måndag 13 februari 2012

25/44 How do your close ones feel about your witchy path? Do they know? Why or why not?

Min sambo vet. Han visste väl redan egentligen, men det kändes rätt att berätta för honom. Han är den viktigaste i mitt liv. Utöver honom är jag kvar i the broom closet så att säga. Vet inte varför men jag vill väl inte behöva förklara mej och jag är inte så sugen på folks oförståelse, även om jag inte tror min familj skulle bli så förvånade, jag har ju varit intresserad av vad de antagligen ser som new age sedan väldigt lång tid tillbaka. Jag är stolt över mitt val (eller val och val, det här är den jag är och har varit sedan jag kan inte ens minnas när). Inte så att jag springer och gastar på Avenyn iklädd häxhatt och trollspö, men ni fattar, folk tappar lite bilden av en som seriös när man säger att man tror på spådomar och att astrologi är intresssant, att man kramar träd för att få kraft, bär talismaner och så vidare. Att folk för all del går till kyrkan och ber till Gud, ser en bok där det bland annat står att man får sälja sin dotter som slav (2:a mosebok 21:7), döda den som arbetar på söndag (2:a mosebok 35:2) och så vidare som helig är på något vis mer accepterat.
Nu tappar jag  nästan tråden här... Det jag vill komma fram till är att jag tills vidare har valt att bara nöja mej med att låta väldigt få veta vad jag tror på. Och som Doreen Valiente hävdar i sin bok Witchcraft for Tomorrow så ligger ju mycket av den magiska kraften just i hemligheten.

1 kommentar:

Asynja sa...

Haha; låter i princip identiskt med min situation.
Men det ska jag skriva mer om när jag kommer så långt i 44-utmaningen.