och?" tänker ni nu. Jag är ganska bestämd på att jag ska ha målat änglarna själv, jag vill skapa dem. Jag har aldrig sett mej själv som en livbärerska. Jag har så länge jag kan minnas varit säker på att jag vill adoptera. Det finns så många barn utan föräldrar och det känns viktigt för mej att ge någon av dem (två förhoppningsvis) ett underbart hem en dag. Man ska ju lära sej något av varje liv heter det. Vad tror ni, kan jag vara ett tidigare liv på spåren?

Week 31 - P is for Personal insight

(För svenska - scrolla ner.)

I was planning to write about the pendulum,  but I had a little wake up and realized a few things about myself and my personal growth so I'll write a few lines about that instead.

For a short period in my early teenage years I used a pendulum very actively. A friend and I were very keen on learning all kinds of different divination methods. The use of the pendulum did not last for long, the tarot took over, but a while ago I found this among my things:

This cute pendulum also has an adorable dubble sided chart for magical work questions.

It was used a little when it was new, but barely as much as I surely had planned when I bought if for expensively 175 SEK (the price tag is still intact under it). When one was younger one wanted all things one read about, but today I am a fan of the idea of making my own divination tools. It feels more... real. This pendulum is old, I cant't even remember when I bought it but it's surely at least 10 years ago.
This makes me think of another thing that is typically me: Namely me thinking of something I'm gonna do and then don't. One reason is because I'm lazy but mostly it's because I'm afraid of failing. I don't really know where this fear comes from, but the idea of doing something I want and like and then fail, it makes me scared enough to refrain from doing it. I can honestly say that it has happened more than once and in a lot of areas of my life. My pagan practice is no exception.
This is something I need to work with, and a pattern I really should and want to break. I need to learn that sometimes one has to fail to be able to learn something and actually become really good at it.

************************************************************

Jag tänkte skriva om pendeln,  men jag vaknade till lite och insåg en del saker om mej själv och min personliga utveckling så det får bli lite sånt istället.

I tidiga tonåren pendlade jag mycket en kort period. Jag och en väninna var väldigt ivriga på att lära oss alla möjliga spådomssätt. Just användandet av pendel varade inte så länge, det blev tarot som tog över men för ett tag sedan hittade jag denna bland mina saker:

Den här söta pendeln har även en söt dubbelsidig liten plansch att pendla över för magiska jobbfrågor.

Den användes väl lite när den var ny, men knappast så mycket som jag säkerligen tänkt när jag köpte den för dyra 175 kr (prislappen sitter kvar på undersidan). När man var yngre ville man ha allting, nu är jag lite mera för att tillverka mina egna spådomsverktyg, det känns mer äkta. Den här pendeln är gammal, jag kan inte ens minnas när jag köpte den, men det är säkerligen minst 10 år sedan.
Det får mej att tänka på en annan sak som är typiskt mej: Nämligen att jag tänker att jag ska göra en massa saker, sedan blir de inte av. Lite för att jag är lat men mest för att jag är rädd för att misslyckas. Jag vet inte riktigt var jag fått den rädslan ifrån, men just att jag ska göra något som jag vill och gillar och sedan misslyckas, det känns så pass skrämmande att jag hellre avstår.  Jag kan ärligt säga att det har hänt mer än en gång och inom flera områden i mitt liv. Mitt hedniska praktiserande är inget undantag.
Det här är något jag behöver jobba med och ett mönster som jag verkligen bör och vill bryta. Jag behöver lära mej att ibland måste man misslyckas för att lära sej något och faktiskt kunna bli riktigt bra på det.



Week 30 - O is for Oden (Odin)

(För svenska scrolla ner.)

For this week's Pagan Blog Project post I'm going to learn about Odin. Why? Because honestly I don't know so much about him and the little I do know comes from the triology of Johanne Hildebrandt, Sagan om Valhalla  (Valhalla saga, a great series which I don't know if it's been translated into English), and reading that series I thought he was portraited as a dick (pardon the expression). Ergo: let's do some research!


Odin was a god of war, a god of creation, a god of knowledge, and a god of death and all these of the moody kind. The ones worshipping him never knew if he would show mercy or if they would become his next vitim and he never did anything without his own winning being prioritized.

In war Odin was worshipped to secure victory. A tradition was to dedicate the enemy army to him by throwing a javelin over it. Though this did not secure victory since Odin was moody and if he saw a brave warrior in battle who he liked he could make sure he got deadly wounded and this way make sure he joined Odin's own warriors at Valhalla. Ergo Odin was the god to worship for those who wished for victory at any cost.

As a god of creation Odin was seen as the father of all and everything. He was believed to be the one who gave the lifegiving spirit to mankind when they were first created.

The god of knowledge Odin is the side of him that always strived for more knowledge and wisdom. This side of him was insatiable. Odin sacrificed one of his eyes to get permision to drink from the Mímisbrunnr, a well of wisdom. Odin also had two ravens, Huginn (thought) and Muninn (memory), which he sent off every morning to visit all the corners of the worlds. Every evening around dinner time they returned and told Odin what was going on, this way nothing worth knowing would escape him. He couldn't help but worry while they were away, because if the thought and memory disappeared no one would longer think of or remember the gods. And without thought and memory it would also be impossible to use the knowledge one have.

Odin was also a god of death. He could force the dead to return just to chat with him if it was something he was wondering about, this way not even the dead could escape his desire of knowledge. Especially those who had died at the gallows interested him. He could sit under the gallows and make the dead talk to him and this way he earned more wisdom about undivulged things. Because of this he was also called "the god of ghosts".

Source: Fornnordisk Mytologi - Enligt Eddans lärdomsdikter  by Lars Magnar Enoksen.

For a long time I have been thinkning I should read more about the Norse mythology since I don't remember much about it from school (if we even studied it, at least I can't remember it). Like as a sign from above I found a book in the shelf in my old childhood room when I visited my mum a couple of months ago. I realized I have thought about this before, more than once. I hope to find time soon to read this book, at least this was a start.

*******************************************************************

Jag tänkte ge mej kast med att lära mej lite om Oden till denna veckas Pagan Blog Project-inlägg. Varför? För att jag i ärlighetens namn inte kan så mycket om honom och för att det lilla jag faktiskt vet kommer från Johanne Hildebradts triologi Sagan om Valhalla  (grym serie) och i den tyckte jag att han framställdes som ett riktigt praktarsel (ursäkta uttrycket). Alltså: här ska studeras!


Oden var en krigsgud, en skapelsegud, en kunskapsgud och en dödsgud och alla dessa av den lynniga sorten. De som tillbad honom kunde lätt bli hans nästa offer och han gjorde inget som han själv inte vann någonting på.

I krig tillbad man Oden för att försäkra sej om seger. En tradition var att viga motståndarhären åt Oden genom att kasta ett spjut över dem. Detta försäkrade dock inte seger då Oden var nyckfull och om han såg en duglig krigare i strid som föll honom i smaken kunde han se till att denne sårades dödligt för att på så vis kunna sälla sej till gudens egna krigare i Valhall. Oden var alltså guden som tillbads av dem som åtrådde seger till varje pris.

Som skapelsegud sågs Oden som allt och allas fader. Han sågs som den som gav människorna den livsgivande anden då de först skapades.

Kunskapsguden Oden är den sida av honom som ständigt strävade efter mer kunskap och visdom. Denna sida av honom var omättlig. Oden offrade sitt ena öga för att få dricka ur Mimers brunn, en visdomskälla. Oden hade även två korpar, Hugin (tanke) och Munin (minne), som han varje morgon sände ut till världarnas alla hörn. Varje dag vid middagstid återvände de för att berätta för Oden om vad som försiggick så att inget av värde skulle gå honom förbi. Han kunde dock inte låta bli att oroa sej för dem medan de var borta, för om tanken och minnet försvann skulle ingen längre tänka på eller minnas gudarna. Och utan tanke och minne kan man inte heller tillgodogöra sej den kunskap man besitter.

Oden var även en dödsgud. Han kunde tvinga de döda att återvända för att prata med honom om det var något han undrade, på så vis kunde inte ens de döda undslippa hans vetgirighet. Särskilt de som dött i galgen intresserade honom (hänging räknas som ett dödssätt i de rituella Odensoffren). Han kunde sitta under galgar och tvinga de döda att tala med honom och på detta vis förvärvade han visdom om fördolda ting. Han kallades således även "gengångarnas gud".

Källa: Fornnordisk Mytologi - Enligt Eddans lärdomsdikter av Lars Magnar Enoksen.

Jag har länge tänkt att jag borde läsa lite mer om fornnordisk mytologi då jag knappt minns något av det lilla man läste i skolan (om man nu ens läser något, jag minns det då inte). Som på beställning hittade jag en bok i bokhyllan i gamla flickrummet när jag var på besök där för några månader sedan. Jag insåg att jag har alltså tänkt tanken mer än en gång förut. Jag hoppas på att snart kunna ta mej tid att läsa denna bok, det här är ju åtminstone en början.

Week 21 - K is for Kvast (broom)

(För svenska - scrolla ner.)

The broom, or besom, is probably the tool most associated with witches. The traditional thought was that it was on the broom that the witch flew to Blåkulla (in traditional Swedish folklore Blåkulla was where the witches met the Devil for the sabbats). This believe is believed to come from old rituals associated with nature and agriculture. The women were gathered around the fields with brooms. They red these like hobby horses and the custom said that the higher they leapt, the higher the crops would grow. (How well this suits the Swedish history I cannot say.)
Today the broom still has an important place in Wicca. The broom is used for purifying spaces/rooms/the circle or for protection. At pagan weddings the bridal couple jumps over a broom lying on the ground to mark the beginning och their new life together.
The broom is a symbol of both the God and the Goddess: for the God with its phallic reassemblance and for the Goddess with the three parts from which it is made; shaft, the bristles, and the binding cord. Placed by the door it protects the home from evil spirits and negative energy. To place a broom across a doorway allows your departed family and friends to contact you it they wish so. As long as it remains there they can communicate freely. To protect oneself from nightmares one can place a broom under the bed or under the pillow. A similar way to protect the bed if one is going away for any lenght of time is to put the broom in the bed with the bristle on the pillow. This way it will protect the bed from evil spirits until you return.
With the exception of brooms used only for magical purpose,s moving an old broom into a new house will bring bad luck.
Smaller brooms can be hung as decoration near a door to purify those who enter it.

Picture from: Wikipedia

************************************************************************

Kvasten är nog en av de verktyg som oftast kopplas ihop med häxor. Den traditionella tanken var att det var på den häxan flög till Blåkulla. Denna tro tros komma från gamla ritualer sammanbundna med natur och jordbruk. Kvinnorna samlades då runt fälten med kvastar. De red på dessa likt käpphästar och seden gick ut på att ju högre de hoppade desto högre skulle grödan gro. (Huruvida detta stämmer för Sverige vet jag inte.)
Idag har kvasten fortfarande en viktig plats inom wicca. Kvasten används för att rena platser/rum/cirkeln eller som beskydd. Vid hedniska bröllop hoppar brudparet över en kvast som ligger på marken för att markera början på sitt nya liv tillsammans.
Kvasten är en symbol för både Guden och Gudinnan: för Guden med sin falliska likhet och för Gudinnan med de tre delarna den består av; skaft, borst och snöret den bundits med. Placerad vid dörren skyddar den hemmet mot onda andar och negativ energi. Att placera en kvast tvärs över en dörröppning tillåter bortgångna släktingar och vänner att kontakta dej om de så önskar. Så länge den ligger kvar kan de kommunicera fritt. För att skydda sej mot mardrömmar kan man placera en kvast under sängen eller under kudden. På ett liknande sätt kan man skydda sängen om man ska resa bort en längre period: Placera då kvasten i sängen med borsten på kudden så skyddar den sängen från onda andar medan du är borta.
Med undantag för kvastar som används enbart för magiskt bruk betyder det otur att ta in en gammal kvast i ett nytt hus.
Mindre kvastar kan hängas som dekortation nära dörren för att rena de som kommer in genom den.

Week 25 - M is for Mirror

(För svenska - scrolla ner.)

The first mirrors were most likely pools of still, dark water or water collected in a primitive vessle. The first manufactured mirrors were made from polished stone such as obsidian which is natural vulcanic glass. Obsidian mirrors have been found in what is modern Turkey and they have been dated to 6000 before common era.

There is a large amount of superstition concerning mirrors. They were said to reflect the soul and were often used in traditional witchcraft for divination, such as scrying, but also for spells.
An other belief is that mirrors can only show the truth, that they can not lie, therefore seeing somting in the mirror that don't belong there is a bad omen.
An European legend says that a newborn child should not see it's reflection until it turns one year. This because the soul is still developing and could get caught in the mirror. If this should happen the child will die.
A vampire's reflection, according to the legend, can't be seen or caught in a mirror since they've already lost their soul being undead, ergo the mirror was a way to expose a vampire. Demons can also be exposed by this method. An incarnation of the Devil would die seeing its own reflection is an other saying. Because of this mirrors have been used as protection amulets.

Having two mirrors facing each other is said to bring bad luck. A Buddhist belief is that into a house with a triangular roof negative spririts can enter. A small circular mirror hanged in front of the door will protect the house from the spirits entering.

An old custom is to cover all mirrors in a house in mourning. This to prevent the soul of the deceased person to get trapped in a mirror. In Greece there is a similar custom where the mirror in associated with vanity and does not become mouring.

The most known superstition concerning mirrors most likey is that a broken mirror means 7 years of bad luck. The reason is said to be that because the mirror reflects the soul a broken mirror means a piece of the soul is broken. The 7 years is how long it takes for the soul to regenerate and become whole again. To prevent a broken mirror to reflect the sou there are many different rituals that can be performed. One among others is grinding the broken mirror to dust. One can also bury it. To knock the broken mirror 7 times onto a gravestone will allow the soul to heal. To through salt over ones shoulder wards off the bad luck.

I recently learned about the legend of summoning Bloody Mary which is similar to something me and my friends learned when I was a little girl, about 7 or 8 years old. Instead of Mary it was Svarta Madam (Black Lady) who was summond. It scared the shit out of me then and it still does. Til this day I am a little afraid of mirrors when it's dark.

*********************************************************************'

De första speglarna var troligtvis ansamlingar av mörkt, stilla vatten eller vatten samlat i ett enkelt kärl. De första tillverkade speglarna gjordes i blankpolerad sten såsom obsidian som är naturligt vulkaniskt glas. Man har hittat obsidianpeglar i det som numera är Turkiet som daterats till 6000 före vår tideräkning.

Det finns mycket vidskepelse rörande speglar. De sades reflektera själen och användes ofta inom traditionell häxkonst för divination, som till exempel scrying, men också för olika trollformler.
En annan tro är att speglar endast kan visa sanningen, att de inte kan ljuga, så att se något i spegeln som inte hör hemma där är ett dåligt omen.
En europeisk legend säger att ett nyfött barn inte bör se sin spegelbild sitt under första levnadsår. Detta för att dess själ fortfarande utvecklas och kan fastna i spegeln. Om detta händer kommer barnet att dö.
Vampyrers reflektion däremot kan inte fångas i en spegel enligt legenden då de redan förlorat sin själ eftersom de är odöda, alltså var spegeln ett sätt att avslöja en vampyr. Även demoner kan avslöjas på detta sätt. En inkarnation av Djävulen skulle dö om den såg sin egen spegelbild är en annan sägen. Det är således inte så konstigt att spelar använts som skyddsamuletter.

Att ha två speglar mitt emot varandra sägs bringa otur. En buddistisk tro säger att i ett hus med triangulärt tak kan negativa andar komma in. Om man hänger en liten rund spegel mitt emot dörren så hindras andarna från att komma in.

En gammal sed är att täcka över alla speglar i ett hus i sorg. Detta för att försäkra att den bortgångnes själ inte fastnar i en spegel. I Grekland fanns en liknande sed där spegeln associerades med fåfänga och inte hörde ihop med sörjande.

Den mest kända skrocken/vidskepelsen rörande speglar är sannolikt den att en sönderslagen spegel utlovar 7 års olycka. Anledningens sägs vara att eftersom spegeln reflekterar själen innebär en sönderslagen spegel att en bit av själen gått sönder. De 7 åren kommer av att själen förnyas vart sjunde år och således då blir hel igen. För att förhindra en trasig spegel från att reflektera själen under denna sjuårsperiod finns många olika ritualer att utföra. Bland annat kan man mala den trasiga spegeln till damm. Man kan också begrava den. Att knacka den trasiga spegeln sju gånger mot en gravsten kan också hela
själen. Att slänga salt över axeln skrämmer oturen på flykten.

Jag läste nyligen om legenden att kalla på Bloody Mary vilket påminner om något jag och mina vänner lärde oss när jag var liten, kanske 7, 8 år. Då var det Svarta Madam vi kallade på. Det skrämde skiten ur mej då och gör det fotfarande. Än idag är jag lite rädd för speglar när det är mörkt.

Week 29 - O is for oak tree

(För svenska - scrolla ner.)

I grew up on the countryside and there were a lot of trees in my familys garden. From the apple trees swings dangled and were often used by me and my siblings. There were (and and are still) two oak trees in my mothers garden and one of them was one of my favourite climbing trees. I used to sit in crotch in that oak tree and pretend it was a space ship.
Since that favourite tree of mine was an oak tree, I thought it would be nice to learn a little about the magical properties of the oak tree.

The oak tree was sacred for the Druids and standing under the tree gives protection, a long life and strenght. A wand made out of oak tree is a powerful tool. The Kelts and Druids thought the ashes from oak wood was magical and had the capacity to protect the bearer from lightning and fire. To burn the leaves purifies the atmosphere. The Druids also believed that the use of oak tree in spells garanteed success of the spell.

To carry a acorn in your pocket to a work interveiw or other important business meeting will bring good luck. One can carry an acorn for protecion against lightning and also to ward of illness.
The acorn is considered a symbol of the seed and can be used for fertility spells. Acorns should be placed in the windows to ward of evil. Hanging from the window sills they bring luck and prosperity to the home.
To catch a falling oak leaf before it touches the ground garantees you'll stay healthy the following year.

Some old scripts states that a talisman made of three acorns, the casters hair, bound and tied and blessed under the new moon and the full moon for a whole year, will result in a talisman powerful enough to last a lifetime.

An old Gypsy tradition includes a children's game. The game includes catching falling oak leaves before they reach the ground. Each caught leaf promises a surprise during the winter moons.
To plant an acorn under the waxing moon is said to draw gold to you.

The oak tree stands among other things for strengh, lonevity, liberation, presence, and will.

Pictures from: Wikipedia

*****************************************************************

Jag växte upp på landsbygden och det fanns en massa träd familjens trädgård. Från äppelträden hängde gungor som användes flitigt av mej och mina syskon. Det fanns (och finns fortfarande) två ekar varav den ena var ett av mina favoritklätterträd. Jag brukade sitta i en klyka i det trädet och låtsas att det var ett rymdskepp.
Eftersom ett av mina favoritträd var en ek så tänkte jag att det kunde vara kul att läsa på lite om ekens magiska egenskaper.

Eken var helig för druiderna och att stå under trädet ger skydd, ett långt liv och styrka. En trollstav av ek är ett mäktigt hjälpmedel. Kelterna och druiderna ansåg att askan från ekträ var magisk och kunde beskydda bäraren från blixtar och eld. Att bränna löven renar atmosfären. Druiderna trodde även att användandet av ek i förtrollningar garanterade förtrollningens framgång.

Att bära ett ekollon i fickan till en arbetsintervju eller annat viktigt möte bringar lycka. Man kan bära ett ekollon som skydd mot blixten samt för att jaga bort sjukdom.
Ekollon är symbol för säd och kan användas i fertilitetsformler. De kan även placeras i fönstren för att skrämma ondska på flykter. Ekollon hängda från fönsterkarmen bringar lycka och välgång till hemmet.
Att fånga ett eklöv innan det når marken utlovar att du kommer vara frisk det kommande året.

Det finns gamla skrifter som säger att en talisman gjord av tre ekollon, formelkastarens hår, bundna och knutna, välsingnad under nymånen och fullmånen under ett helt år, skapar en talisman kraftfull nog att vara livet ut.

En gammal zigenartradition innefattar en barnlek som går ut på att fånga fallande eklöv innan de når marken. Varje fångat löv utlovar en överraskning under vintermånarna.
Att plantera ett ekollon under den tilltagande månen sägs dra guld till dej.

Eken står bland annat för styrka, långt liv, befrielse, närvaro och vilja.

Week 24 - Lenormand cards

(För svenska klicka här.)

I got very curious when I first heard of Lenormand.  I had never heard of this particular divination cards before and thus neither of Marie Anne Lenormand. I got so fascinated by these cards that were made after her death.

Marie Anne Adelaide Lenormand (1772-1843) was a French seer and author working in Paris for more than 40 years. She was famous during her active time and Empress Josephine was one of her regular custumers. Lenormand used tarot cards in her readings and she's said to have made a fortune.

Mlle Lenormand

I found a lenormand deck in an online book shop (Swedish) and decided I was worth a gift after having passed a difficult exam. At the moment I haven't had time to use the deck or learn how to use it, I've just looked at the pictures. It seems interesting I have to say. The deck consists of 36 cards and is rather different from the traditional tarot deck. I think my deck is called Blue Owl.

Cards 1-18

Cards 19-36

Picture of Mlle Lenormand from: Wikipedia

Week 22 - K is for Kelter (Celts)

(För svenska scrolla ner.)
Recently I've been feeling an interest for the Celts and their culture and mythology come over me so I borrowed a book about the at the library. I find them very fascinating.
It's debated about when the Celts reached Britain. The most accepted dating is around 800 B.C.E., though there are historians who claim that the Celts might have reached the island as early as 1500 - 2000 B.C.E. Archeological evidence have shown that they came in smaller groups in waves and disembarked on the shores of Ireland and Britain. This process lasted for a period of a several hundred years and this way they slowly inundated the island with their culture.

Not much is known with certainty about the Celts since they did not leave much eccept for their fantastic mythology and artwork. What we do know is that they were a fearless people who did not hesitate to go into battle. In their culture the warrior class was the most privileged caste and both men and women were trained in the art of war. From the warrior caste the leaders were chosen and also women became rulers. Though there is no evidence of any women being a High King. The leaders were chosen by their ability in battle and their sense of fairness. Other than this they had the reputation of being a people of attractive appearence.

