Yule infaller vid vintersolståndet (mellan 20-23 december) och är ett löfte om att årshjulet vänder och ljuset börjar återvända. Midvinternatten är årets längsta men när den är över påbörjar ljuset sitt återintåg. Gudinnan kan ses som den Födande modern eller den Gamla som låter solguden vila under vintern. Solguden föds vid denna tid och dagarna börjar bli ljusare. Kristendomen omvandlade denna blotfest till Jesu födelse, en typ av kristen solfest där Jesus kan ses som kristendomens solgud som för ljuset åter.
Yule är från början en inhemsk midvinterfest som firades av germanska och nordiska folk. Enligt den nutida kalendern löpte den över cirka två månader från mitten av november till början januari. Namnet lever ännu kvar i vårt ord jul. Paret Farrar skriver i Eight Sabbats for Witches att ordet yule ursprungligen kommer från fornnordiska iul som tros betyda 'hjul', men denna betydelse stämmer inte enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB). Enligt SAOB har hjul varit en alternativ stavning under 1600-talets senare del. På fornsvenska hette det i singular iul och i plural iula (jul ansågs innefatta flertalet dagar). Andra stavningar som förekommit är bland andra hiuul, juul, jwl, iull, med flera. Den fornnordiska midvinterfester, 'midvinterblotet' eller 'julblotet', är vad man i förkristna tider förknippade med denna högtid. Den kristna julen är förlagd till den 25 december medan den förkristna ofta anses börja den 24 december. Man skiljer således på den kristna och den förkristna, även kallade den hedniska, julen. I de nordiska länderna behöll man det gamla ordet för firandet efter kristnandet. Att den kristna julen firas den 25 december har inga belägg i evangelierna utan det var ett datum romarna valde under 300-talet i kampen mot hedendomen. Att vintersolståndet infaller lite tidigare i kalendern än dagens jul har med ändringar i kalendern att göra. Meningarna har gått vitt isär om julen först och främst ska betraktas som en sol- och fruktbarhetsfest eller som en dödsfest.
Själv föredrar jag att fira enligt de lite mer fornsvenska traditionerna. Jag vill inte dra in för mycket keltiskt eller annat i något som faktiskt finns här sedan lång tid. Den svenska julen har vuxit fram under lång tid och man kan helt sonika välja att utesluta de kristna inslagen. I Sverige har vi ju dessutom lyxen att kunna kalla högtiden för jul som det är vad den kallats från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar