Huskurer mot mensvärk

Mitt intresse för huskurer är ganska stort. Jag tycker ämnet är spännande och kan man i stort undvika läkemedel som varken är snälla mot magen eller miljön är det helt klart ett stort plus.
Jag får med jämna mellanrum en sjuhelsikes mensvärk. Alltså i stil med snälla-låt-mej-tuppa-av-smärtor. Därför har jag börjat samla på huskurer mot just mensvärk.

• Vetekudde - oumbärlig uppfinning. En varm vetekudde över nedre delen av magen eller svanken är väldigt skönt då just det området bör hållas varmt för att minska smärtor och kramper. Värme är A och O vid mensvärk så det är viktigt att se till att man inte blir kall.
• Massage - Massage i ryggslutet slappnar av musklerna och håller kramperna borta en stund. Det finns lite olika punkter att söka efter, jag har märkt att det är olika från gång till gång. Min man brukar vara en ängel och massera när jag ligger och kvider av kramperna.
• Kamomillte - Kamomill är kramplösande och antiinflammatorisk. Att teet är varmt och värmer inifrån är ännu ett plus.
• Jättenattljusolja - Min svärmor som är bevandrad inom all världens huskurer har rekommenderat ett tillskott på jättenattljusolja. Funderar starkt på att inhandla detta på hälsokosten och testa. Denna innehåller GLA (gamma-linolensyra) som hjälper till att lindra PMS-besvär.
• Lavendelolja - Att massera magen med lavendelolja kan hjälpa. Lavendel är bra mot muskelspänningar och främjar även sömn.
• Motion - kan fungera ibland. När jag säger motion är det promenad i lagom takt jag pratar om. (De gånger jag har extremt ont fungerar inte detta för mej eftersom smärtan strålar ner i benen samt att jag inte kan stå upprätt.) Känner man att man orkar så är det värt att testa, men tänk på att ta på varmt om magen och ryggslutet.
• Fosterställning - Att dra upp knäna kan hjälpa i vissa fall.
• Duscha varmt - Här kommer värmen igen. En del tycker att en varm dusch kan lindra.
• Bra kost - för magen skull. Om det blir problem med magen blir värken värre så att tänka på vad man äter för att undvika förstoppning är värt lite extra tid.

Örter som ska vara bra vid PSM:
Jättenattljus, kyskhetsträd, älggräs, kamomill, snärjmåra, kardborre, maskros, jamsrot, citronmeliss, rosmarin, frossört, verbena, pepparmynta, mariatistel, svart ormrot, fänkål, hallonblad.

Örter som ska vara bra vid mensvärk:
Jamsrot, svart ormrot, kamomill, citronmeliss, rosmarin, timjan, ros, ingefära, kanel, lakritsrot, rölleka, ringblomma, lavendel, kyskhetsträd, frossört, koriander, älggräs, salvia, parklind, verbena.


Källa för örterna:
McIntyre, Anne, 2005. Örter som läker. 100 sätt att bota våra vanligaste åkommor. Malaysia: LevNu, W&W.

Spå kommande års väder

Jag är väldigt intresserad av gamla bondepraktikor. Man hade ju en hel del kunskap förr som har glömts bort eftersom vi har så mycket teknik idag som gör allting åt oss. Något jag brukar göra varje år till jul är att spå det kommande årets väder. Detta är väldigt enkelt - man använder sig av De tolv juldagarna. Det är lite olika vilka dagar som räknas in här. Den kristna tolkningen inkluderar 26 december - 6 januari och enligt den gamla bondepraktikan är det 25 december - 5 januari man ska studera. Jag brukar hålla mej till bondepraktikan, alltså 25 december - 5 januari.
Av dessa tolv dagar ska man kunna förutspå vad det kommande året kommer ha för väder. Den 25 december representerar januari. Vädret på juldagen är således en ledtråd för hur vädret kommer se ut under januari. Man räknar dagarna så här:

25 december - Januari
26 december - Februari
27 december - Mars
28 december - April
29 december - Maj
30 december - Juni
31 december - Juli
1 januari - Augusti
2 januari - September
3 januari - Oktober
4 januari - November
5 januari - December

Dessutom inföll juldagen i år på en onsdag vilket förutspår en hård vinter, blåsig vår, god sommar och höst. Kanske kan detta stämma för idag, den 27 december som representerar mars, har det minsann blåst ganska ordentligt. Det sägs också att om vädret vid jul är milt kommer kölden vanligtvis att vara in på våren.

Källor:
Bondepraktika.se
Linde, Sven, 1995. Sibyllans bok. Uddevalla: Klassikerförlaget. (Ett urval ur Sibyllans hemligheter, utarbetad av Sven Linde efter äldre källor.)
Wikipedia - Tolv heliga dagarna

Dagens åtta delar

Många kanske inte vet anledningen till att vi i Sverige firar jul den 24:e istället för den 25:e som ju faktiskt heter juldagen. Detta beror på att förr ansågs dagen börja klockan sex på kvällen istället för klockan tolv på natten som den gör nu. Då ansåg man alltså att dagen började med kvällen/natten för att sedan övergå i morgon/dag/eftermiddag. Man skulle kunna se detta som att dagen då först befann sej i mörkret likt ett frö i marken eller ett foster befinner sej i livmodern innan det föds till ljuset. Nu anser vi -afton vara en enskild dag medan det förr alltså var början på firandet; ett smakprov på festligheterna som väntade efter nattens slut.
Nuförtiden tänker nog de flesta att ordet dag  innefattar en kalenderdag som börjar vid midnatt. Även nu kan dock ordet dag  betyda tre saker: en period på 24 timmar som benämns med namnet på en veckodag; tiden som löper från solnedgång till solnedgång, eller soluppgång till soluppgång; eller den tid på dygnet när det är ljust. Som jag redan påpekat ovan räknade vi enligt den gamla nordiska traditionen en dag som en period som började och slutade vid solnedgången (Pennick, 1989:20-21).

Det finns en gammal tradition där man delar in dygnet, alltså dagen, i åtta delar. Denna är oberoende av vad man räknar som dagens början. Dessa åtta delar består av 3 timmar vardera med höjdpunkten i mitten; 3, 6, 9, 12, 15, 18, 21 och 24. Personer som fötts på något av dessa klockslag ansågs ofta ha förmågan att sia framtiden och se övernaturliga ting (Pennick, 1989: 21-22).

Tid och engelsk/anglosaxiskt namn
04.30-07.30 Morntide/Morgan
07.30-10.30 Daytide/Dæg Mæl (Undertid, Oander)
10.30-13.30 Mid Day/Mid Dæg
13.30-16.30 Undorne/Ofanverthr Dagr (Oern)
16.30-19.30 Eventide/Midaften
19.30-22.30 Nithttide/Ondverth Nott (Cwyl-tid)
22.30-01.30 Midnight/Mid Niht
01.30-04.30 Uht/Ofanverth Nott (Uhten-tid)

Dessa tidsperioder innehar också egenskaper som styr tidsperioden i fråga:

Morntide: väckning, vaknande, fertilitet, liv
Daytide: Mildhet, intjänande, förtjänst, tillväxt, pengar
Mid Day: Upprätthållande, personlig vilja, kontinuitet, uthållighet
Undorne: Mottaglighet, förändring, upprepning, föräldraskap
Eventide: Glädje, spiritualitet, familj, barn
Nighttide: Kreativitet, undervisning, förvärv av kunskap och insikt
Midnight: Stillastående, healing, förnyelse, återhämtning
Uht: Stillhet, sömn, död
(Pennick, 1989: 23).


Källa:
Pennick, Nigel, 1989. Practical Magic in the Northern Tradition. Storbritannien: Thoth Publications.

Week 4 - B is for Baba Yaga

(För svenska - scrolla ner.)

Baba Yaga is, according to Slavic folklore, a horrible witch living in the forest in a hut standing on large chicken legs. Baba means "grandmother" in many Slavic languages and Yaga is probably diminutive of "Jagwiga", in Germanic Hedwig. Another theory is that Yaga derives from the old Russian verb yagat, which means "to fault" or "to abuse".

Baba Yaga is not a traditional witch that travels on a broomstick. Instead she flies around in a wooden mortar using the pestle as a rudder. She sweeps away her traces with a broom made from silver birch. Often she uses the chimney for flying in and out of her hut.

Her hut seems to have a personality of its own. It either moves through the forest spinning or stands still with its back turned towards the visitor. Often the house is surrounded by a fence made out of human bones with skulls on top. One of the poles lacks a skull which makes room for another victim. The windows (that does not always exist) seems to function as eyes and when the house moves it makes a blood-curdling screech. To make it stop a secret incantation is needed: Turn your back to the forest, your front to me. When the house stops it turns its front to the visitor and lowers itself to make the visitor enter. When the visitor enters Baba Yaga asks if he/she is there of own free will of if he/she was sent there. One answer is the right one.
According to the legend she has no power over the pure of heart: that is the blessed, protected by virtue, love, or a mother's blessing.
It's told she eats children but wouldn't refuse an adult stranger that's lost in the woods.

One does not know how old she is but she is portrayed as an old crone with distorted nose and long teeth. In some traditions she has iron teeth. Sometimes she is said to be the Devils grandmother which means she must have had children at some point, but usually she is described as an old spinster. She possesses the knowledge of a secret all women would like to know: how to become young again at a blink of an eye. She knows a recipe for a potion that turns her young when she wants. Usually she does not use her knowledge for helping others, on the contrary she uses it to deceit or lure people into disaster. It's also told she becomes a year older every time someone asks for her help. Even if this can be reversed by a special tea made from blue roses she shows repulsion for helping others. To seek her help is described as very dangerous and demands purity of the soul, large preparation and a good knowledge of politeness.

