Jag ska erkänna att jag är rädd för eld. I alla fall i stora mängder. Det förstör allt i sin väg.. Och tänk alla som brändes under häxprocesserna. I Sverige var det dock inte så många som brändes levande.
Källan till förstörelse och källan till liv (om man tänker på solen). Mäktigt och läskigt på en och samma gång. Eld har så många aspekter. Det kräver respekt och aktsamhet.
2 kommentarer:
Jag har också ganska svårt för eld. Mysigt med levande ljus, men jag är mycket försiktig och vågar nästan aldrig använda eld i ritualer (t.ex för att bränna papper) - sist var jag beredd med ett kastrullock, sand och vatten om det värsta skulle hända! :-P
Skulle behöva möta eld lite mer, tror jag, för det är egentligen inte farligare än de andra elementen. Alla element har lika delar av liv och förstörelse, men just när det gäller eld har jag svårt att minnas det .. ;-)
Ja, det är väl så att det element vi har svårast för är det vi behöver möta...Själv hade jag nog svårast för jord...det kändes så tungt, nästan svårt att andas...mörkt och dystert. Men efter en tid med elementet så finns det inga sådana känslor kvar längre...:)
Skicka en kommentar