The Celts also made war on each other and this quarrel, made worse by dialectic differences, individual clan customs and local variations of oral traditions, have resulted in what we today incorrectly call "The Celtic Pagan Tradition". These wars, seeming rather small, which derived from these differences created divisions in their society and this on the other hand opened for invasions from the Vikings and the Church.

The Celts were amazing artisans, especially in metalcraft, and they lived in clans based on blood ties to a clan matriarch. They took their family names from a clan patriarch.

Between the second century B.C.E. and the second century C.E. the Celts had a caste of priests, known as Druids and this caste was male-dominated. The Druids valued knowledge and education.

We know that the Celtic religion was, as other Pagan people's, a nature or earth religion celebrating the changing of the seasons and the phases of the moon. The central figure was a goddess, a mother, a symbol of the life giving earth. Her consort was a god who each year had to be sacrificed so that his blood could spill on the earth and fertilizing it in manner for new life to spring forth. He then would be reborn to the goddess as her son and the cycle would continue.

The Celts loved everything which highlighted and honed their war skills and bravery and their children were introduced to this in an early age. Most often the children were raised by foster parents, usually maternal uncles and aunts, who trained them in the skills they would need as adults. These skills were determined by the caste they had in the society. Around puberty they were returned to their parents' house and was considered as grown ups by the clan. An ancient believe was of power being transfered by gender and because of this believe girl warriors was trained by men and boy warriors by women.

Today we believe that the Celts had their origins in the Caucasus or the upper Middle East. What we do know is where they heavily settled. They settled and dominated the southern parts of the Germanic region and Gaul as early as 1800 B.C.E. and that they from this area made war against neighbouring countries. We also know where they ultimately settled. They populated and ruled the regions which we today call England, Ireland, Scotland, Cornwall, Brittany, the Isle of Man, and Wales.

A trace of the Celtic culture can be found by looking at the surnames which today are considered typically Scottish and Irish. Mc and Mac are Celtic patronymics and mean "son of". Also O' is a Celtic patronymic meaning "from" and indicated the name of the father's clan. Another variety of this phenomenon is Ni (pronunces Nee), with the meaning "daugher of", but this has disappeared like in many other cultures. Though in some old cultures patronymics are still used, as in Icelandic, Russian, and Jewish cultures.

Source: Celtic Myth & Magic  by Edain McCoy

***************************************************************

På senaste tiden har jag känt ett intresse för kelter, deras kultur och mytologi så jag lånade en bok på biblioteket. De är väldigt fascinerande tycker jag.
Det tvistas om när är kelterna egentligen nådde Storbritannien. Den mest accepterade dateringen går tillbaka till år 800 före vår tideräkning. Dock finns det de som hävdar att de kan ha kommit så tidigt som 1500 - 2000 f v t. Arkeologiska fynd ha visat att de kom i vågor, i mindre grupper efter varandra, och landsteg på Irlands och Storbritanniens stränder. Denna process pågick ett hundratal år och de översvämmade så småningom landet med sin kultur.

Man vet inte så mycket om kelterna då inte lämnat efter sig så mycket utöver sin fantastiska mytologi och deras utsmyckningar. Dock vet vi att de var ett folk utan rädsla som gärna gick i strid. Deras krigarklass stod högst i rang och både män och kvinnor lärdes upp i stridskonst. Ur denna klass valde kelterna sina ledare och även kvinnor hade höga ledarroller. Dock har man inte hittat bevis på att någon Högkung varit kvinnlig. Ledaren valdes med hänsyn till sin känsla för rättvisa och sina färdigheter i strid. I övrigt hade de rykte om sig att vara ett till utseendet attraktivt folk.

Kelterna krigade även sinsemellan och denna osämja, förvärrad av dialektala olikheter, individuella klanseder och variationer i lokala, orala traditioner, har resulterat i vad vi idag felaktigt kallar "den keltiska paganska traditionen". Dessa till synes små krig som uppkom på grund av dessa olikheter skapade delningar i deras samhälle vilket öppnade upp för invasioner av bland annat vikingarna och kyrkan.

Kelterna var duktiga hantverkare, särskilt i smide, och de levde i klaner baserade på blodsband efter en kvinnlig matriark inom klanen, dock valde man efternamn efter en av klanens patriarker.

Från 200 f v t till 200 år e v t hade kelterna en klass bestående präster, kända som druider, och denna var en mansdominerad klass. Dessa värderade kunskap och utbildning.

Vi vet att kelternas religion var, som andra hedniska folks, en naturreligion som firade årstidernas växling och månens faser. En central gudom var en härskargudinna, en moder, symbol för den livgivande jorden. Hennes gemål var en gud som varje år måste offras så att hans blod kunde flyta över jorden och befrukta den så att nytt liv kunde spira. Han återföddes sedan via gudinnan som hennes son och cykeln fortsatte.

Kelterna älskade sådant som visade upp samt finslipade deras skicklighet och mod och deras barn introducerades till detta i tidig ålder. Vanligast var att barnen uppfostrades av fosterföräldrar, oftast morbröder och mostrar, som tränade dem i de färdigheter de skulle behöva som vuxna. Dessa färdigheter bestämdes via den rang de hade i samhället. Runt puberteten återfördes de till sina föräldrars hem och sågs då som vuxna av klanen. De barn som skulle tränas till krigare sändes iväg för ytterligare träning i särskilda stridsskolor. En gammal tro om att kraft överfördes via kön såg till att pojkkrigare tränades av kvinnor och flickkrigare tränades av män.

Vi tror idag att kelterna hade sitt ursprung i Kaukasien eller övre Mellanöstern. Däremot vet vi att de slog sig ner och dominerade den södra germanska regionen och Gallien så tidigt som 1800 f t v och att de härifrån förde krig mot grannländerna. Vi vet även var de slutligen slog sig ner. De befolkade och styrde de regioner som vi idag kallar England (vilket var platsen de nådde först), Irland, Skottland, Cornwall, Bretagne, the Isle of Man och Wales.

Det finns idag lämningar efter den keltiska kulturen om man tittar på efternamn som idag anses som typiskt skotska eller irländska. Mc och Mac är nämligen keltiska patronymikon och betyder "son of" (som vårt -son med andra ord). O'  betyder "from" (från) och indikerar namnet på faderns klan. En annan variant var Ni (uttalas Ni), vilket betyder "daughter of" (-dotter) men det försvann precis som i många andra kulturer, även den svenska. Det finns dock gamla kulturer som fortfarande använder sig av patronymikon som delar av sina namn och bland dem hittar vi bland annat isländska, ryska och judiska kulturer.

Källa: Celtic Myth & Magic  av Edain McCoy

Week 20 - J is for Julbock

(För svenska scrolla ner.)
This week I'll write about an old Swedish tradition: Julbocken (the Yule/Christmas goat).
In almost every home there will be at least one julbock. It is usually found near the Christmas tree, or under it, standing there with its red ribbons and straw beard. Most common is the straw version, but the one made in wood is also frequently used.
The julbock is an old tradition from before Santa Claus. In pre-Christian Norse religion the god of thunder, Thor, rode a chariot drawn by two goats and most likely the julbock has its origin here. It's also believed that a goat was traditionally slaughtered during Yule in old times and that the julbock has some origin from that too.
An early Christmas traditon was for the young to go wassailing and sing songs about the julbock or perform simple plays. One of them was always in the guise of a julbock. As a gift for their performance they got food and beverage for a feast held during the intermediate days. In some parts of Sweden this traditon survived until during the 20th century. During the 19th century the tradition gradually changed and the gifts were handed out by someone disgusied as a goat. This traditon later was taken over by Santa Claus.

Another game including the julbock used for amusement during Christmas time was sneaking in and put a julbock made of wood or straw at the neighbours'. Then it was up to the one who had recieved it to return the julbock without being seen.

Today the role of the julbock har been reduced to being a traditional Christmas decoration.

The most famous julbock is the julbock in Gävle that is placed on the big square every year the first of December. It is a big creation made of straw on a wood frame. Every year it is the subject of sabotage and some moron burns it down, in spite of attempts to make the straw non combustable.

Traditional Christmas ornament.

Traditionell juldekoration.

The julbock in Gävle 2006.

2006 års julbock i Gävle.

Photo from: google.se 
wikipedia

*************************************************************************

Tänkte köra en gammal hederlig, svensk tradition denna vecka: Julbocken.
I de flesta hem hittas runt jul åtmintone en julbok, om än så liten. Oftast står den där i närheten av granen med sina röda band och sitt halmskägg. Vanligast är halmvarianten, men den i trä används också flitgigt.
Julbocken är en gammal tradition som föregår jultomten. Inom asatron drogs åskguden Tors vagn av två bockar och det är troligtvis detta som lever kvar i form av vår julbock. Förr slaktade man traditionellt även en get vid jul och julbocken kan ha härstamning även från detta.
Förr fanns en jultradition då ungdomar gick runt i gårdarna och sjöng julbocksvisor eller utförde enklare skådespel. En av dem var alltid utklädd till julbock. Som tack fick de mat och dryck till ett gille som hölls i mellandagarna. I vissa delar av Sverige levde denna tradition kvar tills ända in på 1900-talet. Under 1800-talet förändrades traditionen gradvis till att den som delade ut julklapparna var utklädd till julbock. Denna tradition togs sedan över av jultomten.

En annan julbockslek som man roade sig med vid jul var att smyga in till grannarna och ställa dit en bock i trä eller halm. Sedan gällde det för den som fått bocken att ställa tillbaka den osedd.

Idag har julbockens roll reducerats till att ingå som traditionell juldekoration.

Den mest kända julbocken är julbocken i Gävle som placeras ut på stortorget första advent. Det är en stor skapelse av halm på en trädstomme. Varje år utsätts den för sabotage och någon idiot bränner ner den, trots försök att impregnera den.

Bilder från: google.se
wikipedia

Week 19 - J is for Jack-o'-Lantern

(För svenska - scrolla ner.)

The Swedish celebration of Halloween is rather new and established during the 1990s. It spread through Tv and other contacts with the USA, Ireland and England. The marketing buisness natrually has a large role in the spreading of the holiday searching to sell more. Critics have feared that the celebration of Halloween, with its merry approach to death, would take over the place of All Hallows' Eve, but instead the custom of lighting candles on graves has increased. The tradition of Halloween's getting dressed up in costumes is nothing new in Sweden, the vikings amused themselves by doing this, but back then it was more centered around the time of Christmas (Yule).
Today Halloween and All Hallows Eve' are separated. Halloween usually occur the weekend before All Hallows' Eve which in Sweden is a non fixed holiday occuring the Saturday between October 31 and November 6.

The custom of making jack-o'-lanterns has its origin in Ireland and Scotland. In Ireland and England there is a long tradition of carving lanterns of vegetables. The Irish used a turnip and the English a beet. Tradtionally one carved these lanterns on All Hallows' Eve and placed them on the door step to ward of evil spirits. Usually an offering (a treat) was letf by it to prevent the spirits from staying and make mischeif (a trick) with livestock or property. When the custom came to the United States along with the immigrants pumpkins were used since they were easier to find and easier to carve due to their size. Jack-o'-lantern as a term is mentioned first in 1837 and it didn't begin to be associated with Halloween until 1866. In the US the pumpkin was associated with the season of harvest long before it became a symbol for Halloween.

The pumpkin version is made by a lid being cut out and removed: the vegetable is hollowed out and then the outside is cut out in the figure of a face: a candle is placed inside the now hollow pumpkin and the lid put back on.

There are several stories of how the lantern came to be and how it got its name. One of them is the story about the smith Jack who was such a craver for strong drinks that he sold his soul to the Devil for money to pay his pub bill. Jack tricked the Devil to give him one year before he would come and collect his soul. When the year had passed and the Devil came to collect it Jack promised to come quietly if he first just got an apple from a special tree. When the Devil had climbed up the tree Jack carved a cross into its bark and didn't let the Devil down until he had sworn to resign his claim for Jack's soul. The day came when Jack died and since he hadn't lived good enough he wasn't let into Heaven. The Devil stood by his word not to claim Jack's soul, thus he wasn't welcomed into Hell either. Instead he had to wander the Earth as an unblessed spirit for ever. The Devil gave him some ember from the fires of Hell that never died out after Jack had complained he wouldn't be able to see in the darkness. Jack carved a turnip, which had been his favourite food while alive, and put the ember inside it. Thereof he got the name "Jack of the lantern" by the people who saw him wander the lands, lonely with his lantern, unable to find peace.

The term jacko'-lantern has its origins in the term ignis fatuus, in Swedish called irrbloss  (will-o'-the-wisp in English folklore).They are what we today call the bubbles of marsh gas which rises and self-kindle. In Sweden it was believed that these were souls of humans who had done equal parts of good and evil deeds in their lives and therefore weren't let inside neither Heaven nor Hell. Another belief was that they were persons who had drowned in marshes and after their death rised as will-o'-the-wisps, forever dancing around the place where they died. They could lead lost people to safety or to death.

Sources: Wikipedia
Nordiska museet - svenska trender och traditioner
Photo: Wikipedia

*******************************************************************

Det svenska halloweenfirandet är tämligen nytt och gjorde sitt intåg på 1990-talet. Det har spridits via Tv och andra kontakter med USA, Irland och England. Handeln har naturligtvis en stor roll som blåst upp det för försäljningens skull. Kritiker har fruktat att halloweenfirandet med sin uppsluppna inställning till döden skulle konkurrera ut allhelgonafirandet, men det har visat sig att seden att tända ljus på gravar har ökat. Halloweens sed att klä ut sig är inget nytt i Sverige, det är något vikingarna roade sig med när det begav sig, dock var deras upptåg mer centrerade runt juletid.
Idag skiljer vi på halloween och allhelgonahelgen. Halloween brukar oftast infalla helgen före allhelgona som i Sverige är en rörlig helgdag som infaller lördagen mellan 31 oktober och 6 november.

Seden att göra jack-o'-Lanternlyktor härstammar från Irland och Skottland. På Irland och i Storbritannien finns en lång tradition att karva lyktor av rotfrukter. På Irland användes en kålrot och i England en rova. Traditionellt karvade man dem och sattes de ut vid dörren på allhelgona för att hålla onda andar borta. Oftast lämnades även en gåva (a treat) för att anden inte skulle stanna kvar och ställa till det (play a trick). När seden kom till USA med immigranterna kom pumpor att användas istället då dessa var mer tillgängliga samt lättare att karva då de är större. Jack-o'-Lantern som uttryck stöttes på först 1837 och den började inte associeras med halloween förrän 1866. I USA var pumpan associerad med skördesäsongen långt innan den blev del av halloweenfirandet.
Versionen gjord av en pumpa gör man genom att först skära ut ett lock, ta bort det och gröpa ur innamätet. Sedan skär man utsidan på så sätt att man får ett ansikte och placerar ett ljus inuti den nu ihåliga pumpan. Slutligen sätts locket på igen.

