Här kommer nummer två av fyrtiofyra:
Jag tänker berätta om Johan Tinglöf (1751-1812), som var en smed och urmakare från Ekshärad i Värmland. Enligt den värmländska folktron var Tinglöf trollkunnig, en häxmästare som stod i kontakt med mörkare makter. Han hade fått i uppgift att tillverka tornuret till Ekshärads kyrka. År 1783 var uret klart men det uppstod en tvist mellan smeden och kyrkan då Tinglöf inte tyckte han fick nog betalt för sitt arbete. Han tvingades till slut motvilligt ge med sej men sade "Ja, klockan skall gå utan vank och brist, men när jag dör skall hon stånda." Och så blev det också. Åtskilliga försök att starta klockan gjordes vid ett flertal tillfällen som finns antecknade. Man fick till slut ta ner klockan och ersätta den med en annan. Man trodde att Tinglöf förbannat sitt verk för evigt.
1998 lyckades man efter 186 år få igång uret igen som numera sitter i klocktornet hos Ekshärads bygdegård, där man på somrarna även kan beskåda pjäsen Tinglöfspelet.
Jag valde denna historien dels för att jag har mina rötter i norra Värmland och även har sett pjäsen vid ett flertal tillfällen, men också för den underhållande tanken på hur folk måste ha gapat över att klockan stannade, precis som Tinglöf sagt, när han dog. Jag kan tänka mej vilket liv det måste ha blivit. *hihi*
Källa: wikipedia
2 kommentarer:
Kul att du svarar på dessa 44 frågor också :) intressant berättelse och jag följer med spänning :)
Jag älskar verkligen historier av den här typen. Ofta känner jag en viss triumf och tänker för mig själv "sug på den, va!" till de krassa och fyrkantiga människor som inte ens erkänner möjligheten av mystik och oförklarliga händelser. :-)
Skicka en kommentar