Ostara, eller vårdagjämningen, infaller mellan 20-23 mars och är den första riktiga vårdagen. Ljuset och mörkret är nu lika starka men ljusets styrka kommer att öka och våren börjar komma på allvar. Nu börjar naturen, Gudinnan, att vakna efter att ha legat i sin vintervila.
Ostara, vårdagjämningen, är tämligen ny i den Gamla Religionen och kelterna firade den inte från början. Den tros komma från någonstans runt medelhavet. I Storbritannien firades inte dagjämningarna förutom av de meaglitiska folken föregående kelterna. På varmare platser firades nu den heliga unionen, men längre norrut hör detta till beltane (så även för oss). Runt medelhavet är dagjämningen tiden det börjar spira medan lite längre norrut det är tiden för sådd (vi får som vanligt hålla oss lite till tåls, beltane är snart här).
Den germanska gudinnan Ostara/Eostre har gett högtiden dess namn och man tror att även det engelska ordet Easter härstammar från hennes namn. De flesta moderna påskfirartraditionerna kommer från det äldre paganska firandet av ostara. Det de allra flesta känner igen är dekorerandet av ägg. I antikens Rom, Grekland, Egypten och Persien var färgglada ägg en symbol för fertilitet, odödlighet och återuppståndelse, och åts vid denna tid.
Från början var ägget ett ormägg, lagt av Gudinnan, som kläcks av solens, Gudens, värme. I senare druidiska mysterier ersattes ormägget av ett hönsägg som färgades rött till solens ära.
Ostara är en tid för jämnställdhet mellan det feminina och maskulina i naturen. Solguden har nu verkligen återvänt från dödsriket. Guden är nu mycket ung och Gudinnan är den unga, sköna jungfrun, som leker med och lockar den unga Guden att uppvakta henne. Deras förening låter dock vänta på sej. Vid denna tid är det dags att så frön som representerar dina mål och drömmar så att de kan slå rot och gro för att kunna skördas längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar