Ringhistoria

Min sambo friade nyligen på det mest romantiska manér. Efter att ha funderat över förlovningsringar blev jag nyfiken på historien bakom denna tradition:

Det hela kan ha börjat i forna Egypten där cirkeln var en symbol för den evigt varande cykeln och mellanrummet i den såg som en port. Romarna använde trolovningsringar men denna sed togs inte upp i västvärlden förrän på 1200-talet. Romarnas ringar inkluderade ofta en nyckel som skulle symbolisera upplåsandet av rikedom.
De gamla grekerna satte ringen på vänsterhandens fjärde finger eftersom de trodde att där fanns vena amoris, kärleksvenen, som gick direkt till hjärtat. För romarna var ringen inte en kärlekssymbol utan mer ett tecken på ägande; mannen gjorde anspråk på sin fru. Under det andra seklet f v t fick den romerska bruden två ringar: en i guld att bära offentligt och en i stål att bära hemma medan hon skötte hushållssysslorna.
De gamla grekerna kan ha varit de första att tillverka förlovningsringar men de var då mer sedda som trolovningsringar och gavs oftast, till skillnad mot dagens tradition, efter att man faktiskt ingått äktenskap.
Under kolonialtiden i Amerika brukade man ge en fingerborg som tecken för evig partnerskap. Kvinnorna brukade ta bort toppen på fingerborgen och gjorde således om den till ring. Den första väl dokumenterade diamantringen som getts som förlovningsring var från den tysk-romerske kejsaren Maximilian I till Maria av Burgund 1477. Detta ledde till att de högre klasserna och andra rika började ge sina älskade diamantringar. 1870 upptäcktes guldgruvor i Afrika vilket bidrog till ökad spridning. Länge ansågs diamantringar vid förlovning tillhöra adel och aristokrater. Traditioner främjade oftast de enklare ringarna/banden som fanns från början. Att förlovningsringar med diamanter skulle vara för alla är ett amerikanskt påfund som uppkom så sent som på 1930-talet.

Historiskt sett var trolovningsringarna, like de romarna använde sej av, inte alltid en symbol för äktenskap. De var ofta ett tecken på tillgivenhet och vänskap.
Förlovningsringarnas kommer från 1215 då påven Innocentius III införde en väntetid mellan tidpunken då man lovade att gifta sig och bröllopet. Under denna tid symboliserade ringarna parets tillgivenhet för varandra. På den tiden visade ringarna även ofta på bärarens sociala rank då det endast var tillåtet för de rika att äga eller bära ringar med juveler.

Före 1900-talet var det vanligt med andra sorters förlovningsgåvor. I slutet av 1800-talet, bland religiösa människor som undvek smycken, var det vanligt att bruden fick en fingerborg. Det blev inte standard i väst med förlovningsringar förrän i slutet av 1800-talet.

det magiska låset och dess nyckel

Man vet inte riktigt när det första låset uppfanns men lås och nycklar som använts i Egypten för 4000 år sedan, dessa var gjorda av trä.

Innan låset och nycklar gjorde sitt intåg användes olika metoder för att skydda egendom. Beväpnade vakter, djur eller vattenfyllda dammar fick skydda det man värdesatte. När låste kom fortsatte man dock att använda apotropeisk magi. Bilder av drakar, lejonhuvuden eller drakfigurer prydde under medeltiden dörrbeslag. I de äldsta kyrkorna i Skandinaven vaktar ännu drakar nyckelhålen.

Järnet i låsen ansågs ha apotropeiska egenskaper. Järnet troddes skrämma bort illvilliga väsen som försökte ta sig in i kyrkor, bostäder och förråd via nyckelhål eller andra öppningar. Smederna som smidde järn samt handskades med järnverktyg sågs med viss beundran. Dessa i sin tur undvek att lämna smideshärden utan att lägga två tänger i kors, detta för att avvärja olycka.

Nycklar å sin tur var något som ansågs besitta stora magiska egenskaper. Än idag undviker många att lägga nycklar på bordet. Denna handling ansågs förr bringa träta till hushållet och man sade att om det låg nycklar på bordet och barn i elden skulle det förstnämnda åtgärdas först.

Av att bita i järn kunde man få tandvärk, likaså om man blåste i nyckeln.

I Finland skulle man för att underlätta en förlossning läsa upp tre lås och lägga nycklarna i sängen. I Småland fanns en liknande tro där kvinnan skulle ha med sig en nyckel och ett eggjärn i sängen.

En nyckel som hade ett kors eller tre tänder i axet kunde man enligt finsk folktro använda för att bota bölder. Nyckelringen fördes runt bölden tre gånger samtidigt som man sa en ramsa. Det hela avslutades med att trycka axet i bölden tre gånger.

Extra kraftfull var kyrkonyckeln. Tung, stor och smidd av järn ansågs den inte bara kunna hjälpa vid sjukdom utan även bota dem. I mellansverige skulle man dricka nordrinnande vatten ur en kyrkonyckel för att bota kikhosta. Helst skulle det finnas ett kors i dess ax eller vred, det skulle ge nyckeln extra kraft. Att den lånades i smyg var också något som troddes förstärka dess kraft.

En liten formel för att fånga en käresta.

"Under JulOttan eller Söndag då Presten läser Evangelium, drager du din näsduk 3. gånger genom hålet på kyrkonyckeln, och säger till hvad ändamål; när du med denna näsduk slår till en flicka blifver hon kär och efterlåten”.

Nycklars och lås främsta syfte är att skydda egendom från obehöriga. Nycklar står dock för dubbla betydelser då de kan både öppna och stänga, gömma, fria eller bevara. Således är de även en symbol för makt och även värdighet, hade man hand om nycklar var man med största sannolikhet betrodd ett stort ansvar.

Källa: Historical Locks 

Citatet hittar du här.

symbolik

Jag tycker symboler och deras ursprung är otroligt intressant. Det tvistas ju om vilka som var först med vad och så vidare om det mesta. Nya teorier verkar ständigt dyka upp. Jag tycker det är spännande. De flesta symboler har nog funnits väldigt länge, särskilt de enklare, men bytt betyelser med tiden. Sedan har någon plockat upp dem och gett dem ny mening. Alla verkar vara vilja "först".

Att solhjulet är en genuin dagjämningstradition kan ses i sedvänjan att bära treklöver på St Patrick's Day på Irland. Enligt den vanliga förklaringen blev treklövern (shamrock) Irlands emblem efter att St Patrick använde det för att representera treeingheten. Detta är dock en 'sen' tradition som skriftligt inte noterats förrän på sjuttonhundratalet. Slår man upp ordet i Dinneens Irländsk-Engelska Ordbok  står det att treklövern, seamrog,   som Irlands nationella emblem och för resten även Hannovers (solvarvserövrarnas hemtrakter) stadsemblem är en förkristnad variant av triquetran sedd som solhjul/solsymbol. Klöver, ofta inräknad som ängssyra, domineras av Venus. Det gör att den irländska treklövern i knapphålet inte bara tar oss tillbaka till Solguden utan också till treenigheten, Trippelgudinnan. Den grekiska trippelgudinnan Artemis, till exempel, matade sina honhjortar med klöverblad.

Solhjul, även kallad solkors och Odens kors.

Sedan kommer den lyckobringande fyrklövern. De flesta jungiska analytiker skulle säga att en fyrdelad cirkel är en arketypisk symbol för fulländning och balans. Solhjulet, det keltiska korset, fyrklövern, den magiska cirkeln med dess fyra kardinaler, den egyptiska hieroglyphen för stad, niewt,  Easter hot-cross bun; alla visar de på samma uråldriga antydan, mycket älder än kristendomen.

Man tror att det keltiska korset fanns före det kristna och att det symboliserade ett instrument med vilket man mätte tiden genom att observera stjärnorna och planeternas rörelse. Andra antyder att man placerade det kristna korset ovanpå cirkeln för att representera Kristus överlägsenhet över den paganska solen.

Två varianter av keltiska korset.

Man vet inte säkert om triquetran är en pagansk eller kristen symbol från början. Jag tycker det lutar lite åt paganska hållet då det hittats på nordiska runstenar. Runstenarna förekom ca 980-1130 och det var visserligen i samma veva som det började komma missionärer till Sverige (kanske även tidigare) men eftersom kristnandet av Sverige tog sådan tid är det mycket möjligt att den nya tron inte hade hunnit ut till vanligt folk som motsatte sej det hela. Svårt att veta, men det var ju inte folket utan ledarna som lät döpa sej först.  Det är ju inte bara i Sverige triquetran förekommit heller. Jag är ju ingen historiker så jag ska väl inte spekulera alltför vilt. Man antyder ju att på grund av triquetrans likhet med valknuten  liksom denna har varit en symbol för Oden. Symbolen har även påträffats på nordiska/germanska mynt.

Källor: A Witches' Bible  av Janet och Stewart Farrar (s. 75-76)

Wikipedia

Samtliga bilder är hämtade från Wikipedia.