Foto from: Wikipedia
Pulp Sunday

 

******************************************************************* 

Baba Jaga är enligt slavisk folktro en fasansfull häxa som bor i skogen i ett hus på stora hönsfötter. Baba betyder "mormor/farmor" på många slaviska språk och Jaga är troligtvis diminutiv av "Jadwiga", alltså germanska Hedvig. En annan teori är att Jaga kommer från det gamla ryska verbet yagat som betyder "utnyttja" eller "att göra orätt".

Baba Jaga är inte en traditionell häxa som färdas på kvast utan hon tar sej fram i en trämortel genom att med mortelstöten stöta sej fram. Hon sopar igen sina spår med en kvast gjord av silverbjörk. Ofta använder hon skorstenen för att flyga in och ut.

Hennes hus verkar ha en egen personlighet och rör sej antingen fram snurrande i skogen eller står stilla med ryggen mot besökaren. Ofta är huset omgivet av ett staket gjort av människoben med dödskallar ovanpå. En av "pålarna" saknar en dödskalle där det finns plats för ett nytt offer. Fönstren (som ibland inte finns) verkar fungera som ögon och när huset rör sej ger det ifrån sej ett blodisande gnissel. För att få det att stanna krävs en hemlig formel: Vänd ryggen mot skogen och framsidan mot mej. När huset stannar vänder det sej mot sin besökare och sänker sej på sina hönsben för att låta besökaren stiga på. När besökaren kliver in frågar Baba Jaga om denna kommit självmant eller blivit ditskickad. Ett svar är det rätta.
Enligt sägnen har hon ingen makt över den renhjärtade: alltså de som är välsignade eller skyddade av kärlek, dygd eller en mors välsignelse.
Hon sägs äta barn men skulle inte avstå en vuxen främling som tappat bort sej i skogen.

Man vet inte hur gammal hon är men hon framställs som en gammal hagga med stor näsa och långa tänder. Enligt vissa traditioner har hon järntänder. Hon sägs ibland vara Djävulens mormor vilket betyder att hon måste haft barn, men oftast framställs hon som en gammal ungmö. Hon vet hemligheten alla kvinnor skulle vilja känna till: hur man blir ung igen på ett ögonblick. Hon kan ett recept på en trolldryck som gör att hon blir ung när hon så önskar. Oftast använder hon inte sina kunskaper till att hjälpa andra utan snarare till att lura, bedra och locka i fördärvet. Hon sägs även bli ett år äldre varje gång någon ber henne om hjälp. Även om åldrandet kan göras ogjort med ett speciellt te gjort på blå rosor visar hon stor motvilja när det kommer till att vara till hjälp. Att söka hennes hjälp framställs som en ytterst farlig handling och kräver en ren själ, ordentliga förberedelser samt en god portion artighet.

Japanska häxor och rävar

Jag snubblade över en japansk folktro som jag tyckte var väldigt intressant: häxor. På japanskt vis då såklart. (Är lite sugen på att läsa japanska, min sambo har gjort det [han kan ett språk som inte jag kan! Det går inte ;)] och det är ett språk jag inte nosat på ännu. Ändå har jag ett japanskt tecken intatuerat. Japansk mytologi är väldigt spännande och för en språknörd som mej är japanska lockande då det inte är släkt med något annat språk.)

De japanska häxorna är inte som våra. Det finns två typer, häxor som har ormar som följeslagare, och häxor som har rävar som följeslagare. Rävhäxorna är vanligaste typen och delas in i två varianter: kitsunemochi och tsukimonosuji.  Kitsunemochi får sin rävföljeslagare genom att muta denne med mat. Sedan gör kitsunemochi en överenskommelse med räven om mat och daglig omvårdnad i utbyte mot rävens magiska krafter, kitsunemochi anställer räven. Inom japansk folktro är räven en mäktig svindlare som kan byta skepnad, uppbåda illusioner och  ta folk i besittning. Dessa varelser kan vara mycket onda och klä ut sej till kvinnor för att lura män, men det finns även historier om goda rävar. Dock, när de slagit följe med människor blir de oftast till illvilliga varelser att frukta. En räv som anställts kan förse sin ägare med olika fördelaktigheter. Räven kan göra sej osynlig och således ta reda på hemligheter dennes ägare önskar få veta. Den kan också byta skepnad och lura ägarens fiender. Den mest fruktade hos kitsunemochi är att denne kan be sin räv att ta andra människor i besittning. Denna process kallas kitsunetsuki.

Den mest angivna typen av häxkonst i moderna Japan är tsukimonosuji-familjer, medfödda häxor. De är familjer som uppges ha anställda rävar. Dessa rävar tjänar familjen och ärvs genom generationer, vanligtvis genom kvinnorna. Tsukimonosujirävarna kan förse sina ägare med samma fördelar som kitsunemochis räv kan. Utöver det kan de om de behandlas väl även bringa stor tur och välgång till hushållet. Hjälpen dessa rävar ger överskuggas dock ofta av de sociala implikationer det innebär att tillhöra en sådan familj. I många byar är sådana familjers status ofta välkänd. Familjerna är respekterade och fruktade och ofta håller man sej öppet undan dem. Eftersom tsukimonosuji är ärvbart anses det som smittsamt. Detta gör det näst intill omöjligt för en medlem av en sådan familj att sälja mark eller andra ägodelar. Rädslan att rävarna kommer att översvämma ens eget hem om man har några sådana föremål i sin ägo är för stor för att våga riskera det. Tilläggningsvis är det även väldigt svårt för en dotter från en tsukimonosuji-familj att hitta en man. Chanserna att hans famlij går med på att låta sonen gifta in sej i en sådan familj är in särskilt stora då det innebär att hon kommer föra över sin tsukimonosuji-status till honom.

Jag blev så intresserad av japanska rävar att jag var tvungen att läsa vidare om det.

Kitsune  är japanska ordet för räv. Kitsune troddes besitta ett flertal färdigheter såsom hög intelligens, långt liv och magiska krafter. Det fanns olika typer av kitsune, antingen goda, busiga eller onda. De sades också ha ett flertal svansar, oftast nio. Ju fler svansar desto mer kraftfull och vis var räven då den troddes få fler svansar med åldern. På vissa håll sades att en räv inte började få fler svansar förrän den var 100 år. En niosvansad kitsunes päls blev ofta vit eller guldfärgad och denne kunde se och höra allt som hände var som helst i hela världen.

Kitsune kunde byta skepnad och tog oftast formen av en vacker kvinna, en ung flicka eller en äldre man. En allmänt spridd tro i medeltidens Japan var att varje ensam kvinna man stötte på, särskilt på natten ända fram till gryningen, kunde vara en räv.

Kitsune hade svårt att gömma svansen när den bytte skepnad så den kunde man hålla utkik efter. Andra berättelser förtäljer att den behöll vissa rävlika drag när den ändrade skepnad. Den kunde till exempel ha en rävformad skugga eller så såg man dess sanna jag i en spegel. Kitsune-gao,  eller rävlik, är ett uttryck som används om kvinnor med smala ansikten, tätsittande ögon, tunna ögonbryn och höga kindben. Dessa attribut ses traditionellt som attraktiva och tillskrivs ofta rävar som tagit mänsklig form. Kitsune avskyr hundar och om den blir skrämd av en hund kan den i rena förskräckelsen byta tillbaka till sin rävform och fly.

Kitsune porträtteras ofta som svindlare med allt från busiga till onda uppsåt. Historier berättar om kitsune som lurar giriga köpmän, egenkära samurajer eller andra hemska människor som utnyttjar fattiga bönder eller buddistmunkar. Oftast är offren män medan de som besitts är kvinnor. De kan till exempel använda sin kitsune-bi,  räv-eld (en del kitsune troddes kunna generera eld eller blixtar genom mun eller svans), till att leda resande på villovägar liknande irrbloss. Andra sattyg kitsune kunde utföra var förförelse, matstöld, förödmjuka den alltför stolte, och hämd för gliringar kitsune själv fått.

Kitsune som glänser med räv-eld.

Andra kitsune har sina magiska krafter till fördel för sina ägare så länge dessa tar väl hand om dem och är dem lojala. Kitsune håller sina löften och strävar efter att göra gentjänster.

Det berättas om betalningar från kitsune. Pengar från dessa är gammalt papper, löv, kvistar, stenar och liknande under en förtrollning. En kitsunes gåvor är ogripbara, som beskydd, kunskap eller ett långt liv.
Kitsune gifte sej ibland med människor. Oftast då en ung man, eftersom räven tog form av en vacker kvinna. Oftast var kitsune en god fru, men det slutade ofta med att maken upptäckte fruns riktiga jag och vaknade upp som i en dröm långt hemifrån och fick skamset återvända till sin övergivna familj.

Många är historierna om rävfruar som fött barn. När dessa avkommor är mänskliga innehar de särskilda fysiska eller övernaturliga egenskaper som i sin tur deras barn ärver.
Andra historier berättar om kitsune som gifter sej med varandra. Ett regn från klar himmel - "soldusch" - kallas kitsune no yomeiri,  kitsune bröllop, i en folkberättelse som beskriver en vigsel mellan två kitsune under dessa förhållanden. Fenomenet ses som ett gott omen, men kitsune kommer söka hämnd på alla oinbjudna gäster.


Tycker det var intressant att se räven ur detta ljus. Vår räv är listig och en liten, om än liten, likhet kan ändå skymtas i vårt skogsrå som på vissa håll hade rävsvans som stack fram under kjolfållen. Kanske nåt att kika vidare på och se om det finns fler likheter.

Källa: Wikipedia
Bilder från: Wikipedia

Week 25 - M is for Mirror

(För svenska - scrolla ner.)

The first mirrors were most likely pools of still, dark water or water collected in a primitive vessle. The first manufactured mirrors were made from polished stone such as obsidian which is natural vulcanic glass. Obsidian mirrors have been found in what is modern Turkey and they have been dated to 6000 before common era.

There is a large amount of superstition concerning mirrors. They were said to reflect the soul and were often used in traditional witchcraft for divination, such as scrying, but also for spells.
An other belief is that mirrors can only show the truth, that they can not lie, therefore seeing somting in the mirror that don't belong there is a bad omen.
An European legend says that a newborn child should not see it's reflection until it turns one year. This because the soul is still developing and could get caught in the mirror. If this should happen the child will die.
A vampire's reflection, according to the legend, can't be seen or caught in a mirror since they've already lost their soul being undead, ergo the mirror was a way to expose a vampire. Demons can also be exposed by this method. An incarnation of the Devil would die seeing its own reflection is an other saying. Because of this mirrors have been used as protection amulets.

Having two mirrors facing each other is said to bring bad luck. A Buddhist belief is that into a house with a triangular roof negative spririts can enter. A small circular mirror hanged in front of the door will protect the house from the spirits entering.

An old custom is to cover all mirrors in a house in mourning. This to prevent the soul of the deceased person to get trapped in a mirror. In Greece there is a similar custom where the mirror in associated with vanity and does not become mouring.

The most known superstition concerning mirrors most likey is that a broken mirror means 7 years of bad luck. The reason is said to be that because the mirror reflects the soul a broken mirror means a piece of the soul is broken. The 7 years is how long it takes for the soul to regenerate and become whole again. To prevent a broken mirror to reflect the sou there are many different rituals that can be performed. One among others is grinding the broken mirror to dust. One can also bury it. To knock the broken mirror 7 times onto a gravestone will allow the soul to heal. To through salt over ones shoulder wards off the bad luck.

I recently learned about the legend of summoning Bloody Mary which is similar to something me and my friends learned when I was a little girl, about 7 or 8 years old. Instead of Mary it was Svarta Madam (Black Lady) who was summond. It scared the shit out of me then and it still does. Til this day I am a little afraid of mirrors when it's dark.

*********************************************************************'

De första speglarna var troligtvis ansamlingar av mörkt, stilla vatten eller vatten samlat i ett enkelt kärl. De första tillverkade speglarna gjordes i blankpolerad sten såsom obsidian som är naturligt vulkaniskt glas. Man har hittat obsidianpeglar i det som numera är Turkiet som daterats till 6000 före vår tideräkning.

Det finns mycket vidskepelse rörande speglar. De sades reflektera själen och användes ofta inom traditionell häxkonst för divination, som till exempel scrying, men också för olika trollformler.
En annan tro är att speglar endast kan visa sanningen, att de inte kan ljuga, så att se något i spegeln som inte hör hemma där är ett dåligt omen.
En europeisk legend säger att ett nyfött barn inte bör se sin spegelbild sitt under första levnadsår. Detta för att dess själ fortfarande utvecklas och kan fastna i spegeln. Om detta händer kommer barnet att dö.
Vampyrers reflektion däremot kan inte fångas i en spegel enligt legenden då de redan förlorat sin själ eftersom de är odöda, alltså var spegeln ett sätt att avslöja en vampyr. Även demoner kan avslöjas på detta sätt. En inkarnation av Djävulen skulle dö om den såg sin egen spegelbild är en annan sägen. Det är således inte så konstigt att spelar använts som skyddsamuletter.

Att ha två speglar mitt emot varandra sägs bringa otur. En buddistisk tro säger att i ett hus med triangulärt tak kan negativa andar komma in. Om man hänger en liten rund spegel mitt emot dörren så hindras andarna från att komma in.

En gammal sed är att täcka över alla speglar i ett hus i sorg. Detta för att försäkra att den bortgångnes själ inte fastnar i en spegel. I Grekland fanns en liknande sed där spegeln associerades med fåfänga och inte hörde ihop med sörjande.

Den mest kända skrocken/vidskepelsen rörande speglar är sannolikt den att en sönderslagen spegel utlovar 7 års olycka. Anledningens sägs vara att eftersom spegeln reflekterar själen innebär en sönderslagen spegel att en bit av själen gått sönder. De 7 åren kommer av att själen förnyas vart sjunde år och således då blir hel igen. För att förhindra en trasig spegel från att reflektera själen under denna sjuårsperiod finns många olika ritualer att utföra. Bland annat kan man mala den trasiga spegeln till damm. Man kan också begrava den. Att knacka den trasiga spegeln sju gånger mot en gravsten kan också hela
själen. Att slänga salt över axeln skrämmer oturen på flykten.

Jag läste nyligen om legenden att kalla på Bloody Mary vilket påminner om något jag och mina vänner lärde oss när jag var liten, kanske 7, 8 år. Då var det Svarta Madam vi kallade på. Det skrämde skiten ur mej då och gör det fotfarande. Än idag är jag lite rädd för speglar när det är mörkt.

det magiska låset och dess nyckel

Man vet inte riktigt när det första låset uppfanns men lås och nycklar som använts i Egypten för 4000 år sedan, dessa var gjorda av trä.

