Så, här kommer svaret på fråga nr 1:
Ja... Det hela började väl i början av högstadiet. Det är ju så länge sen nu, men jag minns mej vara väldigt intresserad och försökte hitta så mycket att läsa som möjligt. Det var dock lite svårt eftersom jag bodde mitt ute i skogen och internet inte var vad det är idag. Försökte ändå så gott det gick, bodde ju hemma och jag höll mej i the broom closet om man säger så. Hade en nära vännina som också var intresserad så vi testade diverse spådomssätt och så vidare. Sen slutade hon vilja dela med sej, vilket kändes väldigt tråkigt. Allt föll lite i glömskan, även om jag genom åren alltid haft intresset kvar och med jämna mellanrum läst en del. Tarotkorten har dock varit med mej hela tiden. Den senaste tiden har jag hittat tillbaka och då jag med jämna mellanrum gärna blir lite nere och deppig så är det här något som lyfter mej: Ett sätt att lära känna mej själv och att kunna utvecklas både på det andliga och andra plan.
Länge hade jag en skyddsängel som jag ofta pratade med. Jag hade även en imaginationshäst vi namn Silver som jag red på till och från skolan. Klättrade mycket i träd när jag var liten. Vi hade väldigt klättervänliga äppelträd i trädgården och flera ekar varav en var min favorit som jag brukade sitta/leka i. Det hände att jag pratade med vinden och bad den blåsa upp. Jag minns ett speciellt tillfälle när jag och en lekkamrat lekte i sandlådan och jag befallde vinden att blåsa upp till storm. Det började blåsa ganska ordentligt och jag och min kompis var övertygade om att vi var häxor.
Numera känner jag, sedan många år tillbaka, en särskild känsla av ro när jag återvänder hemåt Värmland för att hälsa på; ju längre upp i skogarna jag kommer, desto mer känner jag ett lugn och en speciell lycka värma i bröstet. Gudinnan är så nära.
Blessed be
1 kommentar:
Tack för titten och länkningen till mig blogg :-)
Det är roligt att få veta hur "allt började" för andra wiccaner och hedningar, oftast tycker jag att jag känner igen mig i andras berättelser även om de är väldigt olika från min egen. Men känslan tror jag många av oss delar och känner igen :-)
Blir själv sådär rofylld av skogen, jag kommer ursprungligen från Dalarna, men Värmland känns väldigt likt de skogar jag växte upp med, så jag känner mig som hemma :-)
Blessed be!
Skicka en kommentar