Beltane

Beltane (uttalas belltejn), eller Bealtine, infaller den 1 maj och är en av de fyra stora wiccanska högtiderna. Kelterna såg detta som början på sommarhalvåret och fruktbarhet var ett viktigt inslag. Även eld var ett typiskt inslag, som majbrasan och dansandet runt majstången. Ordet tros härstamma från urkeltiska ordet belo-te(p)niâ  som betyder "strålande eld". Kelterna firade fertiliteten och solens växande kraft. Boskapen drevs över askan eller mellan två bål för att skydda dem från ondska. Man dansade även runt dessa bål medsols. Unga hoppade över elden bålet för att dra till sej en make/make, den som skulle resa hoppade för att få en säker färd, gravida för att försäkra en lätt förlossning och så vidare. I tidiga keltiska traditioner läste druiderna särskilda trollformler över eldarna. Kristendomen tog sedan över beltanes seder med gudstjänst i kyrkan följd av procession ut till kullar och fält där prästen tände elden.
Kelterna var inte ett soldyrkande folk, inget soldyrkande folk har någonsin sett solen som feminin, och sol på iriska och skotsk gäliska (två keltiska språk), grian,  är ett feminint substantiv.
Våren är nu här på allvar och naturen är full av växtkaft. Det är nu Gudinnan och Guden förenas och befruktar världen. Beltane handlar mycket om fruktbarhet. Detta är tiden för Den stora riten  som är en iscensättning av gudomarnas förening. I covens är det översteprästinnan och översteprästen som utför ritualen som numera oftast utförs med bägaren och athamen i en symbolisk förening.
En annan tradition är att hoppa över eld eller springa mellan eldar för att göra sej av med sådant man inte längre känner gagnar en, det blir en symbolisk markering för en ny början.
Det är inte bara föreningen mellan Gudinnan och Guden som firas vid beltane, handfästningsritualer (paganska bröllop) hålls ofta vid denna tid. För att hedra föreningen mellan kvinna och man kan man fläta håret och dansa runt majpåle/majstång (i Sverige görs väl egentligen detta vid midsommar). Stången representerar då Guden och jorden i vilken den är rest är Gudinnan. Detta är en bra tid för löften och åtaganden av olika slag. Det är en tid för fördjupad, mogen kärlek.

På vissa håll stannade man uppe hela natten för att se majsolen gå upp (man påbörjar då firandet om aftonen dagen innan första maj [lite i stil med vårt valborgsfirande]). Att tvätta ansiktet med dagg från första majomorgonen troddes på många håll i England försäkra skönhet. Kanske något att testa?