Innan låset och nycklar gjorde sitt intåg användes olika metoder för att skydda egendom. Beväpnade vakter, djur eller vattenfyllda dammar fick skydda det man värdesatte. När låste kom fortsatte man dock att använda apotropeisk magi. Bilder av drakar, lejonhuvuden eller drakfigurer prydde under medeltiden dörrbeslag. I de äldsta kyrkorna i Skandinaven vaktar ännu drakar nyckelhålen.

Järnet i låsen ansågs ha apotropeiska egenskaper. Järnet troddes skrämma bort illvilliga väsen som försökte ta sig in i kyrkor, bostäder och förråd via nyckelhål eller andra öppningar. Smederna som smidde järn samt handskades med järnverktyg sågs med viss beundran. Dessa i sin tur undvek att lämna smideshärden utan att lägga två tänger i kors, detta för att avvärja olycka.

Nycklar å sin tur var något som ansågs besitta stora magiska egenskaper. Än idag undviker många att lägga nycklar på bordet. Denna handling ansågs förr bringa träta till hushållet och man sade att om det låg nycklar på bordet och barn i elden skulle det förstnämnda åtgärdas först.

Av att bita i järn kunde man få tandvärk, likaså om man blåste i nyckeln.

I Finland skulle man för att underlätta en förlossning läsa upp tre lås och lägga nycklarna i sängen. I Småland fanns en liknande tro där kvinnan skulle ha med sig en nyckel och ett eggjärn i sängen.

En nyckel som hade ett kors eller tre tänder i axet kunde man enligt finsk folktro använda för att bota bölder. Nyckelringen fördes runt bölden tre gånger samtidigt som man sa en ramsa. Det hela avslutades med att trycka axet i bölden tre gånger.

Extra kraftfull var kyrkonyckeln. Tung, stor och smidd av järn ansågs den inte bara kunna hjälpa vid sjukdom utan även bota dem. I mellansverige skulle man dricka nordrinnande vatten ur en kyrkonyckel för att bota kikhosta. Helst skulle det finnas ett kors i dess ax eller vred, det skulle ge nyckeln extra kraft. Att den lånades i smyg var också något som troddes förstärka dess kraft.

En liten formel för att fånga en käresta.

"Under JulOttan eller Söndag då Presten läser Evangelium, drager du din näsduk 3. gånger genom hålet på kyrkonyckeln, och säger till hvad ändamål; när du med denna näsduk slår till en flicka blifver hon kär och efterlåten”.

Nycklars och lås främsta syfte är att skydda egendom från obehöriga. Nycklar står dock för dubbla betydelser då de kan både öppna och stänga, gömma, fria eller bevara. Således är de även en symbol för makt och även värdighet, hade man hand om nycklar var man med största sannolikhet betrodd ett stort ansvar.

Källa: Historical Locks 

Citatet hittar du här.

Week 19 - J is for Jack-o'-Lantern

(För svenska - scrolla ner.)

The Swedish celebration of Halloween is rather new and established during the 1990s. It spread through Tv and other contacts with the USA, Ireland and England. The marketing buisness natrually has a large role in the spreading of the holiday searching to sell more. Critics have feared that the celebration of Halloween, with its merry approach to death, would take over the place of All Hallows' Eve, but instead the custom of lighting candles on graves has increased. The tradition of Halloween's getting dressed up in costumes is nothing new in Sweden, the vikings amused themselves by doing this, but back then it was more centered around the time of Christmas (Yule).
Today Halloween and All Hallows Eve' are separated. Halloween usually occur the weekend before All Hallows' Eve which in Sweden is a non fixed holiday occuring the Saturday between October 31 and November 6.

The custom of making jack-o'-lanterns has its origin in Ireland and Scotland. In Ireland and England there is a long tradition of carving lanterns of vegetables. The Irish used a turnip and the English a beet. Tradtionally one carved these lanterns on All Hallows' Eve and placed them on the door step to ward of evil spirits. Usually an offering (a treat) was letf by it to prevent the spirits from staying and make mischeif (a trick) with livestock or property. When the custom came to the United States along with the immigrants pumpkins were used since they were easier to find and easier to carve due to their size. Jack-o'-lantern as a term is mentioned first in 1837 and it didn't begin to be associated with Halloween until 1866. In the US the pumpkin was associated with the season of harvest long before it became a symbol for Halloween.

The pumpkin version is made by a lid being cut out and removed: the vegetable is hollowed out and then the outside is cut out in the figure of a face: a candle is placed inside the now hollow pumpkin and the lid put back on.

There are several stories of how the lantern came to be and how it got its name. One of them is the story about the smith Jack who was such a craver for strong drinks that he sold his soul to the Devil for money to pay his pub bill. Jack tricked the Devil to give him one year before he would come and collect his soul. When the year had passed and the Devil came to collect it Jack promised to come quietly if he first just got an apple from a special tree. When the Devil had climbed up the tree Jack carved a cross into its bark and didn't let the Devil down until he had sworn to resign his claim for Jack's soul. The day came when Jack died and since he hadn't lived good enough he wasn't let into Heaven. The Devil stood by his word not to claim Jack's soul, thus he wasn't welcomed into Hell either. Instead he had to wander the Earth as an unblessed spirit for ever. The Devil gave him some ember from the fires of Hell that never died out after Jack had complained he wouldn't be able to see in the darkness. Jack carved a turnip, which had been his favourite food while alive, and put the ember inside it. Thereof he got the name "Jack of the lantern" by the people who saw him wander the lands, lonely with his lantern, unable to find peace.

The term jacko'-lantern has its origins in the term ignis fatuus, in Swedish called irrbloss  (will-o'-the-wisp in English folklore).They are what we today call the bubbles of marsh gas which rises and self-kindle. In Sweden it was believed that these were souls of humans who had done equal parts of good and evil deeds in their lives and therefore weren't let inside neither Heaven nor Hell. Another belief was that they were persons who had drowned in marshes and after their death rised as will-o'-the-wisps, forever dancing around the place where they died. They could lead lost people to safety or to death.

Sources: Wikipedia
Nordiska museet - svenska trender och traditioner
Photo: Wikipedia

*******************************************************************

Det svenska halloweenfirandet är tämligen nytt och gjorde sitt intåg på 1990-talet. Det har spridits via Tv och andra kontakter med USA, Irland och England. Handeln har naturligtvis en stor roll som blåst upp det för försäljningens skull. Kritiker har fruktat att halloweenfirandet med sin uppsluppna inställning till döden skulle konkurrera ut allhelgonafirandet, men det har visat sig att seden att tända ljus på gravar har ökat. Halloweens sed att klä ut sig är inget nytt i Sverige, det är något vikingarna roade sig med när det begav sig, dock var deras upptåg mer centrerade runt juletid.
Idag skiljer vi på halloween och allhelgonahelgen. Halloween brukar oftast infalla helgen före allhelgona som i Sverige är en rörlig helgdag som infaller lördagen mellan 31 oktober och 6 november.

Seden att göra jack-o'-Lanternlyktor härstammar från Irland och Skottland. På Irland och i Storbritannien finns en lång tradition att karva lyktor av rotfrukter. På Irland användes en kålrot och i England en rova. Traditionellt karvade man dem och sattes de ut vid dörren på allhelgona för att hålla onda andar borta. Oftast lämnades även en gåva (a treat) för att anden inte skulle stanna kvar och ställa till det (play a trick). När seden kom till USA med immigranterna kom pumpor att användas istället då dessa var mer tillgängliga samt lättare att karva då de är större. Jack-o'-Lantern som uttryck stöttes på först 1837 och den började inte associeras med halloween förrän 1866. I USA var pumpan associerad med skördesäsongen långt innan den blev del av halloweenfirandet.
Versionen gjord av en pumpa gör man genom att först skära ut ett lock, ta bort det och gröpa ur innamätet. Sedan skär man utsidan på så sätt att man får ett ansikte och placerar ett ljus inuti den nu ihåliga pumpan. Slutligen sätts locket på igen.

Det finns olika varianter på hur lyktan kom till och fick sitt namn. En av dem är berättelsen om smeden Jack som var så törstig att han sålde sin själ till Djävulen för att få en slant att köpa starkdricka för. Jack lurade Djävulen att ge honom ett år innan han skulle komma och hämta hans själ. När året gått och Djävulen kom för att hämta Jacks själ lovade denna att lydigt följa med om han först bara fick ett äpple från ett speciellt äppelträd. När Djävulen klättrat upp i trädet för att plocka ett äpple ristade Jack in kors i trädets bark. På så sätt blev Djävulen fast uppe i trädet och Jack släppte inte ner honom förrän han svurit på att avsäga sig Jacks själ. Djävulen gick med på detta. När Jack sedan dog hade hans liv varit så pass fullt av illgärningar att han nekades inträde i himmelriket. Dock stod Djävulen fast vid sitt löfte att inte göra anspråk på Jacks själ så han släpptes inte in i helvetet heller. Istället fick han vandra som en osalig ande på jorden i evig tid. Djävulen gav honom lite glödande kol som aldrig slocknade från helvetets eldar efter att Jack gnällt att han inte skulle se något i mörkret. Jack karvade ur en rova, som varit hans favoritmat i livet, och lade det glödande kolet i den. Därav fick han namnet "Jack med lyktan" (Jack of the lantern) av människorna som sett honom vandra över markerna ensam med sin lykta, oförmögen att få frid.


