En Wiccas Handbok

En Wiccas Handbok - En ung häxas guide till ett magiskt liv  av Jennifer Hunter (1997).


Jag önskar att jag hade kommit över den här boken när jag först ramlade in på den här vägen i min (svunna) ungdom. Den hade varit till stor hjälp då för en vilsen själ. Hunters det-är-inte-så-petigt-inställning gör det synligt för den som precis börjat vandra den hedniska vägen att alla kan och att det är inte så noga och extremt allvarligt allting. Boken går inte inte på djupet om sabbater eller wiccas historia eller något sådant utan är mer ett långt pepptalk. (Jag gillar det.) Det får man läsa om i andra böcker. Den innehåller dock en del bra övningar och det lättsamma tonfallet gör att det inte känns skrämmande att kanske misslyckas ibland. Jag tyckte om det faktum att den inte innehöll en massa exempelritualer utan istället talade varmt om att det är bättre att göra en egen och att det kan man visst, även om man är nybörjare.
Hunter använder dock ordet "häxa" som synonymt med "wiccan" (eller 'Wiccaanhängare' som översättningen lyder), och det är väl kanske inte så korrekt alla gånger men om man bortser från det så rekommenderar jag den här boken. Den är väl tänkt till nybörjaren, men är man gammal i gamet och vill höra lite pepptalk så är det bara att börja läsa. Jag hittade den på biblioteket, i slutet arkiv visserligen, men ändå. Den som söker finna skall...

Det jag inte gillade var översättningen (språknörd som jag är). Bara titeln visar ju på att något gått snett... En wiccans handbok  hade varit grammatiskt korrekt även om jag inte förstår hur översättaren lyckats översätta 21st Century Wicca  till befintlig svensk titel. Den svenska översättningen kom ut 1998 så språket är väl inte heller så up to date,  men jag kan inte tänka mej att grammatiken ändrats sedan dess (religioner och religionstillhörighetsord [wicca, hedendom, hedning] har inte  stor bokstav på svenska).