fredag 10 augusti 2012

Week 32 - P is for Past lives

(För svenska scrolla ner.)

I have thought about past lives  a lot. I have never met anyone who've told me about my past lives and frankly I don't know what to believe if I did. How could somebody else tell? Wouldn't it be me who had to go back in time to find out?
I once read about a woman who collected pigs in all shapes. She had a huge collection of knick-knack pigs. It turned out, after research, that she had a relative way back in time who had worked as a butcher, specialising in pigs (if I do remember correctly). I thought this was very interesting and I have a bad feeling of me having been a baby farmer  in one of my past lives. In Sweden we called them "angel makers" (änglamakerska) since they often made "angels" out of the children through mistreatment.
Surely now you wonder how I can believe this. In Sweden they existed as late as in 1930 when an "angel maker" in Stockholm was convicted for her business. This means that if one believes in past lives there are people out there who has been these people in a past life. This doesn't mean you have to be bad in your present life. Everybody seems to have been Indian princesses and pharaos in their past lives, you never hear of anyone having been something not so pleasant. Isn't that strange? Someone has to have been these persons too.
I collect angels. And foremost a special kind of angels; hand painted, ceramic ones that almost look like little children. And now you think "So?". I want these angels in a special way, and I paint them myself, I want to create them. I have never seen myself as a lifebringer. As long as I can remember I have wanted to adopt. There are millions of children out in the world who have no parents and it is very important to me to one day be able to give some of these children (two hopefully) a wonderful home. You're supposed to learn something in each life it's said. What do you think, may I be on to a past life here?



Some of the angels I've painted.
Några av änglarna jag målat.




Jag har funderat mycket på det här med tidigare liv.  Jag har aldrig träffat någon som talat om vad jag levt för liv innan, och jag vet inte vad jag skulle tro om jag gjorde det heller. Hur ska någon annan kunna säga det? Det måste väl vara nåt jag själv reser tillbaka för att ta reda på, eller?
Jag läste en gång om en kvinna som maniskt samlade på grisar i alla former, hon hade en gigantisk samling prydnadsgrisar. Det visade sej sedan att hon hade en släkting långt bak i tiden som varit slaktare. Och specialiserad på just grisar om jag inte missminner mej. Jag tyckte detta var intressant och jag har en liten ond aning om att jag själv har varit änglamakerska i ett tidigare liv.
Nu undrar ni hur jag kan tro något sådant. De har funnits till så sent som på 1930-talet (då en änglamakerska i Stockholm blev dömd för sin verksamhet) och det betyder att tror man på tidigare liv finns det människor därute som traskar omkring och faktiskt har varit dessa i tidigare liv. Det betyder inte att man behöver vara ond i detta livet. Alla har alltid varit indianska prinsessor och faraoner i sina tidigare liv, aldrig otrevliga saker. Är inte det märkligt? Någon måste ju ha varit även de människor ingen vill kännas vid.
Jag samlar på änglar. Och gärna en särskild typ av änglar; handmålade keramikänglar som nästan ser ut som små barn. "Jaha, och?" tänker ni nu. Jag är ganska bestämd på att jag ska ha målat änglarna själv, jag vill skapa dem. Jag har aldrig sett mej själv som en livbärerska. Jag har så länge jag kan minnas varit säker på att jag vill adoptera. Det finns så många barn utan föräldrar och det känns viktigt för mej att ge någon av dem (två förhoppningsvis) ett underbart hem en dag. Man ska ju lära sej något av varje liv heter det. Vad tror ni, kan jag vara ett tidigare liv på spåren?


2 kommentarer:

Tika BlueRain sa...

Intressanta tankar, kan mycket väl vara så :-) och jag håller med, någon måste ha varit de mindre trevliga människorna också!

Kul med dina sista tankar, låter precis som jag! :-) Nästan hela uppväxten och till 21 års ålder kunde jag inte tänka mig att föda egna barn, jag skulle adoptera om det nu skulle bli barn!
Kan konstigt nog fortfarande vara mycket envis på punkten att fler borde adoptera, för det finns så många hemlösa barn som också behöver föräldrar - trots att jag nu har ett barn jag fött fram själv (kommer dock inte bli några fler, vill inte gå igenom graviditet och förlossning en gång till, nopp!).

Månstråle sa...

Väldigt intressant inlägg och tror definitivt du kan vara något på spåren där. Spännande!
Fin tanke att adoptera..:)
Sv: Ska definitvt testa baileys i kladdkakan nästa gång...:) Har ju faktiskt hemma så det kanske blir i det närmaste...;)Tack för tipset!