Termen jack-o'-lantern har sina rötter i termen ignis fatuus, även kallad irrbloss på svenska. Irrbloss är vad vi idag kallar bubblor av sumpgas som självantänder. Man trodde förr att dessa var själar av människor som gjort lika mycket gott som ont i livet och därför inte kommit in varken i himlen eller helvetet. En annan tro var att det var personer som gått ner sig i myrar och efter sin död stigit upp som irrbloss, dansande runt sin dödsplats i all evighet. De kunde leda andra vilsna människor antingen i säkerhet eller till deras död.

Källor: Wikipedia

Nordiska museet - svenska trender och traditioner

Bild: Wikipedia

Apotropeisk magi

'Apotropeisk' betyder 'avvärjande' och är en gammal sed använd från förkristen tid. Det finns kvar idag i flera varianter varav att göra korstecknet, ta i trä eller spotta över axeln är några av dem. Förr var vidskepelse vitt utbredd i alla samhällsklasser.

Blåmålade ögon var något som ansågs kunna avvärja det onda ögat  och som ofta målades/sattes upp i detta syfte. Det onda ögat anses i vissa kulturer vara en typ av blick eller ögonkast som ges på grund av avundsjuka eller ogillande, detta är en tämligen utbredd tro speciellt i mellanöstern. Som skydd mot detta satte man upp det blåmålade ögat i hemmet, bar det om halsen eller hängde det från backspegeln i bilen. Har man ett sådant och det går sönder eller man tappar det ska man inte plocka upp det eller dylikt. Att det går sönder är nämligen ett tecken på att amuletten tagit en "smäll" för bäraren och således bör ersättas med en ny.

I England trodde man att speglar och andra glänsande föremål avvärjde ondska. På 1700-talet hängde man häxkulor (witch balls) i stugfönstren. Dessa var ihåliga kulor i ofta färgat glas som troddes skrämma bort häxförbannelser, onda andar och olycka. Det lustiga är att häxkulor härstammar från kulturer där häxor ansågs som någonting bra och de fick därför förtrolla kulora fr att öka deras krafter att avvärja ondska. Traditionellt var dessa kulor blå eller gröna och gjorda av just glas även om andra material och färger förekommit. Trädgårdskulor som kan hittas i trädgårdar idag (någon som vet om de är ovanliga i Sverige?) har sina rötter i häxkulan. Häxkulan förväxlas ibland med de glaskulor som används i fiskenät och ingår då i vidskepelse som rör havslegender och dylikt. Doreen Valiente nämner i sin bok Witchcraft for Tomorrow, att häxkulan, särskilt den silverfärgade, kan användas till att spå i, samt att den, som redan nämnt, ofta förväxlas med flytkulorna från fiskenät. I fiskebyar föredrog dock häxor att spå i flytkula då den inte var särskilt farlig att äga; den var ett vardagsobjekt som återfanns i de flesta av byns hem.

 En del vill påstå att häxkulan även stått modell för julgranskulan (så även Valiente). Den skulle då skydda mot besökares avundsjuka blickar över julklapparna under granen, men denna teori anses inte ha någon sanning i sig.

Silver har alltid haft en viktig roll inom folktron. Denna metall ansågs effektiv mot ondska och användes ofta i amuletter. Även stål ansågs effektivt och föremål av stål lades ofta i nyföddas säng eller dödas kista som skydd.

Ett annat föremål som ansågs skydda mot onda makter var vådastål.  Vådastål är ett vasst föremål som lett till någons död eller som under användningen gått sönder. Detta speglar principen vasst emot,  som innebär att vassa föremål har apotropeisk effekt. I medelhavsländerna används handtecknet corna  som en variant av vasst emot, pek- och lillfinger formar vassa horn. Även ångerstål ansågs besitta särskilda starka krafter, precis som vådastålet, mot ondska. Ångerstålet var ett vasst objekt, exempelvis en kniv, som ägaren använt på ett sådant sätt att han efteråt ångrade sig. Detta kunde till exempel ha varit att ha skadat en medmänniska.

Ett annat exempel på silvrets skyddande egenskaper återfinns i hur man skyddar sig mot vampyrer: silverkulor, krucifix, gärna i silver. Mot vampyrer fungerar också vitlök, träpålar (genom vamyrens hjärta) och även vilda rosor.

Skator har setts som otursdjur särskilt på Irland och i Storbritannien.

I Antikens Grekland var fallossymbolen en avvärjande symbol som ofta placerades ovanför dörröppningar.

I romsk konst var apotropeiska målningar vanliga. Det onda öga som kommer av avund bringar olycka över den som blir avundad. Därför försökte man se till att ens gäster skrattade när de var på besök då skrattet fungerade som avvärjande. Detta uppnåddes på så sätt att man hade skrattretande bilder i hemmet föreställande exempelvis, gigantiska fallos, missbildningar såsom kutryggighet. Även sådant som inte ansågs romskt var objekt för förlöjligande, exempel på detta var pygméer och svarta afrikaner.

Bilder från: Wikipedia