Det finns olika varianter på hur lyktan kom till och fick sitt namn. En av dem är berättelsen om smeden Jack som var så törstig att han sålde sin själ till Djävulen för att få en slant att köpa starkdricka för. Jack lurade Djävulen att ge honom ett år innan han skulle komma och hämta hans själ. När året gått och Djävulen kom för att hämta Jacks själ lovade denna att lydigt följa med om han först bara fick ett äpple från ett speciellt äppelträd. När Djävulen klättrat upp i trädet för att plocka ett äpple ristade Jack in kors i trädets bark. På så sätt blev Djävulen fast uppe i trädet och Jack släppte inte ner honom förrän han svurit på att avsäga sig Jacks själ. Djävulen gick med på detta. När Jack sedan dog hade hans liv varit så pass fullt av illgärningar att han nekades inträde i himmelriket. Dock stod Djävulen fast vid sitt löfte att inte göra anspråk på Jacks själ så han släpptes inte in i helvetet heller. Istället fick han vandra som en osalig ande på jorden i evig tid. Djävulen gav honom lite glödande kol som aldrig slocknade från helvetets eldar efter att Jack gnällt att han inte skulle se något i mörkret. Jack karvade ur en rova, som varit hans favoritmat i livet, och lade det glödande kolet i den. Därav fick han namnet "Jack med lyktan" (Jack of the lantern) av människorna som sett honom vandra över markerna ensam med sin lykta, oförmögen att få frid.


Termen jack-o'-lantern har sina rötter i termen ignis fatuus, även kallad irrbloss på svenska. Irrbloss är vad vi idag kallar bubblor av sumpgas som självantänder. Man trodde förr att dessa var själar av människor som gjort lika mycket gott som ont i livet och därför inte kommit in varken i himlen eller helvetet. En annan tro var att det var personer som gått ner sig i myrar och efter sin död stigit upp som irrbloss, dansande runt sin dödsplats i all evighet. De kunde leda andra vilsna människor antingen i säkerhet eller till deras död.

Källor: Wikipedia

Nordiska museet - svenska trender och traditioner

Bild: Wikipedia

Week 18 - I is for Idun

(För svenska - scrolla ner.)
I must say I am not so well informed when it comes to Norse mythology. We do not read as much about it in school as we could, or should. At least I think we should study it a little more since it's our heritage.

Idun is the scaldic god Bragi's wife in Norse mythology. She is the goddess of youth and has in her possession an eski,  a box made of ash wood, in which she keeps apples. Idun is the keeper of the rejuvenating apples that keeps the gods of Asgard young.

A story about her tells of how Loki makes her wander away from Asgard. She is abducted by a jötunn  disguised as an eagle and while she is missing the gods are starting to grow old. Thus they force Loki to bring Idun back, which he does by turning himself into a falcon and her into a nut.

Buckets of nuts and apples have been found in old Germanic graves and these things have had associations with fertility in Germanic paganism. The tribe of Vanir, which consisted of several fertility gods have also been associated with apples.

The name Idun is believed to mean "forever young", "the rejuvenating one" or "rejuvenator" and has been in use since pagan times, the 10th century.

**************************************************************'

Jag måste säga att jag vet inte så mycket om nordisk mytologi. Vi läser inte så mycket om det i skolan som vi skulle kunna, eller borde. Jag tycker i alla fall att vi borde läsa mer om det, det är ju vårt arv.

Idun är i nordisk mytologi skaldguden Brages hustru. Hon är ungdomens gudinna och har i sin ägo en eski  som är en trälåda gjord i ask i vilken hon förvarar äpplen. Idun är förvaltaren av de ungdomsäpplen som håller gudarna i Asgård unga.

En berättelse om henne handlar om hur Loke lurar henne att gå iväg från Asgård. Hon blir då bortförd av en jätte som tagit örnhamn och medan hon är borta börjar asarna åldras. De tvingar således Loke att hämta hem Idun vilket han gör genom att förvandla sig till en falk och Idun till en nöt.

Kärl med nötter och äpplen har hittats i gamla germanska gravar och dessa ting har i germansk hedendom haft associationer till fertilitet. Vanerna, som bestod av många fertilitetsgudar, har även de sammankopplingar med just äpplen.

Namnet Idun tros betyda "evigt ung", "ungdomsgivare" eller "den föryngrande" och har använts sedan hednisk tid, 900-talet.

Week 17 - I is for Isis

(För svenska scrolla ner.)

And so it's time for The Pagan Blog Project again. As I have mentioned earlier this project is for takning time to read and learn about stuff you want to know more about. I had a period in my teen years when Egypt was very alluring to me. I read a lot about ancient Egypt, but Bast and Tutanhkamun caught most of my attention. That's why I this week is going to concentrate on the goddess Isis.

Isis is a goddess from ancient Egypt. She was worshipped as the perfect wife and mother and was the protector of nature and magic. She was considerd the friend of slaves, sinners, artisans, and the downtrodden and she answered to the prayers of the wealthy, maidens, aristocrats, and rulers. Isis is often represented as the mother of Horus and often depicted breastfeeding him. This could be seen as an earlier version of Virgin Mary and the Child Jesus. Isis is also known as the goddess of the dead and the goddess of children.

The name Isis means "throne" and her headgear was a throne. Due to the throne on her head she personifies the power of the pharao which makes her an important symbol of his. The pharao was considered her child who sat on the throne provided by her. She was worshipped throughout Egypt.

The first references of Isis in writing which we have today dates back to the Fifth dynasty of Egypt (lasting for about 3500-2500 BCE).

The traditional myth of Isis goes as follows: She was the daughter of Geb, god of the Earth, and Nut, goddess of the Sky, and she was born on the fourth intercalary day. She married her brother Osiris and gave birth to the son Horus. Osiris was then killed by Seth. Isis had the principal role in the resurrection of Osiris. Seth had spread the parts of Osiris' body all over Egypt but Isis gathered the body parts and with her magical skills she brought him back to life. This myth was of great importance during the Greco-Roman period since then it was believed that it was because of Isis the Nile flooded every year. She cried, so full of sorrow over Osiris' death, that her tears flooded the river. Annual rituals were held to relive the death and resurrection of Osiris. The cult of Isis spread with time thoughout the Greco-Roman world and continued until Christianity came and along with it the suppression of paganism.

At the beginning Isis was seen as the spouse of the departed pharao. She was associated with funerals and her name is mentioned 80 times in the funeral text of the pharao. Later, when the funeral texts were beginning to be used by Egyptian society and not only the royal family, her popularity grew.

Even later she became known as the mother of the pharao and was often depicted breastfeeding him. Isis had been paired with Horus who sometimes was identified with Ra, who on his behalf was paired with Hathor, thus Isis got identified with Hathor and became Isis-Hathor. Isis then became the wife of Horus as well as his mother. The mother role took over and the place of the spouse was filled with Osiris. In this way the myth mentioned above was born.
After being associated with Hathor Isis headgear in the shape of a throne was substituted by the horns of a cow with a solar disc between them when depicted.

Like many other Egyptian deities the cult of Isis spread outside of Egypt and temples were built to her honour in many locations. In many places her devotees considered their local goddess to be Isis under a different name. This way Mediterranean goddesses as Aphrodite, Astarte, and Demeter were identified whit Isis.
Sailors spread her cult around the Mediterranean sea.

During the first years of Christianity many converters from all over the Roman Empire were drawn into the cult of Isis. In Italy Egyptian religion was strong. In Pompeii archeologists have found that the worship of Isis was very prominent. In Rome temples and obelisques were built to honour her. In Greece her cult took over many traditional centres dedicated to other deities and traces of her worship has been found in Arabia, Spain, Germany and Britain among others.

There isn't much information about how the rituals of worship of Isis were performed, but it's clear that there were both priests and priestesses serving her. Under some periods these were considered as healers and they were believed to have special gifts such as dream interpretation and the ability to control the weather, which they did by braiding or not containing their hair. Knots had magical powers for the Egyptians. Therefore the Knot of Isis  which stands for welfare and life.

After the Greco-Roman conquest of Egypt Isis became the most important deity in the Egyptian pantheon due to her magical skills. It was said that she with these skills had tricked Ra into revealing his secret name to her. To know a deity's secret name was the same thing as having the power of the deity.
Following Alexander the Great's conquest of Egypt, with time Isis came to be known as Queen of Heaven.

The male fist name Isidore, which in greek means "gift of Isis", was a common name during Roman times. The name survived the suppression and remains popular till this day, and several Christian saints goes under the name Isidore.
The cult of Isis in Rome was a template for the Christan Madonna cult.

Isis had many titles; these are a few of them:

• She who gives birth to heaven and earth
• Great Lady of Magic
• Moon shining over the sea
• Mother of the Gods
• The One Who is All
• Isis of Ten Thousand Names

Sources: Wikipedia
Photo from Wikipedia

Temple of Isis in Pompeii (I just realised I've been here. Twice.)

(Isistemplet i Pompeji (Jag insåg precis att jag varit här. Två gånger.)

*******************************************************************

Så var det dags för Pagan Blog Project igen och som jag tidigare nämnt så är det ju bland annat till för att ta sej tid att läsa på om sådant man vill veta mer om. Jag hade en period i tonåren när Egypten lockade otroligt mycket. Läste mycket om forna Egypten, fastnade dock mest på Bast och Tutankhamun. Därför tänker jag denna veckan gräva ner mej i gudinnan Isis.

Isis är en gudinna från forntida Egypten. Hon dyrkades som den perfekta makan och modern och var naturens och magins beskyddarinna. Hon ansågs vara slavarnas, syndarnas, hantverkarnas och de förtrycktas vän och hon lyssnade på de rikas, jungfrurnas, aristokraternas och härskarnas böner. Ofta framställs Isis som Horus mor och avbildas ammandes honom, vilket kan ses som en tidigare variant av Jungfru Maria och Jesusbarnet. Isis är även känd som de dödas gudinna samt barnens gudinna.

Namnet Isis betyder "tron" och hennes huvudbonad var en tron. I och med att hon har en tron på huvudet visar hon även på faraons makt och var därför en viktig symbol för dessa. Faraon ansågs som hennes barn som satt på tronen hon försåg honom med. Hon dyrkades över hela Egypten.

De första referenserna till Isis som vi har idag är från Egyptens femte dynasti, som varade någon gång omkring 3500 -2500 f v t*.

Den typiska myten om Isis lyder enligt följande: Hon var dotter till Geb, Jordens gud, och Nut, Himlens gudinna, och hon föddes den fjärde skottdagen. Hon gifte sej med sin bror Osiris och fick sonen Horus. Osiris dödades sedan av Seth. Isis hade en viktig roll i Osiris återuppståndelse efter att han mördats av Seth. Seth hade strött ut delar av Osiris kropp över Egypten men Isis samlade ihop delarna och med sina magiska kunskaper återväckte hon honom till livet. Denna myt var under den grekisk-romerska perioden mycket viktig då man trodde att det var på grund av Isis som Nilen svämmade över varje år. Hon grät och var så förtvivlad över Osiris död att hennes tårar svämmade över floden. Årligen hölls ritualer i vilka man återupplevde Osiris död och återuppståndelse. Isis dyrkan spreds så småningom i den grekisk-romerska världen och fortsatte ända tills kristendomen och dess förträngning av paganismen gjorde sitt intåg.

Från början hade Isis setts som den avlidne faraons maka. Hon associerades således med begravningar och hennes namn nämns 80 gånger i faraons begravningstext. Senare, när begravningstexterna började användas inte bara av den kungliga familjen utan även övriga överklassen, växte hennes popularitet.
Ännu senare blev Isis istället faraons mor och avbildades ofta ammandes honom. Isis hade ibland parats ihop med Horus som ibland identifierades med Ra (som parades ihop med Hathor) och således identifierades Isis med Hathor och blev Isis-Hathor. Isis blev då Horus maka, och hans mor. Sedan tog modersrollen över och platsen som make fylldes med Osiris. Det var på den vägen myten ovan föddes.
Efter att ha associerats med Hathor har Isis huvudbonad i form av en tron ersatts av kohorn med en solskiva emellan när hon avbildats.

Liksom många andra egyptiska gudomar spred sej Isis dyrkan utanför Egypten och tempel byggdes till hennes ära på flera andra ställen. På många håll ansåg hennes anhängare att deras lokala gudinna var Isis under ett annat namn. På detta sätt identifierades medelhavsgudinnor som Afrodite, Astarte och Demeter med Isis.
Sjömän spred hennes kult runt Medelhavet.

Under kristendomens första år togs många konverterande upp av Isiskulten från Romerska rikets alla hörn. I Italien var egyptisk religion stark. I Pompeji har arkeologiska fynd visat att isisdyrkan var framstående. I Rom restes tempel och obelisker till hennes ära. I Grekland tog hennes kult över flera traditionella center tillägnade andra gudar och spår av hennes tillbedjan finns bland annat på Arabiska halvön, i Spanien, Tyskland och även i Storbritannien.

Hur de egyptiska ritualerna för tillbedjan till Isis gick till finns det inte så mycket information om, men det är tydligt att det fanns både präster och prästinnor i hennes tjänst. Under vissa perioder ansågs många av dem vara healers. De sades också behärska andra speciella gåvor såsom drömtydning och förmågan att styra över vädret, vilket de gjorde genom att fläta eller att inte samla ihop håret. Knutar hade för egyptierna magiska krafter. Därav även Isis knut  som står för välfärd och liv.

Efter grekiska och romerska erövringen i Egypten blev Isis den viktigaste gudomen inom det egyptiska pantheonet på grund av sina magiska förmågor. Det sades att hon med dessa förmågor lyckats lurat Ra att avslöja sitt hemliga namn för henne. Att veta en gudoms hemliga namn var samma sak som att ha den gudomens makt.
Efter Alexander den stores seger över Egypten kom Isis så småningom att bli känd som Himlens Drottning.

Mansnamnet Isidor, som på grekiska betyder "Isis gåva", var mycket vanligt under romerska rikets tid. Namnet överlevde förtrycket av isiskulten och är populärt än idag, och många kristna helgon bär namnet.
Isiskulten i Rom har även stått modell för den kristna madonnakulten.

Isis hade många titlar; här är några av dem:

• Hon som ger liv åt himmel och jord
• Great Lady of Magic
• Månen som skiner över havet
• Gudarnas moder
• Hon som är Allt
• Isis av Tio Tusen Namn

*(f v t = före vår tideräkning)

Källa: Wikipedia

Bild från Wikipedia

Week 16 - H

(För svenska, scrolla ner.)

Handfasting  is a traditional celtic ceremony for temporary or permanent betrothal or wedding. During the ceremony the hands of both the parties were tied together with a ribbon.

The English verb to handfast  used from Middle to Modern English derives from the Old Norse word hand-festa.

Pope Innocent III made clandestine marriages not guilty at the beginning of the thirteenth century and required that all weddings be held in church by a priest. During the Council of Trent in the sixteenth century it was legislated more specifically about this; a priest and two witnesses had to be present at a marriage and it should be made public 30 days before the actual marriage ceremony.

How the ceremony is traditionally made varies between different non Christian native Europeans but many handfastings traditionally lasted for seven years. By the end of the given time the couple could choose to renew the relationship. Property and ownership was not included in the handfasting, both men and women had the right to their own property. There was no shame for neither the bride nor the groom if the handfasting was not renewed after the ending of the given time.

Handfasting is today used by many different pagan traditions. Their legal validness is dependent on which country one lives in. The marriage vows the couple takes can be everything between "for a year and a day" or "for a lifetime" to "for eternity" or  "as long as love lasts", it's up to the bridal couple to decide. If one lives where the ceremony isn't legally valid some choose to also have a civil ceremony.

Depending on which tradition one follows it's possible to choose to perform the ceremony according to old customs or do a own version. The couple can choose to do the ceremony alone or have a priestess/priest leading it. In some traditions the couple jumps over a broom at the end of the ceremony. Today many couples choose to let the handfasting occur at the same time as their offical wedding. Since handfastings often are held outdoors the summer is the traditional season. Beltane is a popular holiday to hold a handfasting, at this time the Goddess and the God are joined in love. In Sweden this is a spring wedding since the real warmth usually haven't arrived yet at Beltane.

As with more "common" marriages the exchange of rings often take place during the handfasting, as a symbol that the couple now belongs together. Some choose Medieval cloting, and others more modern.

****************************************************************

Handfästning  är en traditionell keltisk ceremoni för temporär eller permanent trolovning och även bröllop. Ceremonin innehöll oftast ett sammanbindande av parternas högra händer med ett band under ritualens varande.

Det engelska verbet to handfast som användes från medelengelska (1150-1400-talet) till modern tid kommer från fornnordiskans hand-festa.

Påven Innocent III förbjöd hemliga äktenskap i början av 1200-talet och klargjorde att de skulle äga rum i kyrkan och ledas av en präst. Under ett Tridentinskt kyrkomöte på 1500-talet lagstadgades mer specificerade krav såsom att en präst och två vittnen skulle närvara vid en vigsel samt att äktenskapet skulle offentliggöras 30 dagar innan själva ceremonin.

Traditionerna om hur ceremonin går till varierar mellan olika icke kristna européer men många handfästningar varade traditionellt upp till sju år. Vid den angvna tidens slut kunde de berörda välja att förnya sin relation. Handfästningstraditionen är inte baserad på ägande eller egendom, män och kvinnor hade bäda rätt till sin egen egendom. Det fanns ingen skam för varken bruden eller brudgumen att välja att inte förnya handfästningen efter den angivna tiden.

Handfästning ingås idag av flera olika paganska traditioner. Dess legala giltighet är beroende på var i världen man bor. Handfästningens löften kan ingås "för ett år och en dag", "livet ut", "för all evighet" eller "så länge kärleken varar", det är upp till paret att bestämma. Bor man där ceremonin inte har någon laglig giltighet kan man välja att även ha en borgerlig vigsel.

Beroende på traditionen man följer kan man välja att utföra ritualen enligt gamla seder eller göra en egen variant. Paret kan välja att själva utföra ritualen eller använda sej av någon prästinna/präst. I vissa traditioner hoppar paret över en kvast vid ceremonins slut. Idag väljer många par att låta handfästningen sammanfalla med sitt offentliga bröllop. Eftersom handfästningar ofta hålls utomhus är sommaren den traditionella årstiden. Beltane är en populär högtid att låta sammanfalla med en handfästning, då Gudinnan och Guden förenas vid denna tid. I Sverige blir ju detta ett vårbröllop då den riktiga värmen då inte hunnit hit ännu vid beltane.

Man brukar som vid "vanliga" bröllop ofta byta ringar under handfästningen, som symbol att man hör ihop. En del väljer medeltida kläder för ceremonin, andra mer moderna.

Week 15 - H

(För svenska, scrolla ner.)
Today's letter is H. First time I heard about the Hand of Glory  was in an episode of Lost Girl.  I thought it sounded interesting so I looked it up.

The Hand of Glory is a hand from a malefactor who died on the gallows pickled in brine. The hand holds a candle made from the fat from the same man. According to European beliefs it was the left hand ('sinister'), or the hand that 'did the deed' if it was a man who had been charged with murder, that should be used. When the candle was lighted it was thought to render motionless all persons to whom it was presented. In some versions it could only be put out with milk and the wick was made from hair taken from the dead man. Another characteristic of the hand was that it could open any locked door that came in its way.

Folklore has given magical powers to a dead man's hand while etmytologists claims that 'hand of glory' derives from French 'main de gloire' that on the other hand is a curruption of mandragora, ergo mandrake.

When the hand was made you should say a spell over it while lighting it. This spell is from a version in which the bearer is awake and the ones that are thouht to become motionless are already asleep:

"Hand of Glory, Hand of Glory, let those who are asleep remain asleep - in a sleep that is fast and deep! But those who are awake, be wide awake!"

Photo and quote from: Stories & Resources (where you also can read about the making of the Hand of Glory and a story of it being used)

Source: Wikipedia


Obviously this is black magic, at least according to me. Manipulating, and the process demands not only that somebody died but also that this someone did terrible things during his lifetime. The making of the Hand of Glory today will be a little difficult since hanging no longer is in use as a punishment, we have more important things to do Saturdays than to 'entertain' ourselves with such things.

 

**********************************************************************

Bokstaven H idag. Första gången jag hörde talas om Hand of Glory  var i ett avsnitt av Lost Girl.  Jag tyckte det lät spännande så jag kollade upp det.
Hand of Glory är en hand från en missgärningsman som dött i galgen konserverad i saltlag. Handen håller ett ljus gjort på fettet från samme man. Enligt europeisk tro var det den vänstra ('sinister') handen, eller handen som utfört illdådet om den skyldige gjort sej skyldig till mord, som skulle användas. När den höll det tända ljuset troddes den göra alla som det visades upp för orörliga. Enligt vissa versioner kunde det endast släckas med mjölk och veken var gjord av hår från den döde. En annan egenskap var också att handen kunde öppna vilken låst dörr som helst som kom i dess väg.

Folksägner har gett en död mans hand magiska krafter medan etmytologer hävdar att 'hand of glory' kommer från franskans 'main de gloire' som är en förvrängd version av mandragora, alltså alruna.

När handen war gjord skulle man säga en formel över det medan man tände det. Den här formeln är från en version där bäraren är vaken och de som ska bli orörliga redan sover.

"Hand of Glory, Hand of Glory, låt de som sover så förbli - i en sömn så snabb och djup! Men de som vakna är - ska klarvakna vara."

Bild och citat från: Stories & Resources (där du även kan läsa om hur man tillverkar Hand of Glory och en historia om dess användning)
Källa: Wikipedia


Uppenbarligen är det en typ av svart magi, i alla fall enligt mej. Manipulerande och som dessutom kräver att någon inte bara dött utan även utfört hemskheter under sin livstid. Tillverkningen idag blir nog svår i och med att hängning inte längre förekommer som straff, vi har viktigare saker att göra på lördagar än att 'underhålla' oss med sådant.