Handfasting is a traditional celtic ceremony for temporary or permanent betrothal or wedding. During the ceremony the hands of both the parties were tied together with a ribbon.
The English verb to handfast used from Middle to Modern English derives from the Old Norse word hand-festa.
Pope Innocent III made clandestine marriages not guilty at the beginning of the thirteenth century and required that all weddings be held in church by a priest. During the Council of Trent in the sixteenth century it was legislated more specifically about this; a priest and two witnesses had to be present at a marriage and it should be made public 30 days before the actual marriage ceremony.
How the ceremony is traditionally made varies between different non Christian native Europeans but many handfastings traditionally lasted for seven years. By the end of the given time the couple could choose to renew the relationship. Property and ownership was not included in the handfasting, both men and women had the right to their own property. There was no shame for neither the bride nor the groom if the handfasting was not renewed after the ending of the given time.
Handfasting is today used by many different pagan traditions. Their legal validness is dependent on which country one lives in. The marriage vows the couple takes can be everything between "for a year and a day" or "for a lifetime" to "for eternity" or "as long as love lasts", it's up to the bridal couple to decide. If one lives where the ceremony isn't legally valid some choose to also have a civil ceremony.
Depending on which tradition one follows it's possible to choose to perform the ceremony according to old customs or do a own version. The couple can choose to do the ceremony alone or have a priestess/priest leading it. In some traditions the couple jumps over a broom at the end of the ceremony. Today many couples choose to let the handfasting occur at the same time as their offical wedding. Since handfastings often are held outdoors the summer is the traditional season. Beltane is a popular holiday to hold a handfasting, at this time the Goddess and the God are joined in love. In Sweden this is a spring wedding since the real warmth usually haven't arrived yet at Beltane.
As with more "common" marriages the exchange of rings often take place during the handfasting, as a symbol that the couple now belongs together. Some choose Medieval cloting, and others more modern.
****************************************************************
Handfästning är en traditionell keltisk ceremoni för temporär eller permanent trolovning och även bröllop. Ceremonin innehöll oftast ett sammanbindande av parternas högra händer med ett band under ritualens varande.
Det engelska verbet to handfast som användes från medelengelska (1150-1400-talet) till modern tid kommer från fornnordiskans hand-festa.
Påven Innocent III förbjöd hemliga äktenskap i början av 1200-talet och klargjorde att de skulle äga rum i kyrkan och ledas av en präst. Under ett Tridentinskt kyrkomöte på 1500-talet lagstadgades mer specificerade krav såsom att en präst och två vittnen skulle närvara vid en vigsel samt att äktenskapet skulle offentliggöras 30 dagar innan själva ceremonin.
Traditionerna om hur ceremonin går till varierar mellan olika icke kristna européer men många handfästningar varade traditionellt upp till sju år. Vid den angvna tidens slut kunde de berörda välja att förnya sin relation. Handfästningstraditionen är inte baserad på ägande eller egendom, män och kvinnor hade bäda rätt till sin egen egendom. Det fanns ingen skam för varken bruden eller brudgumen att välja att inte förnya handfästningen efter den angivna tiden.
Handfästning ingås idag av flera olika paganska traditioner. Dess legala giltighet är beroende på var i världen man bor. Handfästningens löften kan ingås "för ett år och en dag", "livet ut", "för all evighet" eller "så länge kärleken varar", det är upp till paret att bestämma. Bor man där ceremonin inte har någon laglig giltighet kan man välja att även ha en borgerlig vigsel.
Beroende på traditionen man följer kan man välja att utföra ritualen enligt gamla seder eller göra en egen variant. Paret kan välja att själva utföra ritualen eller använda sej av någon prästinna/präst. I vissa traditioner hoppar paret över en kvast vid ceremonins slut. Idag väljer många par att låta handfästningen sammanfalla med sitt offentliga bröllop. Eftersom handfästningar ofta hålls utomhus är sommaren den traditionella årstiden. Beltane är en populär högtid att låta sammanfalla med en handfästning, då Gudinnan och Guden förenas vid denna tid. I Sverige blir ju detta ett vårbröllop då den riktiga värmen då inte hunnit hit ännu vid beltane.
Man brukar som vid "vanliga" bröllop ofta byta ringar under handfästningen, som symbol att man hör ihop. En del väljer medeltida kläder för ceremonin, andra mer moderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar